Publicerad 1981   Lämna synpunkter
SNÄLLA snäl3a2, sbst.2, äv. SNÄLDA snäl3da2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(snälda 1920. snälla (-e-) 1897 osv.)
Etymologi
[sv. dial. snälda, snälla; jfr nor. snelde, handslända o. d., fvn. snælda, handslända (nor. dial. snelda, ten i spinnrock, hjuleker); avledn. av SNÅLL. — Jfr SNÄLLA, sbst.3]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) slända (se SLÄNDA, sbst.2 1); äv. dels om handvind, dels: sländten (i ssgn ROCK-SNÄLLA). Fatab. 1920, s. 161 (använd vid tillverkning av tenntråd). Den (vid repslagning använda) enkla handvindan .., som .. (i Jämtl.) stundom gått under .. (namnet) snälla. Nilson Repslag. 107 (1961).
2) på metspö o. d.: revrulle; jfr SNÄLLARE, sbst.2 3. KatalIndUtstSthm 1897, s. 219.
Ssgr (till 1; i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SNÄLL-KÄPP. sländten. Fatab. 1920, s. 163. —
-STICKA, sbst.2 (sbst.1 se snäll ssgr). sticka använd då en rulle spunnet garn skall överföras till en härva o. så konstruerad att garnet upprullas på stickans tunnare del som roterar i dess tjockare del vilken tjänstgör ss. handtag. Västerb. 1922, s. 91.

 

Spalt S 8324 band 28, 1981

Webbansvarig