Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPIRERA, v.2 -ade.
Etymologi
[sannol. efter mönster av ASPIRERA till stammen i SPIRANT, sbst.2, l. till SPIRATION]
(†) förse (ord (börjande på vokal)) med uddljudande spirant; anträffat bl. i förb. med efterföljande prep.-adverbial inlett med med vars huvudord betecknar spirant. Eget är att Finskan i detta fall (dvs. i ordet vuodet) spirerat ordet med v. Ahlqvist Kult. 122 (1871).

 

Spalt S 9790 band 29, 1985

Webbansvarig