| Publicerad 1981 | Lämna synpunkter |
SNÄLLARE snäl3are2, sbst.2, om person m., om sak r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
1) (†) vid artilleri: hantlangare med uppgift bl. a. att lasta artilleripjäser på o. av transportvagnar o. d. 1VittAH 1: 171 (1755; om förh. på 1500-talet).
2) om olika slags hakar (se HAKE, sbst.2 1) l. om fjäder (se d. o. II 1) l. om anordning kännetecknad av fjäder o. hake. Wallerius KårttRel4Machin. 46 a (1705). VetAH 1755, s. 133 (om hake). Midt för bägge ändarne .. äro (på insidan av en skyttel) 2 .. hål, der små fjädrar sitta, som kallas snällare. Nyrén KlädFabr. 142 (1783). På den ena lavett-plankans inre sida .. sitter en kedja med sin snällare, hvilken sednare under prolonge-manöver instickes i en å föreställaren fästad ring, då kedjan bidrager till tistelns bärande. KrigVAH 1839, s. 13. särsk.
a) (numera knappast br.) i ur: spärrhake. Lundwall StjärnsUr. 39 (i handl. fr. 1729). Cannelin (1939).
b) (numera bl. i skildring av ä. förh.) snälltryck. 1. Räffelbyssa medh snellare med Messingz naglar i stocken. BoupptSthm 1677, s. 992 b. Harald .. / rigeln på studsaren vred .. åt höger, / sänkte en pröfvande blick mot låset och snällarn bak trycket, / .. och (osv.). Klinckowström Örnsjötj. 83 (1906). SvVapSSkr. 1951, s. 34 (på studsare från slutet av 1600-talet).
4) [eg. specialanv. av 2] (†) om ådersnäppare med fjäder; jfr SNÄPPARE, sbst.4 Schultze Ordb. 4633 (c. 1755).
5) (†) om sländtrissa; jfr SNÄLLA, sbst.2 1. Några stentrissor .. (från förhistorisk tid) synas mig ha varit använda som snällare till spinntenar. Nilsson Ur. I. 1: 46 (1839).
(2 a) -KUGGE. (-ar-) (†) på hjul i ur: kugge för spärrhake. Lundwall StjärnsUr. 39 (i handl. fr. 1729). —
(2 b) -LÅS. (numera bl. i skildring av ä. förh.) lås (se d. o. 2 a) med snällare. Hazelius Förel. 363 (1839). —
(2) -STÅNG. (-ar- 1728, 1735, -are- 1705—1735) (†) stång utgörande del av ”snällare”. Denna mörsare (i en av Polhem konstruerad apparat) laddas, i det man trÿcker fiädren ned, som qwarhålles med en hake af snällarestången. Wallerius KårttRel4Machin. 31 b (1705); jfr Triewald Förel. 1: 143 (1728, 1735). —
(2) -VERK. (-ar- 1705—1735. -are- 1705) (†) anordning bestående l. kännetecknad av ”snällare”; särsk. om ett slags giller för fågelfångst (jfr snällnät). Wallerius KårttRel4Machin. 26 a (1705); jfr Triewald Förel. 1: 142 (1728, 1735). VetAH 1744, s. 50 (på pålkran). Schulthess (1885; om fågelgiller). Anm. Hos Triewald Förel. 1: 143 (1728, 1735) förekommer formen snälwerket, sg. best. sannol. felaktigt för snällarwärket, vilken form föreligger i Wallerius KårttRel4Machin. 39 a (1705), på vilken Triewald bygger sin framställning.
Spalt S 8325 band 28, 1981