Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPRÅTT, sbst.2, r. l. m. (Möller (1790), ÖoL (1852)) l. n. (VetAH 1780, s. 309); pl. (ss. n.) = (VetAH 1780, s. 309).
Etymologi
[sannol. samhörigt med sv. dial. (Sveal., Götal.) sprått(a), sprutt(a), smal öppning, springa, rämna, sprund på kjol, gylf, (Finl.) sprutt, gylf, nor. dial. sprotta, öppning i kläder; till det svaga avljudsstadiet i SPRINTA, v.2 (med -tt-, liksom i SPRITTA, utvecklat ur -nt-)]
(†) i rörledning för avledande av vatten, om den yttersta delen l. öppningen där vattnet sprutar ut; äv. om själva rörledningen; särsk. om (den nedersta (utåtböjda) delen av en) stupränna från ett tak. Från (tak-)rännorna bör vattnet, vid hushörnen, genom tjenliga sprått, föras ned åt marken. VetAH 1780, s. 309. (Sv.) Sprått .. (t.) eine blecherne Röhre, Trommel, die das Wasser von dem Dach nach unten herunter leitet. Möller (1790). (Sv.) Sprått .. (dvs.) trumma eller öppning till wattens aflopp .. (t.) Wasserrinne .. Abzugsloch .. (fr.) chantepleure (d’un noulet), conduit d’eau .. (eng.) water-pipe, water-channel. ÖoL (1852).

 

Spalt S 10300 band 29, 1985

Webbansvarig