SNÖRKLA, v.2
Etymologi
[sv. dial. snörkla, snurkla, snårkla; jfr nor. dial. snurkla, t. dial. schnurkeln, schnürkeln; till SNORKA]
(†) snörvla. Snörkla genom näsan. Ekblad 127 (1764).
Spalt S 8448 band 28, 1981
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
