Publicerad 1982   Lämna synpunkter
SPANA, v.1
Etymologi
[fsv. spana (sv. v.), locka l. förleda (till otukt l. stöld), gm att förleda tjänstefolket dra till sig (annans egendom l. boskap); jfr fvn. spaning, lockande, frestande, nor. dial. spana, sträcka, gå styv o. rak, nyisl. spana, spänna, sträcka ut, egga l. hetsa, ävensom fsax. spanan (st. v.), ffris. spåna (st. v.), fht., feng. spanan (st. v.), samtliga: locka, förleda o. d.; jfr äv. fvn. spenja, locka, övertala l. förleda, nor. dial. spenja, dra, sträcka ut, egga l. hetsa till ngt, fht. spanjan, spenjan, locka, förleda, övertala; möjl. rotbesläktat med gr. σπάω, drar, o. SPÄD. — Jfr SPANA, v.2, SPANNA, v.3, SPENE]
(†) förleda l. bedraga (ngn); (gm inställsamt tal o. d.) snärja l. lura. Smickra Icke med okändom .. at the icke skole mena tigh lisma (spana) och lwra. Schroderus Comenius 928 (1639; lat. orig.: lenocinari). (Lat.) Pellicere, seducere, corrumpere, (sv.) Låcka, bedraga, spana, förföra. Verelius 239 (1681).

 

Spalt S 9095 band 29, 1982

Webbansvarig