Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPJÄRKA, v. -ade (VDAkt. 1681, nr 306, Därs. 1790, nr 523), i pr. sg. äv. -er (VDAkt. 1699, nr 671); l. SPJÄRKAS, v. dep. -ades (VDP 1758, § 15 (: spierkas, pr. sg.)). vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(spierk- (-ck-) 1677—1758. spiärk- (-ck-) 1699—1790. -a 1677—1790. -as 1758)
Etymologi
[sv. dial. spjärka; ombildning av SPJÄRNA under anslutning till SPARKA]
(†) sparka (ngn); äv. ss. dep.: sparkas. Blodsår och blånader af slag och spierckande. ConsAcAboP 4: 369 (1677). Hustruen .. klagade sigh straxt vara spierkader. VDAkt. 1681, nr 306. Han slås, han spierkas. VDP 1758, § 15. VDAkt. 1790, nr 523. — jfr UPP-SPJÄRKA.
Särsk. förb.: SPJÄRKA UPP. (†) gm att sparka komma (dörr) att gå upp. VRP 1699, s. 396. jfr uppspjärka.

 

Spalt S 9867 band 29, 1985

Webbansvarig