| Publicerad 1982 | Lämna synpunkter |
SOVEL så4vel, n. (LPetri 1Post. Z 5 a (1555) osv.) ((†) r. l. m. l. f.? Trolle-Bonde Hesselby 112 (i handl. fr. 1700), ÅboUnderr. 1918, nr 88, s. 2); best. -vlet ((†) -velet Broman Glys. 3: 81 (c. 1730); ss. r. l. m. l. f.? -veln l. -velen l. -vlen Trolle-Bonde Hesselby 112 (i handl. fr. 1700), Hagdahl Kokb. 28 (i handl. fr. c. 1795)); pl. (i bet. 2, mera tillf.) = (Schulze DrängSvBönd. 208 (1934) osv.).
1) koll. l. ss. ämnesnamn, om mat(vara) som äts (är avsedd att ätas) tillsammans med bröd l. potatis; äv. om viss mat(vara) o. d. som i förh. till viss annan mat(vara) o. d. tjänar till att förhöja smakupplevelsen av denna l. representerar det bästa l. mest välsmakande l. eftertraktade i en måltid l. utgör ngt i vardagslag (mer l. mindre) sparsamt förekommande l. ngt luxuöst l. överdådigt o. d. (stundom äv. närmande sig bet.: delikatesser l. godsaker l. läckerheter); numera företrädesvis om mat(vara) som utgör l. är framställd av kött l. fläsk l. fisk, i sht om smörgåsmat l. -pålägg, o. i denna anv. äv. om ost o. d. (i fråga om ä. förh. äv. om smör); äv. (numera bl. i vissa trakter l. om ä. förh.) om soppa l. bärsaft l. kaffe l. brännvin o. d. Barn bör läras att inte bara äta sovlet utan även hålla till godo med potatisen och bönorna. Joh. 21: 5 (NT 1526; om fisk). KOF II. 1: 361 (1659: brödh och sofuel; ingående i klockares löneförmåner). (Säljägarnas) såfvel, näst bränvin, är smör, ost, rökt kött och litet salt fisk. VetAH 1757, s. 181. Svart var den barkbrödskaka, som .. (gubben) bröt, och skarp och bitter var också den sofvel han hade till det mustlösa brödet: några saltkorn i en näfverrifva, hvari han doppade sitt smaklösa bröd. Hertzberg Päivärinta 1: 70 (1883). Blott ett fåtal (av iktyofagerna) sår något litet, och de begagna då brödet såsom sofvel till fisken; fisken är nämligen deras bröd. Nordenskiöld Periplus 135 (1897). Då mjölk och svagdricka tryta, utgöra bärsafter och soppor en värdefull sofvel. ÅboUnderr. 1918, nr 88, s. 2. Ville hon ha till kaffe och socker eller annat sogel, så fick hon förtjäna det själv. Wägner ÅsaH 265 (1918). Envar förståndig vet emellertid, att .. (lax, gåsbröst, sardiner m. m.) ej är mat, det är sovel. Bröd och potatis däremot är mat. Bergman JoH 174 (1926). Hon glufsade i sig som en hungrig hynda, bet stora stycken av en smörgås och tog sovel med fingrarna från faten framför sig. Nilsson Bokh. 307 (1937). — jfr JUL-, LEV-, VINTER-SOVEL. — särsk. (numera i sht i vitter stil) oeg. l. mer l. mindre bildl. I Gudz wisthws är mycket sofwel .. (dvs.) Han gieer alla munnar maath. Grubb 379 (1665). jfr: I Guds visthus finnes mycket sovel. Östergren (1943). Kärleeken är kall utan wijn och Sogel. Rudbeck Atl. 1: 83 (1679). (Kalkstensbrytning o. bastflängning utgjorde viktiga näringsfång på Öland.) Med fullt fog kunde alltså kyrkoherden i Repplinge .. säga: ”Mine sockenbor bruka sten till bröd och lindbast till sofwel”. ActaOel. 1: 43 (cit. fr. c. 1750). Sjukdom och tusende swårigheter äro sofwel til mit dageligen knappa bröd. Posten 1769, s. 479. En german (som är fattig) har alltid .. några tokiga hugskott till sofvel för sin torra kaka. Levertin Diktare 203 (1898). En längre predikan hade nog varit väntad. Slutet kom för hastigt uppå, ty ännu kände ingen på långt när sin andliga lekamen full af den skrymmande spis, det andans sofvel, som behöfdes. Högberg Vred. 2: 323 (1906).
2) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (i sht i vissa trakter, mera tillf.) i individuell anv., om skiva l. stycke smörgåspålägg. Vi lade tumstjockt med smör på brödet och dubbla sovel, och brännvin fick vi till vart eviga mål. Schulze DrängSvBönd. 208 (1934).
-BALJA. (förr) balja vari kött l. fläsk l. fisk (insaltades o.) förvarades; jfr -tina. FoF 1940, s. 43 (om förh. på 1800-talet). —
-BIT. [sv. dial. sovelbit] (numera i sht bygdemålsfärgat l. i vitter stil) bit av l. bit som utgör sovel; jfr slakt-bit. Knorring Ståndsp. 1: 56 (1838). —
-BRÄDE l. -BRÄDA. (förr) hyvlat bräde (som kunde användas av en l. flera personer) nyttjat ss. underlag i st. f. tallrik att skära sönder o. äta kött l. fläsk l. fisk på, soveldisk. Wistrand NordMAllmog. 32 (1911; om förh. i Smål. på 1700-talet). —
-FAT. [sv. dial. sovelfat] (numera i sht i skildring av ä. förh. i vissa trakter) uppläggningsfat för l. med sovel; särsk. om sådant (stundom (i blått l. rött) målat) fat av trä på hög fot som förr vid högtidliga tillfällen nyttjades (bl. a. i Skåne). Bruzelius ger 1860 en situationsbild från Österlen. På bordet stod sulfatet, varpå låg kokt fläsk, rökt lammalår eller salt och kokt gåsakyd, av vilka sovelvaror var och en tog efter sitt behag. Kulturen 1956, s. 14 (1860). Duk ligger på bordet och sofvelfatet är redan framsatt. Benedictsson Folkl. 118 (1884, 1887). Kulturen 1956, s. 14 (om fat målade i blått o. rött). —
-FÖDA. (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) föda som utgörs av sovel. 3:ne Lispund torrt kött, all annan Sofvel föda oberäknad. VetAH 1809, s. 125. —
-GRYTA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om gryta med kokande fläsk l. kött (i vars spad bröd doppades vid jultid). Knorring Torp. 2: 222 (1843). Celander NordJul 1: 89 (1928; om ä. förh.). —
-GRÖT. (i skildring av ä. förh.) gröt vartill fett i någon form tillsatts; gröt använd ss. sovel på bröd. Keyland Allmogekost 1: 89 (1919; om gröt kokad på vatten, messmör o. mjöl o. använd ss. sovel på bröd). —
-HUND. (numera föga br.) bildl., nedsättande l. ss. skällsord, om person som är glupsk på l. bara äter sovel. Det är en sofvelhund, han äter inte bröd till palten. Landsm. XI. 2: 37 (1896). Sovelhund .. (dvs.) en som är glupsk på sovel. FoF 1929, s. 26. —
-KISTA. (förr) kista (se kista 3) för förvaring av sovelmat; jfr mat- o. bröd-kista. BoupptVäxjö 1842. —
-PENNINGAR, pl. (förr) pengar utgående ss. löneförmån till anställd l. ss. fattighjälp för inköp av sovel. ÅgerupArk. 15/7 1778. Svedenfors Gränsb. 1: 330 (i handl. fr. 1847; ss. fattighjälp). —
-PERSEDEL. (†) sovelvara; anträffat bl. i pl.; jfr persedel 1. BrefKrigFinl. 4 (1808). SFS 1826, s. 406. —
-VARA. (numera i sht i skildring av ä. förh.) matvara utgörande sovel. AllmogHemsl. 104 (i handl. fr. 1741). Kulturen 1956, s. 14 (1860). —
-VIND. (numera bl. i skildring av ä. förh.) på lantgård: vind där sovelvaror förvarades. Hedenstierna Fideik. 40 (1895).
SOVELSAM, adj. [sv. dial. sovelsam (i bet. 1, 2)] (numera bl. bygdemålsfärgat l. i vitter stil)
1) som (i egenskap av att vara dryg) tjänar l. lämpar sig (väl) ss. sovel; äv.: som (med fördel) kan l. låter sig ätas utan sovel; äv. övergående dels i bet.: (dryg o.) mättande l. födande l. närande, dels i bet.: (saftig o.) välsmakande l. aptitlig. Warandes thetta syrade brödet drygare och sogelsamare än thet jäsna. Broman Glys. 3: 112 (c. 1730). (Sv.) Sofwelsam mat, (t.) safftige Speise. Lind (1749). Sur fisk, sill, strömming sofvelsamma och nödiga för jämtlänningens ofta svaga bröd. NorrlS 1—6: 100 (1798). Sofvelsam .. (dvs.) Dryg och födande. Weste FörslSAOB (c. 1817). Kött är sofvelsammare än fisk. Därs. Sofvelsam .. (dvs.) närande, smaklig. WoJ (1891; angivet ss. provinsiellt). Innan paltarna nedläggas (i grytan), förses de ofta med ett s. k. ”öga”, d. v. s. en saltad eller torkad fet köttbit, som gör palten sovelsam och därför är i högt värde. Nordström Luleåkult. 78 (1925). Det finns ju en liten getmjölktår. Ta och koka opp den och salta litet i, så den blir sovelsammare. Sen bryter vi i bröd. Det blir gott! Enström Gråbacka 278 (1929).
SOVLA, v. [sv. dial. sovla (i bet. 1, 2)] (numera bl. bygdemålsfärgat l. i vitter stil)
1) med direkt obj. betecknande dels bröd o. d.: förse med sovel, dels kött o. d.: pålägga ss. sovel; äv. övergående i bet.: göra (mera) (saftig o.) mättande l. födande l. närande l. välsmakande l. aptitlig med sovel; stundom äv. dels abs., dels oeg. l. bildl. Brödet är bäst / hoos sugelet Kiött. Wivallius Dikt. 100 (c. 1643). Om förrådet medgifver soflas ock (hos nybyggarna i Enontekis socken) gröten med smör eller renfett. VetAH 1803, s. 271. I sin moderliga godhet bredde och sovlade hon elva utsökta smörgåsar åt sina småttingar. Bergman Chef. 197 (1924). Vi drack på bit och doppade sovlat finbröd till. Nilsson BombiNick 101 (1946). Engelsmannen har ingen stek i huset, ingen ost, inga ägg men en tidning, där det står att det kommer sämre tider. Han sovlar sitt bröd med kritik mot regeringen. GbgP 1947, nr 303, s. 2. Förr i världen var det folk som luktade fotogen och sovlade med salt sill. SvD(B) 1952, nr 235, s. 10. jfr tve-sovla.
Särsk. förb.: sovla ned l. ner. [sv. dial. sovla ned] (numera bl. bygdemålsfärgat l. i vitter stil) till 2: bringa (ngt) att lättare låta sig intagas o. sväljas ned gm att förtära sovel till, få att (lättare) ”slinka ned”. Sofla ned sitt bröd. Weste FörslSAOB (c. 1817; angivet ss. folkligt). Matanstalten bestod uti en metvurststump och en göpe knallar. .. Vi delade rätt broderligen detta förråd, som vi soflade ner med tillhjelp af min .. lomflaska. Wingård Minn. 10: 75 (1849).
Spalt S 9048 band 29, 1982