| Publicerad 1979 | Lämna synpunkter |
SMÄLL smäl4, r. l. m. (Carl IX Cal. 78 (1592) osv.), äv. (numera nästan bl. i bet. 5 a α) n. (Dalin (1854; i bet. 5 a α), Landsm. VIII. 3: 114 (1899; i bet. 1 i abstr. anv.), SAOL (1900; i bet. 5 a α) osv.); best. -en resp. -et; pl. -ar.
1) motsv. SMÄLLA, v. 1 (l. 2; se särsk. c, d): smällande; utom i vitter stil numera bl. i individuell anv.: smällande ljud l. (skarp) knall (äv. övergående i bet.: explosion). Dörren for, slog igen med en smäll. Rullgardinen flög upp med en smäll. Springa i luften med en smäll. Krutet exploderade med en stark smäll. Åm aftenen widh 9 hördes en smell, hure den dill gick och huaden han kåm är gudh wetterligh. Carl IX Cal. 78 (1592). Se Löparn han trippar så snäll .. / Framför två Hingstar som stolt vid en smäll / Sina halsar gnäggande höja. Bellman (BellmS) 1: 114 (c. 1775, 1790). (Jag reser) till Uddevalla för att .. vara nära Krigs Operationerna, och när Norrbaggarne bli vana vid våra smällar och gifva godt köp anländer jag till Norrige för att taga min rätt i besittning. Karl XIII (1814) i BrinkmArch. 2: 67; jfr 5 a γ. Sprickningen (i isen) skedde med en mer eller mindre våldsam smäll. Nordenskiöld Vega 1: 449 (1880). Regndroppets rytmiska smällar på uppspända paraplyer. TurÅ 1906, s. 256. Kvällen kommer utan att gatorna (i japanska storstäder) fyllas af ekipagens vimmel och piskornas smäll. Nyblom Österut 62 (1908). Redan dagen efter smällen i sodahuset (då en sodaugn exploderade) stod direktör van Geldern själv därinne. Koch Timmerd. 336 (1913). Spong Sjövinkel 192 (1949). — jfr KAKE-, KORK-, PISK-, PÅSK-SMÄLL m. fl. — särsk.
a) i uttr. viborgska smällen o. d. (jfr 4 a), benämning på Knut Posses försvar av Viborg mot ryssarnas stormning den 30 november 1495, då han enligt sägnen lät spränga en mängd ryssar i luften med en väldig smäll. (Det) blef en sådan smäll .. (vid sprängningen av ett torn i Viborg 1495), at fienden dels ihielslogs, dels bortdånade ..: Denne Wiborgske Smäll har blifvit odödelig. Dalin Hist. 2: 824 (1750). BonnierLex. 11: 495 (1965). jfr: Smällen i Wiborg. Messenius FinlKrönika 41 (1629).
b) [jfr språkprovet från 1698 under SMÄLLA, v. 1] i sådana ordspråksartade talesätt som smällen fägnar gamla kuskar l. gamla kuskar får nöja sig med smällen, betecknande att ngn har nöje av ngt l. får nöja sig med att se på utan att själv få l. kunna deltaga l. får trösta sig med minnen; äv. i sådana uttr. som glädja l. roa l. fröjda sig åt l. nöja sig med smällen (som gamla kuskar). Jag sjunger och glädes på Brudparets vägnar / Som smällen gamla Kuskar fägnar. Envallsson Kopparsl. 71 (1781). Han roar sig åt smällen, som de gamle kuskarne. Rhodin Ordspr. 67 (1807). Dansen gick som en qvarn .. (i stugan), ute på backen sutto de gamla och fröjdade sig åt smällen, rökte, drucko och skämtade. Strindberg Hems. 157 (1887). Gamla kuskar får nöja sig med smällen. Holm Ordspr. 300 (1964).
c) (†) motsv. SMÄLLA, v. 2 d, om handklappning l. applåd o. d. Juslenius 262 (1745). (Sv.) Smäll .. med händerna: (lat.) plausus. Lindfors (1824). Meurman (1847).
d) motsv. SMÄLLA, v. 2 e, om smackande ljud som åstadkommes med läpparna l. tungan l. munnen o. d.; särsk. ss. senare led i ssgn TUNG-SMÄLL. (Lat.) Sclopus .. (sv.) Smack, smäll, som göres med käftarne. Lindblom 2944 (1790). Meurman (1847).
e) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr b, 2 o. SMÄLLA, v. 1 j); särsk.: chockartad l. katastrofal l. sensationell händelse l. utgång, sensation, skräll (se SKRÄLL, sbst.1 1 slutet). Man (kan) säga, att qvinnan, när fråga är om giftermål, gläder sig .. som kusken åt smälln; och denna smäll är ju målet för hela hennes lif. Snellman Gift. 1: 78 (1842); jfr b. Valrörelsen slutade med en smäll i Norrbottens norra (valkrets), där de liberala förlorade båda sina mandat. Hamilton Dagb. 1: 167 (1914); jfr 5 a γ. Med en smäll slog finansministern Snowden på onsdagen i underhuset igen dörren för tullskydd och livsmedelstullar. SvD(A) 1930, nr 191, s. 20. Tekniken (för ungsocialisternas nidvisor o. kampsånger) var given. Inga subtiliteter och inga lyriska nymodigheter. Rimmen skulle kroka i varandra med en smäll. SvLittTidskr. 1961, s. 1.
2) [sannol. eg. specialanv. av 1 e] om verkningsfullt inslag l. verkningsfull fulländning av ngt.
a) (numera bl. mera tillf., vard.) fart l. kläm l. stark effekt l. verkan o. d. (På ett bord) står kött, fläsk, hela quällen. / Brännwjn och öl nu (dvs. efter bröllopsmåltiden) ej får glömmas bort, ty det görer Smällen. Strand NeliSuec. 49 (1753). Att officerare enligt .. (Gösta Ekmans) utsago ej har den rätta smällen på civila kläder. Idun 1930, s. 1115. IllSvOrdb. (1955).
b) (†) i uttr. där har vi smällen av l. på vattenvällingen, nu fick vi veta ngt viktigt, nu gick det upp ett ljus, där har vi ägget. Runius (SVS) 3: 33 (c. 1712). Arg(us:) Han j Pengar (som skulle kunna hjälpa er att göra lycka)? Cel(adon:) Utan twifwel. .. Arg(us:) Så för ellowa tusend Jungfrur, hwi saden j mig icke det förut? Där ha wi smällen af Wattn wällingen. Då skal det ingen nöd ha. Dalin Arg. 1: nr 47, s. 4 (1733). Sahlstedt SagTupp. 7 (1758: på). Rhodin Ordspr. 28 (1807).
3) (vard.) motsv. SMÄLLA, v. 1 c, i uttr. bli l. vara på smällen, bli l. vara gravid, bli l. vara med barn; göra ngn på smällen, göra ngn gravid, göra ngn med barn. Vet du .., vad du är, förutom att du är på smällen? Rosendahl Lojäg. 87 (1956). Carlsson Gäst. 89 (1967: blev). Och .. (din man) har inte ens lyckats göra dej på smällen på tretton år? Sjöwall o. Wahlöö PolisPot. 109 (1970).
a) (numera mindre br.) motsv. SMÄLLA, v. 1, = SMÄLLARE 2; förr äv. dels [med anslutning till 1 a] i uttr. viborgska smällen, om knallpreparat berett av salpeter, vinsten o. svavel, dels i uttr. rysk smäll, se RYSK, adj.2 f. Spegel 392 (1712). Linné Stenr. 41 (c. 1747: Wiborgska smällen). (På Förenta staternas nationaldag) smattra firecrackers och smällar av alla slag från morgon till kväll. Lagergren Minn. 8: 43 (1929). — jfr PÅSK-SMÄLL.
b) [sannol. skämtsam bildning till 1 a] (förr) i uttrycket Viborghs smäll, om en av J. Wiborgh († 1903) uppfunnen kropp av eldfast material inneslutande ett sprängämne som exploderade efter en viss tids uppvärmning o. användes för mätning av höga temperaturer, termofon. TT 1900, K. s. 81.
c) (†) motsv. SMÄLLA, v. 1, = PISK-SNÄRT 1. Holmberg 1: 896 (1795). Smäll på en piska är yttersta ändan af snärten, hvilken i synnerhet är det som smäller. Weste FörslSAOB (c. 1815). ÖoL (1852). — jfr PISK-, SILKES-SMÄLL.
d) [sv. dial. (Finl.) smäll; möjl. utlöst ur ssgn SMÄLL-LÅS] (†) om regel (se REGEL, sbst.2 2) i lås. Om jnventario och kyrkiones rekenskap kunde (vid visitation i Jomala) eij .. handlas efter smällen för kyrkiones kista war til hinders och kyrkiowärden war borta, som war waan optaga. Murenius AV 188 (1649).
5) (smällande) slag l. stryk o. d.
a) motsv. SMÄLLA, v. 6, 7: (smällande) slag l. stöt l. törn l. rapp o. d.; äv. övergående till att beteckna skada som ngn ådrar sig gm slag l. stöt osv.; äv. [delvis sannol. motsv. SMÄLLA, v. 1 i sådana anv. som SMÄLLA IHOP 2]; kollision, krock. Hans hest fick en weldigh smell / Aff itt Kneffwellspiut i sin panne. Hund E14 33 (1605). Än är det Järnet, som (i en dikt om sv. bergverk) träter med Hammarn, tills han får blånader af dess smällar — Än (osv.). Kellgren (SVS) 5: 111 (1786). Modern .. gaf den lille en liten smäll på kinden. PT 1895, nr 208, s. 3. (En) motorcyklist blev påkörd av en .. personbil … Vid den kraftiga smällen kastades motorcykelns förare .. i gatan. ÖrebroD 1932, nr 157, s. 1. Jag (ska) ge dig en smäll på korken därför att du är uppkäftig mot min kompis. Östlund Cheyney BeskPill. 140 (1959). (R. Tibblin) fick .. (vid en kullkörning med motorcykel) en ordentlig smäll. DN(A) 1964, nr 298, s. 20. — jfr STJÄRN-, ÖRON-SMÄLL. — särsk.
α) bestraffning l. aga i form av slag (som följs av ett smällande ljud), stryk, ris. Ge ngn smäll. Få smäll på fingrarna, på l. i stjärten. Kommer tu ey hem i qväll, / Så troo fritt thet wankar smäll. Moraeus Schonaeus 399 (c. 1685). Sokrates. .. Min gubbe, jag är rädd, att du behöfver smäll; / Hvad gör du, om man ger dig litet stryk? Thomander 3: 265 (1826). Man får godsaker, slipper smäll (som barn) om ens stora goda blå ögon fyllas av tårar. Krusenstjerna Fatt. 1: 16 (1935). Edström Hund. 142 (1948).
β) i uttr. slå (förr äv. fånga) två (stundom flera) flugor i (förr äv. med) en smäll, särsk. bildl., få två saker uträttade på en gång, vinna två fördelar l. syften på en gång; jfr FLUGA 1 b. (Två skrifter som klandras) äro anonymiska, men kritikus tror sig fånga två flugor med en smäll, och gör en till auktor för dem begge. Chydenius 209 (1765). (Björnjägaren:) jag tror jag ser en Flicka der borta mellan träden .. Ack, det vore roligt om jag kunde slå två flugor i en smäll (dvs. skjuta björnen o. få flickan till hustru). Stenborg Jäg. 20 (1780). Skall du .. icke kunna slå två flugor med en smäll (gm att studera två ämnen samtidigt vid universitetet)? JGTopelius (1808) hos Vasenius Top. 1: 156. Knorring Torp. 1: 177 (1843: slagit flera; bildl.). UrDNHist. 1: 360 (1952; bildl.). jfr: ”Här finns släng i arm” — sa’ skräddarn slog ihjel sju flugor i en smäll. Holmström Sa’ han 38 (1876).
γ) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr β); särsk. dels: bakslag l. olycka (som drabbar ngn), dels: attack, anfall. Geterne blefwe aff .. (Alexander den stores) oförmodelige Anfall förskräckte, och kunde nepligen tåla then första Smällen aff .. Rytterijet. Sylvius Curtius 114 (1682). Nu är stiltje i sjelfva frågan (om tryckfrihetsåtal mot utgivaren av ”Strauss och evangelierna”) och att nu utskjuta allt sitt krut (dvs. publicera alla inlägg), för att stå tomhändt när sista smällen skall ske, vore illa beräknadt. BvBeskow (1841) hos Hellberg Samtida 1: 195. Att misslyckas, det sätter sina spår! .. Firman kan nog ta en smäll, men kan du? Gustaf-Janson Kiv. 52 (1971). — jfr SLUT-SMÄLL. — särsk. (vard.) i uttr. i en smäll, på en gång, på samma gång. Nu (ut-)kommer väl den olyckliga Giftas 2 i slutet af Augusti ..! Vore ej bäst slå ut (delarna) 2, 3, i en smäll i Oktober? Strindberg Brev 6: 5 (1886). Hedin Front. 746 (1915).
b) (tillf.) i pregnant anv., i uttr. få smäll på (en boll o. d.), få god träff på (en boll osv.). (I en bandymatch) fick A. I. K. ett välförtjänt tröstmål, då Fabbe Biörck fick smäll på en boll ur klunga strax framför Tranåsburen. IdrBl. 1924, nr 10, s. 6.
Spalt S 7790 band 28, 1979