| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPJÄLL spjäl4, sbst.2, n.; best. -et; pl. = (G1R 1: 176 (1523) osv.) ((†) -er BtFinlH 4: 210 (1563)); förr äv. SPJÄLDE?, n.; pl. = (2SvKulturb. 9—10: 40 (i handl. fr. 1557: spielde; möjl. med bortfall av r o. i så fall att hänföra till sg. spjäll).
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) bräde; skiva l. lucka l. platta av trä l. metall; särsk. dels om bräde använt att sätta för ögonen på (skyggt l. retligt) husdjur (äv. i utvidgad anv., om anordning av läder använd att sätta för ögonen på djur), dels (förr) om träskiva använd på väderkvarnsvinge för att uppfånga vinden, segel (se SEGEL, sbst.1 4); jfr 2—4. Min faders gamle och store Tiuroxe (var) så grymstarcker; och ther jämte folkilsker så at et spiäll eller bräde måste hängias för hans ögon. Broman Glys. 3: 240 (c. 1730). (Sv.) Spjäll .. (t.) die Klappe von Leder, die man einigen scheuen oder beiszigen Thieren vor den Augen bindet. Möller (1790). (Gåsbänken) är indelad i 4 rum, emedan jag har 4 ”livgäss”, som här utkläcka sina ungar. Varje rum har på bänkens framsida ett spjäll med en öppning i form af ett utsågat hjärta. Hörlén GSed. 24 (1914). Så kan den öländske mjölnaren .. sätta segel — eller spjäll, som dessa kvarnvingars löstagbara träluckor heta. SvD(A) 1922, nr 158, s. 3. MeddLantbrStyr. 1927, 5: 91 (från Hall.). — jfr BLECK-, JÄRN-, SKARVA-, SÄNG-SPJÄLL.
2) [delvis specialanv. av 1] rörlig skiva l. platta o. d. (i sht av metall) varmed man kan reglera passagen genom en kanal där gas (i b äv. vätska) passerar.
a) i fråga om kanal för rök från eldstad: skiva o. d. varmed man dels (gm att täppa till kanalen) kan hålla kvar värme från eldstaden, dels (gm olika inställning) kan reglera draget i eldstaden. Thenne epterscrifne tingest anamede nils warg .. ii spiel Jtem iii liwse stachar. G1R 1: 176 (1523); möjl. till 3. VaruhusR 1539, s. 72 b. Honn stegh på stolenn och skulle dragha vp spiällett, och göre vp eldenn. 3SthmTb. 6: 94 (1605). Spjellet är (i Smål.) af trä, och ligger utan samt ofwan på skårsten, der det upwindas med en lång stång och tåg på gården. Linné Sk. 36 (1751). Det allmänt spridda bruket att skjuta spjällen vid åskväder grundar sig på föreställningen, att spiselelden attraherar blixten. Hembygden(Hfors) 1913, s. 27. Stoppa Karls brev i kakelugnen. .. Glöm inte öppna spjället, annars luktar det bränt papper här. Hedberg DockDans. 313 (1955). — jfr AVSPÄRRNINGS-, DRAG-, FÄLL-, JÄRN-, KAKELUGNS-, RÖK-, SKJUT-, SKJUV-, SKORSTENS-, SKOTT-, SKRUV-, SPIS-, TAK-, UGNS-, VIND-, VIPP-, VRID-, YTTER-SPJÄLL m. fl.
b) (i fackspr.) i fråga om kanal för annan gas än rök från eldstad l. för luft, äv. för vätska: vridbar l. skjutbar skiva o. d. varmed passagen av gas l. vätska kan regleras; äv. övergående i bet.: ventil; särsk. om anordning för reglering av tillförseln av gas från förgasare till förbränningsmotors cylinder. Nordforss (1805; i pump). I träpipor (till orglar) av äldre konstruktion använde man (för pipans stämning) en under mynningen anbragt träskiva (ett s. k. spjäll), som kunde efter behag vridas åt sidan och dymedelst förkorta luftpelaren. Hennerberg (o. Norlind) 1: 99 (1912). En förgasare (på en motorcykel) består av fyra väsentliga delar: flottörrummet, förgasarhuset (där gasen blandas till), munstycket (eller munstyckena) och spjället. ModMotorcyk. 55 (1951). Spjäll .. (dvs.) don i kanal avsett för reglering av luft- eller annat gasflöde. TNCPubl. 58: 113 (1975); jfr a. — jfr GAS-, PÅDRAGS-, REGLERINGS-, VIPP-, VRID-SPJÄLL m. fl. — särsk. i fråga om kanal för gaser som strömmar ut från motorn på (ä. typ av) bil l. motorcykel: anordning som då den är öppen släpper ut gaserna utan att dessa passerar ljuddämparen (så att motorns effekt kan utnyttjas bättre); äv. (o. i fråga om nutida förh. bl., vard.) oeg. l. bildl., i sådana uttr. som för öppna spjäll, med stor fart l. intensitet. Nerén HbAut. 1: 21 (1911). Spjäll förekommer numer sällan eller aldrig på amerikanska vagnar. Rogberg Två 233 (1929). Motorcyklar kom dånande med öppna spjäll. Siwertz Tråd. 224 (1957). På Göteborgs stadsteater: ’Hamlet’ för öppna spjäll. DN 1977, nr 20, s. 14 (rubrik över artikel om snabbt o. kraftfullt spelad teaterföreställning).
c) bildl. (jfr b slutet); särsk. om ställe där trafik mellan trafikreglerade zoner i ett samhälle släpps fram under vissa delar av dygnet men hindras under andra. (Den för trafiksaneringen ansvarige U. Adelsohn) föreslår .. att det inrättas spjäll i Katarina för att möjliggöra ”intern kommunikation” i stadsdelen. SvD 1973, nr 303, s. 10. Därs. 1976, nr 336, s. 10.
3) [specialanv. av 1] (†) plåt (se PLÅT, sbst.1 2) avsedd för gräddning av bröd l. stekning o. d.; bakplåt l. stekplåt o. d.; förr äv. om plåt (se PLÅT, sbst.1 2) använd ss. underlag för ngt som skall brännas l. ngt som glöder (närmande sig bet.: fyrfat). Tagh malört och bränn henne uppå ett spiäld eller i en Kettell. OMartini Läk. 48 (c. 1600). Tagh en fiedher och stryk .. (vispad äggvita) öfwer Tortan, och hålt ett Spiäl medh Glödh ther öfwer, så thet torkas. Kockeb. A 6 a (1650). Han (hon) sprattlar som en kalkon på hett spjell. Granlund Ordspr. (c. 1880). Nu har jag fem spjäll med tjugo pepparkakor på hvart .. och på ett spjäll har jag åtta! Numers Dram. 1: 23 (1892). — jfr SKORP-SPJÄLL.
4) [delvis specialanv. av 1] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) var o. en av ett antal (vanl. fyrkantiga) skivor av trä (l. annat material) försedda med för varptrådar avsedda hål i varje hörn o. tillsammans utgörande en apparat för vävning av band, bricka; äv. i utvidgad anv., om i bandstol använd sked bestående av en fyrkantig träram med insatta smala spjälor. (Pigan skall) hjelpa matmodren spinna och wäfwa .. rölagen, .. wäfwa band med spiäll (osv.). Lönqvist Bara 7 (1775). En bandstol .. med spjället på sin plats. Wistrand NordMAllmog. 44 (1909). — jfr VÄV-SPJÄLL.
5) (numera bl. i vissa trakter) (lång)smalt l. litet (hörnigt) stycke (åker)mark (särsk. om dylikt stycke som icke ingick i en bys i tegar skiftade åkermark); (liten) teg (i mosse); förr äv. i speciellare anv.: fyrkantig åker. Somblige (åkrar) hafwa fyra lijka långa sijdor och lijka Hörn. Och kallas Quadrata æquilatera, på Swensko Spiäld. Raam Åkerm. 9 (1670). I öfrigt böra Landtmätarne wid delningar imellan Grannar uti en By, särdeles när the finna, at jorden genom Tegeskiften är mycket sönderdelad til smala rimsor och spiäll, .. föreställa Byemännen then skada, som them theraf förordsakas. LandtmFörordn. 169 (1749). Så kallade spjäll emillan hwart åker skiffte. VDAkt. 1752. Ett par spjäll odlad mosse långt inne i skogen var hela hans domän. Andræ GPrästg. 17 (1940). Skogen delades (genom laga skiftet) i långa smala inbördes parallella remsor .. Dessa s. k. spjäll kunde få en längd av många km, ja mera än en mil, medan bredden stundom ej uppgick till mera än några tiotal m. EkonT 1945, s. 307.
6) om (del av) klädesplagg l. hårklädsel l. del av huvudbonad som är mer l. mindre rektangulär l. kilformig l. utgör en remsa; numera bl. i a. När som någon döör i .. (Rostock) så går en käringh för dören och haffwer fram om sit huffwut lijka som it swart spiäll som är it sorga täckn. Bolinus Dagb. 17 (1666). När brudar ej ha spiell /: kallas ett stycke 4 el. 5/4 långt samt 1/4 aln bredt, uppå hwilket krusiga hår låckar sittja, detta hänger ifrån hufwudet ned på ryggen: / äro de icke riktige. Törner Vidsk. 122 (1747). Meurman (1847). — jfr BYX-SPJÄLL. — särsk.
a) på skjorta l. lintyg o. d.: rektangulär l. kilformig isättning vid hals l. ärmhål; äv. om smal tygremsa isydd över axel; i fråga om nutida förh. bl. på skjorta l. lintyg till folkdräkt. Weste (1807; på skjortor o. d.). Det var ett elegant lintyg .. med en liten kort puffärm i stället för de vanliga långa, isatta medelst ett s. k. spjäll. Linder Tid. 59 (1924). Modet .. (omkr. år 1500) fordrade, att skjortan rynkades rikligt kring halsen, .. (vilket) åstadkoms .. bl. a. genom .. isättning av fyrkantiga partier, spjäll. SörmlH 13: 41 (1947). jfr ARM-, AXEL-, ÄRM-SPJÄLL.
b) (†) på förr använd typ av prästkappa: baktill nedhängande vid krage. (Ärkebiskopen förmanade prästeståndet) att dhe läggia bort dhe store spiällen på ryggen och huad meera dheras eget samweet dem påminner förargeligit wara hos nogon präst. 1PrästP 1: 7 (1642); jfr Hagström Herdam. 1: 91 (1897).
c) (†) löst, stärkt skjortbröst. I äldre tider jordades de döda helt påklädda .. Sedan stärksaker kommit i bruk, kläddes män i kragar, ”spjäll” eller veck och vit rosett. Hagberg DödGäst. 183 (1937).
d) [jfr motsv. anv. i sv. dial. (Finl.)] (†) skärm (på huvudbonad). Manfolken (bland de svenska nybyggarna i Amerika) .. gjorde sig sjelfwe små myszor med så kalladt spjäll framföre. Kalm Resa 3: 71 (1761).
-ARTAD, p. adj. särsk. (i vissa trakter) till 5, om jordlott: som har formen av en (mer l. mindre långsmal) remsa. Lindgren Falbygd. 90 (1939). —
-BAND. spjällsnöre; äv. om (jämförelsevis brett, med broderier o. d. smyckat) band upphängt ss. dekoration framför spjällsnöre. Topelius Fält. 2: 266 (1856). Framför spjällsnöret hängde ett gammaldags pärlbroderat spjällband. Östergren (1944). —
-DRAGARE. (förr) järnstång använd vid l. avsedd för öppnande o. stängande av spjäll; jfr -järnstör. VLArk. 1804. —
-FOGDE. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, om ä. förh.) spjäll bestående av ett på en stör fastsatt bräde som var fodrat med tyg för att sluta tätt (o. som vid användningen fördes upp i rökgången nedifrån), stockspjäll; jfr -stör. 2SvKulturb. 9—10: 38 (1937; från Uppl.). —
-FORM l. -FORMA. (†) spjälledare; jfr form II 7. Simon Smedh .. giorde vngs iärnen til stughun och spiell forman. BtÅboH I. 1: 35 (1554). BoupptVäxjö 1798 (: spjell form). —
-GODS.
1) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) till 2 a: gods (se d. o. 2) bestående av spjällplåt. JernkA 1871, s. 74.
-GÅNG. (i sht i fackspr.) (del av) rökgång där spjäll finns; jfr -hål, -öppning 1. JernkA 1819, s. 98. Ahlström Eldsl. 84 (1879). —
-HAKE. (spjälls- 1746) (i fackspr.) på spjäll: hake avsedd att fästa spjällsnöre o. dyl. i. Kalm VgBah. 254 (1746: från spjells-hakan). —
-HÅL. (i sht i fackspr.) om (del av) rökgång där spjäll finns; äv. om ett i rökgångs murverk anordnat hål vari spjäll rör sig fram o. åter, då det öppnas o. stängs; äv. om ett med spjäll försett rökhål i primitivt hus; jfr -gång, -öppning 1. VetAH 1739, s. 77. Uti stufwan anskaffas 2:ne jern spiell, så wäl som til Camrarne, hwaräst först jernFormar måste insättjas, hälst inga Spjellhol ofwantil uti muren äro gjorde. VDAkt. 1756, Syneprot. F III 7. En smal rökpelare slingrade sig ut genom spjällhålet i taket (på timmerkojan). Koch Timmerd. 82 (1913). —
-HÄLL. vardera av de hällar (se häll, sbst.2 3 b) mellan vilka spjäll i en ugn är anbringat. JernkA 1819, s. 97, 99. —
-LEDARE. (i fackspr.) av järnlister bildad ram vari spjäll rör sig; jfr -form, -ram. LdVBl. 1841, nr 25, s. 4. Bildmark Entrepr. 191 (1921). —
-LUCKA. lucka utgörande spjäll.
-PLÅT. (spjäll- 1546 osv. spjälls- 1546—1584) plåt (se plåt, sbst.1 2) som utgör (huvudbeståndsdelen i) ett spjäll; äv. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om en i de svenska järnbrukens sortiment ingående plåt (se plåt, sbst.1 1, 2) bl. a. lämpad för användning ss. spjäll. VästmHandl. 1546, 6: Räkensk. B, s. 13 a. Spjellplåtar, gemenligen 28 tum långa och 22 tum breda, hvaraf vid pass 30 utgöra et skeppund, om ej annorlunda betingas. Rinman 2: 287 (1789). Lampans oljekupa göres af tjock vallsad plåt, såkallad spjellplåt. Ström MinnB 18 (c. 1865). Martinson Nässl. 248 (1935).
Ssgr (förr): spjällplåt-hammare. hammare (se hammare, sbst.2 2 a) för utsmidning av spjällplåt. Rosman BjärkSäb. 2: 322 (cit. fr. 1736: en tak- och spjäll-plåthammare).
-järn. (-plåte- 1546) koll., om järnplåt lämpad för användning ss. spjäll. VästmHandl. 1546, 6: Räkensk. B, s. 13 a (: Spiäldz plåte Järn). —
(2 a, b) -RAM. (i fackspr.) = -ledare. Stål Byggn. 2: 32 (1834; i skorsten). JernkA 1846, s. 23 (i gaskanal). SAOB F 1130 (1925). —
(2 a, b) -REGLAGE. särsk. till 2 b. TNC 69: 107 (1978). —
(2 a, b) -REGULATOR. tekn. apparat för reglering av spjäll (så att detta medger större l. mindre genomströmning); jfr -ställare. Spjellregulatorer för ångmaskiner. KatalIndUtstSthm 1897, s. 195. SvD(A) 1965, nr 335, s. 1. —
(5) -SKIFTE. (förr) (vid storskiftet tillkommet) skifte av sammanslagna spjäll. StorskifteAndersbo 1776—77, s. 6. —
-SNÖRE. (till kakelugn o. d. hörande, i sht förr ofta rikt utsirat) snöre för öppnande o. stängande av spjäll; jfr -band. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 19. RedNordM 1926, s. 41. särsk. bildl.
a) (förr) på militär uniform: blågult snöre utmärkande att bäraren fullgjorde värnplikt enl. för studenter o. likställda gällande regler, studentsnöre. Hedberg VackrTänd. 11 (1943).
-STEN. särsk. (bergv.) i rostugn: tegelsten med vilken draghål kunde öppnas l. tilltäppas. JernkA 1873, s. 230. —
-STÅNG. stång använd l. avsedd för öppnande o. stängande av spjäll.
1) till 2 a; särsk. (förr) om stång varmed spjäll ovanpå skorsten öppnades o. stängdes. SvFolks. 241 (1844). 1MinnNordM II. 1: 3 (1881; för spjäll ovanpå skorsten).
2) (i fackspr.) till 2 b. Nerén HbAut. 2: Pl. XIII (1912). —
-STÖR. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, om ä. förh.) = -fogde. 2SvKulturb. 9—10: 38 (1937; från Dalarna). —
-TEN. vid spjäll fäst ten med vars tillhjälp detta kan öppnas o. stängas (gm vid tenen fäst spjällsnöre l. i hål i tenen införd stång o. d.).
(6) -TRÖJA. (†) Manfolken (i Nora Bergslag) bruka korta så kallade Spjäll Tröijor, hvilka äro helskurna bak och ifrån medjan sitta lika som spände öfver den nedra delen. Johansson Noraskog. 1: 60 (i handl. fr. 1785). —
-VENTIL. (numera mindre br.) tekn. ventil som erinrar om ett spjäll i en rökkanal (särsk. om skivventil); jfr spjäll, sbst.2 2 b. Gerelius Gasupplysn. 47 (1825). Nerén (1930). —
-VIND. (†) vinda använd vid öppnande o. stängande av spjäll. NVedboDomb. Höstt. 1689 (: spiellwinnen, sg. best.). —
(5) -ÅKER. (förr) om vart o. ett av de (som kalvhagar, humlegårdar o. d. använda) små åkerstyckena vid tomtgränserna, som icke ingick i en bys i tegar skiftade åkermark. Erixon Skultuna I. 1: 647 (1921; om ä. förh.). —
-ÖPPNING.
1) till 2 a; särsk. konkret, dels om (del av) rökgång där spjäll finns, dels om en i rökgångs murverk anordnad öppning vari spjäll rör sig fram o. åter, då det öppnas o. stängs; jfr -gång, -hål. JernkA 1819, s. 100. Rökgaserna samlas i ett större eller mindre rökfång och avledas därifrån genom spjällöppning till rökröret. HantvB I. 4: 204 (1936). 2SvKulturb. 9—10: 21 (1937).
2) tekn. till 2 b; särsk. dels konkretare, om den (vid olika inställning olika stora) öppning som spjäll lämnar för passage av gas o. d., dels konkret om en med spjäll försedd öppning varigenom gas o. d. passerar. JernkA 1846, s. 13 (konkret). ModMotorcyk. 60 (1951; konkretare).
B (†): SPJÄLLS-HAKE, -PLÅT, se A.
Spalt S 9861 band 29, 1985