Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPRINTA sprin3ta2, v.2; -er sprin4ter (jfr anm. nedan), sprant spran4t (sprunto sprun4tω2) spruntit sprun3tit2. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.); jfr SPRINT, sbst.2 Anm. I den mån ordet nyttjas i skriftspråket undviks anv. i pr. sg. Detta förhållande beror sannol. på att regionalt (dialektalt) talspr. i detta tempus använder apokoperad ändelselös form, varför en skriftspråksform på -er känns ovan l. främmande.
Etymologi
[sv. dial. sprinta (st. v.); motsv. sv. dial. sprätta (st. v.), fvn. o. nor. dial. spretta (st. v.); sannol. besläktat med kyrkslav. prędati, hoppa, darra, o. SPRUND, smal öppning; möjl. till en utvidgning av roten i SPJÄRNA. — Jfr SPRANT, SPRINGTA, SPRINTA, v.3, SPRITTA, v.2, SPRÅTT, sbst.2, SPRÄTTA, v.1—3]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) med (ett) språng l. hopp förflytta sig, hoppa, skutta; jfr SPRINGA, v. I 1. Med en för sin tyngd och klumpighet ofattbar rörlighet störtade de (dvs. sälarna) sig huller om buller ned i vattnet, ”sprunto som får”, så att vattenspruten och dånet gav jägarna intryck av en väldig fors. 2SvKulturb. 1—2: 263 (1934).
2) springa (se SPRINGA, v. II 1, 2). Jakob hade gömt sig väl, jag gick ner genom hela byn och jag sprant halvvägs till Stortjärn och jag ropade Jakob in i skogen, men (osv.). Lindgren OrmVäg 65 (1982).
Avledn.: SPRINTARE, m.//ig. [sv. dial. sprintare] (numera bl. i skildring av ä. förh. i vissa trakter, bygdemålsfärgat l. i fackspr.) till 2, om lapp (l. medlem av dennes familj) som saknade fast uppehållsrätt för sig o. sina renar i fjällvärlden o. därför var nödsakad att ambulera mellan lappskatteland (l. områden inom ett sådant) där han för kortare l. längre tid kunde köpa sig rätt till renbete. Uti Tunæi Herda-minne 1766 anföres Lycksele med Sorsele til 32 mantal, 108 Skatt-Lappar och 27 Sprintare, samt 52 Nybyggare. Hülphers Norrl. V. 3: 36 (1797). (År) 1778 upgafs Arwidsjaur at bestå af 42 Lappska och 5 Swenska Rökar samt 13 Sprintare. Därs. 54. Skatt Lapparnes antal (i Arjeplogs församling) 1766 geck til 135 och Sprintares 17. Därs. 59.
Ssgr (numera bl. i skildring av ä. förh. i vissa trakter, bygdemålsfärgat l. i fackspr.): sprintar- l. sprintare-hushåll. jfr hushåll 3. LfF 1854, s. 159.
-lapp. lapp som var sprintare. Västerb. 1937, s. 114 (1905).

 

Spalt S 10131 band 29, 1985

Webbansvarig