SPLINTER splin4ter, adv.; superl. -erst (†, Weise 404 (1697)).
Etymologi
[sv. dial. (Skåne) splinter ny; jfr dan. o. nor. splinter ny, eng. dial. splinter new; jfr äv. t. splinterneu, nl. splinternieuw; utlöst ur ssgn splinternaken; jfr med avs. på bildning SPLITTER, adv., o. se SHast i MeijerbArk. 16: 30 f. (1980)]
(numera föga br.) i uttr. splinter ny, splitter ny (se SPLITTER, adv.); förr äv. i uttr. splinterst på ny, splitter ny. Een splinter nyy steenkiörkia. VDAkt. 1675, nr 42. Weise 404 (1697: på ny; t. orig.: span-funckelneu).
Spalt S 9879 band 29, 1985
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se