SOPORATIV, adj. o. sbst.
Etymologi
[jfr eng. soporative, fr. soporatif; av lat. soporativus, till p. pf.-stammen av soporare, söva, döva, till sopor, sömn (se SOPOR)]
(†)
I. adj.: sömngivande, sövande. Ekbohrn (1868, 1904).
II. sbst.: sömngivande medel. Pfeiffer (1837). —
Spalt S 8890 band 29, 1982
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se