Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNARR, sbst.1, m. l. r.; anträffat bl. i sg. best. -n.
Etymologi
[jfr t. schnarre; sannol. (med tanke på det ljud som fågeln avger vid flykt) till SNARRA o. etymologiskt identiskt med SNARR, sbst.2]
(†) trasten Turdus viscivorus Lin., dubbeltrast. Ström SvFogl. 31 (1839).

 

Spalt S 8002 band 28, 1980

Webbansvarig