Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPLENDÖR splendö4r l. -œ4r l. splaŋdö4r osv. l. med mer l. mindre genuint franskt uttal, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(förr äv. -eur)
Etymologi
[av fr. splendeur, av ffr. esplendor (varav äv. eng. splendour), av lat. splendor, ljus, glans, till splendere, lysa (se SPLENDID)]
(numera föga br.) glans l. prakt l. härlighet l. ståt o. d. Swedberg Schibb. 299 (1716). Ekbohrn (1904).

 

Spalt S 9875 band 29, 1985

Webbansvarig