Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SMIT smi4t, sbst.1, m.; best. -en.
Etymologi
[sv. dial. smit; vbalsbst. till SMITA, v.1]
1) (†) stryk, hugg, slag. Lind (1749). Tholander Ordl. (1872).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = SMITA, sbst.1 Nu kommer väl hela smiten / af alla studenterna mina / att (osv.). Fröding NyttGam. 84 (1897).

 

Spalt S 7576 band 28, 1979

Webbansvarig