| Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SNEDA sne3da2, äv. (vard.) sne3a2, v.2, äv. (vard.) SNEA sne3a2, v. -ade; förr äv. -er, snedde, snett, snedd (pr. sg. akt. -ar Spegel GW 247 (1685) osv. -er Schroderus Albert. 2: 19 (1638), Boije Landth. 225 (1756). pass. -as Ehrengranat Ridsk. II. 2: 33 (1836) osv. -es LfF 1899, s. 101 (1656), LBÄ 44—50: 263 (1801). — ipf. -ade EconA 1807, okt. s. 100 (: snedades) osv. snedde Dahlberg Dagb. 120 (c. 1660; uppl. 1912), VetAH 1741, s. 140 (: nedsneddes). — sup. -at Lind (1749) osv. — p. pf. -ad Schultze Ordb. 4647 (c. 1755) osv. snedd Murberg FörslSAOB (1791: Oafsnedd)). vbalsbst. -ANDE, -NING.
(numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat; se dock 8, 9).
A.
1) (numera föga br.) = SNEDDA, v. 1; äv. (utan klar avgränsning från SNEDA, v.1): (av)skära (ngt) på sned. (Sv.) Sneda något, (t.) etwas schäf oder schrad schneiden. Lind (1749). Efter et eller par år snedas och tilmakas .. dikes-bräddarne. Gadd Landtsk. 2: 60 (1775). Sneda litet af kanten. Weste FörslSAOB (c. 1817); jfr SNEDA, v.1 Men timra sexton varv, sneda rösten och få opp åsar och tak — det är inte litet det, på några dagstunder. Carlsson GlestGård. 68 (1943).
2) rikta l. placera l. föra (ngt) på sned l. snett; särsk. med avs. på huvud: lägga på sned, äv. med obj. ersatt med prep.-uttr. på l. med huvudet (l. sitt huvud). Fan jag på huru streken skola snedas på proportional cirkeln om uddarne nötas. JBureus (1627) i 3SAH 23: 360. Svänga de sig opp på hästar, / Gjorda om sig skarpa sablar, / Sneda sina vargskinnsmössor, / Är det fasligt att dem åse. Runeberg 3: 210 (1830). Anderina väntade en rungande örfil och sneade på huvudet. Men slaget kom inte. Och inget svar heller. SvD(B) 1955, nr 252, s. 14.
3) fara på sned l. (snett) åt sidan; vika av (i sned riktning). Sneda, det är bära af wägen i en omkrets eller ring. Rudbeck Atl. 2: 565 (1689). Sneda .. (dvs.) wika på sidan. Spegel 456 (1712).
4) ss. vbalsbst. -ning (av 1 (o. 2)) i konkretare anv.: sneddning, lutning; snedskärning l. avfasning. Sedan marken hunnit siunka och fått stadga sig, behålla dikes-bräddarne bätre den skapnad och snedning, som dem gifwes. Gadd Landtsk. 2: 60 (1775). Sjelfva snedningen (på akterstäven skall) så formas efter rorets rundning, att roret kan svänga obehindradt. Witt Skeppsb. 279 (1863). TT 1879, s. 65.
a) i uttr. sneda (med) ögonen (på l. åt ngn l. ngt), kasta en sidblick (l. sidoblickar) l. (snett) från sidan se l. titta (på ngn l. ngt), snegla (på ngn l. ngt); äv.: titta med skelande ögon (på ngn l. ngt). GlTer. 8 (c. 1550). Drottningen snedde ehesomofftast ögone opå mig och meente fuller till äwentyrs icke alt det som gott war. Dahlberg Dagb. 120 (c. 1660; uppl. 1912); jfr slutet. (Vargarna) hota ännu medan de fly och sneda med ögonen åt det rof, hwarom de giordt sig så säkra. Mörk Ad. 1: 36 (1742). (Sv.) Sneda ögonen på någon, (t.) einen anschielen, scheel ansehen. Heinrich (1814). Meurman (1847). — särsk. mer l. mindre oeg. l. bildl.; dels: kasta sneda (se SNED, adj.1 3 a) blickar (på ngn), dels: ägna (flyktig) uppmärksamhet (åt ngn). (Den unga) Hustron förachtar then gamle Mannen, sneder åt honom Ögonen, och sågho heller en Vngan. Schroderus Albert. 2: 19 (1638). Men af-und, än ej trött, åt oss sin ögon snedde. TRudeen Vitt. 168 (1702). Den som kan gifwa ett godt förslag, huru man skal få En Tunna Gulds Contribution i Crono Cassan, warder ofta ansedd för en stor man, när man knapt snedar ögonen på en annan, som kan gifwa förslag til 10. Tunnor Gulds förökning i National Cassan. Nordencrantz Arc. 88 (1730).
b) om ögon: vridas l. vändas, snegla. Hans hjerna hinner ej tänka förnuftigt; ty hans ögon måste sneda på alla sidor, at se, om alla wörda honom, så högt, som han tror sig förtjena. Tessin Bref 1: 63 (1751).
6) (om ä. förh.) (på nytt l. för andra l. tredje gången) med årder l. lätt plog köra l. plöja (åker l. träda) snett över den första l. längsgående plöjningen l. över föregående körning, äv. i utvidgad anv.: (på nytt osv.) med årder osv. köra l. plöja (ngt); äv. abs.; jfr SNEDDA, v. 7, SNED-KÖRA 1, o. TVÄRA. Linc. (1640; under offringo). Til Höstsädets emottagande skjutes up, hvilket man kallar, at sneda andra gången, eller sneda öfver den förra Tvärningen. VetAH 1757, s. 269. Jag företog mig .. at .. upodla 22 tunneland, hvilket arbete var ganska svårt i anseende til gräs-torfvens seghet, som fordrade .. mycken snedning och vändning. MLythberg Därs. 1800, s. 150. Lundell (1893; med avs. på åker). — särsk. (†) ss. vbalsbst. -ning i konkret anv.: ”snedad” åker l. träda. Här (i Harbo socken i Västmanl. är) icke sed som i Uppland, att så rågen på snedningen och därpå harfwa honom löst ned. VästmFmÅ 13: 18 (1772).
C.
7) göra sned (se SNED, adj.1 5); äv. i pass. närmande sig deponentiell anv.: bli sned. (Sv.) sneeda, (lat.) distorquere. Schroderus Comenius Reg. (1639). Tö och regn, så at wägarne började snedas. Broman Glys. 1: 392 (c. 1730). Ju gamlare kyrka, ju mera böjer sig östre gafweln i Söder, och then wästre, i Norr; Men om sådant snedande, orsakas af sielfwa jordens Magnet-wridande; eller at Compassens utwisande så warit, när kyrkan bygdes; ther om wore myket at skrifwa. Därs. 2: 7. Sneda .. (dvs.) göra sned. Gunterberg Hjälpr. 1: 338 (1896); möjl. till 1.
D.
E.
SNEDA IHOP10 04, äv. HOP4 (vard., tillf.) till 9: råka i fullständigt misshumör l. dyl. Mötte fröken Linnéa Dymling i ett absurt gathörn och sneade totalt ihop på hennes attityder. Lundell Jack 192 (1976). —
SNEDA TILL10 4. (vard.) till 8: bli ”sned” (se sned, adj.1 7) l. ”på sniskan”, fyllna till. Hon började snea till. Koch GudVV 2: 231 (1916). Engström Penn. 31 (1927).
-STOCK, sbst.2 (sbst.1 se sp. 8054) årder l. (lätt) plog för ”snedning”. Holmberg 1: 226 (1795). WoJ (1891).
Spalt S 8060 band 28, 1980