Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNOD l. SNO, adj.
Ordformer
(sno c. 1740—c. 1755. snood 1674)
Etymologi
[sv. dial. snoð, snod, sno, snäv, trång, kal, obevuxen, utan hår; sannol. regionalt utvecklad sidoform till SNÖD]
(†)
1) om kläder: knappt tilltagen l. snäv l. trång; äv. i överförd anv., om person: klädd i knappt tilltagna osv. kläder. I Staden må man ledse blij, / Wijd werldzens myckle gycklerij. / På bygden går man snood och snääf, / J kläder, samt i seeder strääf. Columbus BiblW O 2 a (1674). (Sv.) En sno råkk, (lat.) Tunica arcta & angusta. Schultze Ordb. 4654 (c. 1755).
2) hårlös, kal. Morungen .. kallas then (säl) som är smärtare, mörkbruner, sno, el(le)r intet så hårriker som the andre. Broman Glys. 3: 559 (c. 1740).
Ssg (till 1; †): SNOD-KLÄDD, p. adj. (sno-) klädd i knappa l. korta o. snäva kläder. Schultze Ordb. 2328 (c. 1755).

 

Spalt S 8158 band 28, 1980

Webbansvarig