Publicerad 1981   Lämna synpunkter
SNÖRIG, adj.1
Etymologi
[sv. dial. snörig, knapp, klen (Ihre DialLex. (1766)); möjl. etymologiskt identiskt med SNÖDIG (se SNÖD, adj. avledn.); med avs. på r vid sidan av d jfr sv. dial. (Finl.) snör, knapp, nor. dial. snauren, snöyren, kal, knapp, o. OR, sbst.3]
(†) om klädedräkt: otillräcklig, lätt; jfr SNÖD, adj. 2, 4. (Kung Rolf) war i en snörig klädning. Verelius Gothr. 237 (1664).

 

Spalt S 8448 band 28, 1981

Webbansvarig