| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPRÅNGA sproŋ3a2, v.2, -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Anm. Ordet förekommer (i fackspr., särsk. textil.) ss. förledsform SPRANG- spraŋ3~ i nedan anförda språkprov: Under .. (hatten) brukades (förr i Västbo härad i Smål.) en sprang-hufwa (af hwit tråd bunden, som et nät, med en slags fyllning uti) och bars endast af hustrur. Gaslander 67 (1774). På denna källa återgår ett antal senare belägg på denna form, bl. a.: Djurklou Unnarsb. 15 (1874: ”spranghuva”). Wistrand Folkdr. 35 (1906: ”Spranghufwa”). Ljungblom PinnbSpets 49 (1972: spranghuvor, pl.). Någon form med -å-, representerande ordet SPRÅNG-HUVA (se ssgrna) i den i ovan anförda källor föreliggande bet.: huva (se HUVA, sbst.1 1) som l. hos vilken viss(a) del(ar) förfärdigats i språngning, har icke påträffats. Den hos Gaslander anträffade formen torde, därest den icke utgör ett skriv- l. tryckfel, vara att uppfatta ss. dialektalt uttal. Ordet förekommer äv. (i fackspr., särsk. textil.) dels ss. p. pf.-form sprangad spraŋ3ad2, dels ss. vbalsbst. sprangning spraŋ3niŋ2, i nedan anförda språkprov: Vid kyrkbesök brukade (den gifta kvinnan i Västbo härad i Smål. i äldre tid) en hwit mössa, som kallades hatt och under denna en ”sprangad” d. v. s. genombruten hufva, som redan i de äldsta beskrifningar vi äga om västbodräkten, omtalas under namnet spranghufva. Wistrand Folkdr. 28 (1906). Vid sidan om språngning kan vi också tala om sprangning och sprang. Ljungblom PinnbSpets 48 (1972). Dessa former är upptagna ur fornspråken l. nor. (dial.) l. dan. Den i det förstnämnda språkprovet förekommande p. pf.-formen torde ha tillkommit under inflytande av förledsformen hos i texten uppträdande spranghufva (jfr denna anm.:s inledning ovan). Jfr i sammanhanget äv. anm. till SPRÅNG, sbst.2 sp. 10289.
1) (textil., numera bl. i skildring av ä. förh.) ss. vbalsbst. -ning, om (verksamheten att utveckla) textil teknik bestående i att dra ut vissa inslags- l. varptrådar i en väv l. ett vävt föremål o. därefter i uppkomna mellanrum l. hål med hjälp av kvarstående trådar fläta l. utsy ett genombrutet (se GENOM-BRYTA 3) mönster (särsk. i fråga om att dra ut de yttersta inslagstrådarna i en väv osv. o. därefter sammanfläta de ss. frans hängande varptrådarna så att ett genombrutet mönster bildas i deras övre del); äv. i utvidgad anv., allmännare, om (verksamheten att utveckla) textil teknik bestående i att gm trädd knytning l. knyppling l. på annat sätt förfärdiga (textilt föremål i l. förse sådant föremål med) genombrutet mönster (i denna anv. äv. med inbegrepp av genombruten språngning (se 2 b)); äv. dels om färdigheten l. konsten att utveckla textil teknik av ovan angivna slag, dels övergående i konkret anv., om (ngt som utgör) resultat av verksamheten att utveckla sådan teknik; äv. med direkt obj., dels: göra till föremål för l. underkasta verksamhet av ovan angivet slag, dels: gm sådan verksamhet förfärdiga l. göra; äv. abs.: utveckla l. utföra l. vara sysselsatt med verksamhet av ovan angivet slag; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., närmande sig l. övergående dels i bet.: försedd l. prydd med språngning (i ovan angivna konkreta bet.), dels (allmännare) i bet.: genombruten; jfr SPRÅNG, sbst.2 1, SPRÅNGA, sbst., SPRÅNGEL, SPRÄNGA, v.2 GripshInvent. 1546, s. 9 a (: Sprongade Drätter). Skiffuedwck gamal medt Språngning — 1 st(yck). Därs. 26/5 1547. (Tråd) är kommitt till 30 bindest(ycken) (dvs. av tråd bundna textilföremål) att Språnga, och till ett bindest(ycke) både binda och Språnga. GripshR 1551. Een Handduuk .. medh tree Språngade lister, fylte medh Tråå. Karlson EBraheHem 117 (i handl. fr. c. 1672). Allehanda slögder som Qwinfolken göra med händer; såsom, sy, knypla, slinga, språnga, brodera, sticka. Verelius Herv. 103 (1672). 1 st. g(amma)l Långbords duk, med 4 Språngningar utj. BoupptVäxjö 1743. En stor del af de föremål, som kallas för språngade äro .. endast imitationer. Medelst trädd knytning, knyppling m. m. sökte man komma till liknande resultat. De spranghufvor, som tillhöra Unnarydsdräkten i Småland äro sådana imitationer. De kallas för språngade, emedan de äro ”genombrutna”. Detta är folkets egen definition, hvilken ingalunda är oriktig, om än ofullständig. Förmodligen hafva dock dylika hufvor ursprungligen varit språngade. Fatab. 1907, s. 117. Knytning och knyppling utgå från tråden .. Språngningen utgår från tygstycket. PT 1908, nr 75 A, s. 3. Språngning (dvs. bl. a.) Fransflätning. Branting TextilSkrud 206 (1920). En kuddvarsornering i det numera sällsynta arbete, som kallas språngning. RedNordM 1927, s. 17. Att språngningen .. under 1500-talet måste ha varit ganska allmän, framgår av en mängd bevarade inventarieförteckningar. Ljungblom PinnbSpets 49 (1972); möjl. med särskild tanke på 2 (b). — jfr STOCK-, ÖVER-SPRÅNGNING. — särsk.
a) i förb. med ord l. ssgsförled betecknande garn l. tråd varmed vid språngning genombrutet mönster förfärdigades (i sht: utsyddes); dels i förb. med prep.-adverbial inlett med med, med huvudord betecknande l. hänsyftande på tråd, dels i ssgrna SILKES-SPRÅNGAD, -SPRÅNGNING; i dessa anv. förr möjl. äv. (jfr b) övergående i bet.: broderad (med den l. den slags tråd); jfr 2 a. Sprongadt handkläde med blott och hvitth. GripshInvent. 1546, s. 6. Bred språngat med sijlke, lerftz lijsta på altaret. Fatab. 1907, s. 107 (1640). (En kalkduk) språngad med hvit silke. Därs. 115 (1692). Nattdukar språngade med guld. Karlson StåtVard. 88 (1945). (jfr: S. k. knäppklaffar (från 1400-talet) af lärft, helt utsydda med silkesprångning. Några trådar har man dock ej utdragit i lärftet, utan hålen äro åstadkomna genom hård tilldragning. Fatab. 1907, s. 116.)
b) i anv. med särskild tanke på hålsömnad vid språngning; förr äv. övergående i allmännare bet.: utöva (hålsöms)broderi, brodera (jfr a). (Sv.) Språngat. (T.) Gestickt. (Lat.) Acupictus. (Gr.) κεστός. πολύκεστος. Schroderus Dict. 218 (c. 1635). (Sv.) Språnga. (T.) Sticken. (Lat.) Acupingere. (Gr.) βελόυαις ποικίλλω. Därs. 252. Språngning .. (dvs. bl. a.) hålsömnad i ett tyg. Branting TextilSkrud 206 (1920).
c) ss. vbalsbst. -ning i speciellare anv., om den vid språngning utvecklade verksamheten att i ett parti av en väv l. ett vävt föremål där inslagstrådarna utdragits uppdela de kvarstående varptrådarna på ett sätt som lämpade sig för utsyning av ett visst genombrutet mönster. Vissa inslagstrådar inuti tyget (utdras) såsom vid hålsöm, hvarvid de kvarstående varptrådarna genom delning, d. v. s. genom språngning och vidare utsyning bilda ett genombrutet gallerverk. Fatab. 1907, s. 113.
2) [eg. specialfall av 1] textil. ss. vbalsbst. -ning, om (verksamheten att utveckla) flätteknik bestående i att med hjälp av fingrarna (o. speciella, i sht av trä tillverkade pinnar) bringa ett antal (i en ram uppspända o. därmed) ofria trådar (varp) att på olika sätt snos om varandra o. därvid bilda genombrutna (se GENOM-BRYTA 3) o. andra textila mönster (i sht i vissa trakter äv. kallad: pinnbandsflätning); äv. dels om färdigheten l. konsten att utveckla textil teknik av angivet slag (äv. övergående i att beteckna: undervisningsämne vars föremål är denna färdighet osv.), dels övergående i konkret anv., om (ngt som utgör) resultat av verksamheten att utveckla denna teknik; äv. med direkt obj., dels: göra till föremål för l. underkasta språngning, dels: gm språngning förfärdiga l. göra; äv. abs.: utveckla l. utföra l. vara sysselsatt med språngning; jfr SPRÅNG, sbst.2 2, SPRÅNGEL. Spets, huva i språngning, spets, huva (utförd) i textil teknik utgörande språngning, spets osv. i språngat arbete. Fjädren spritas genast så fort därmed hinnes (efter gåsslakten), de största pennorna avtages att skriva med och de smärre till språngning. Fatab. 1945, s. 68 (1827); möjl. till 1. Ett kuddvar i den uråldriga tekniken språngning eller pinnflätning. RedNordM 1918, s. 7. Flätningarna mötas .. mot varpens mitt och avslutas med knutar sedan man klippt av varpen mitt emellan de två språngningarna. TextBildv. 94 (1925). I början på 1800-talet inkom tillsammans med andra tekniker från Medelhavsområdet en typ av språngning, lanserad som handarbete på modet för diverse mindre tillbehör till dräkter, såsom vantar, väskor och börsar .. Tekniken försvann emellertid snart. Nylén Hemslöjd 274 (1969). Flera prov på språngning har bevarats i de egyptiska gravfynden. Men avbildningar på grekiska vasmålningar, föreställande kvinnor vid en flätram för språngning, som nära liknar sentida exempel, bl. a. från Sydryssland och Balkan, vittnar om att tekniken var känd på 500-talet f. Kr. Geijer TextKonstH 83 (1972). Studieförbundens studieplan i språngning, 30 lektioner (rekommenderas som kursplan). Petersson Abrahamsson Språngn. 4 (1977). Det är alltid klokt att språnga ett prov med materialstrukturen och tätheten för att kunna beräkna det färdiga resultatet. Därs. 28. Om man växelvis språngar mot höger eller vänster uppstår en vågrät struktur. Därs. 66. Språngning kombinerad med stickning. Därs. 93. De A-färgade och B-färgade trådarna är språngade var för sig. Därs. 95. — särsk.
a) i förb. med prep.-adverbial inlett med av l. i, med huvudord betecknande (slag av) garn l. tråd varmed språngning utförs; jfr 1 a. En (dansk bronsålders-)huva, språngad av ullgarn så tätt, att den inte har en nätartad struktur. Nylén Hemslöjd 274 (1969). I Preussen (bars) officersskärp i silvernätverk med svarta ränder, flätade i språngteknik. Liknande skärp, språngade i rött silke, förekom även i Spanien. Ljungblom PinnbSpets 41 (1972).
b) i uttr. genombruten språngning, språngning utförd på sådant sätt att resultatet blir ett textilstycke med genombruten struktur; äv. konkret, om resultat av sådan språngning; motsatt: tät språngning (se c). Collin GVävn. 90 (1928). Genombruten språngning av lintråd. Jämtland, nutid. Geijer TextKonstH Pl. 94 e (1972).
c) i uttr. tät språngning, språngning utförd på sådant sätt att resultatet blir ett textilstycke med tät (icke genombruten) struktur; äv. konkret, om resultat av sådan språngning; motsatt: genombruten språngning (se b). Tät språngning av ullgarn. Norge, 500-talet. Geijer TextKonstH Pl. 94 d (1972). Till tät språngning och tunna trådar rekommenderas tunna pinnar. Petersson Abrahamsson Språngn. 12 (1977).
d) övre l. positiv språngning, om det övre av de båda partier som (till följd av att arbetet hela tiden utförs från mitten av varpen) utgör resultat av språngning; nedre l. negativ språngning, om det nedre partiet. För att få ett namn för den övre, resp. nedre språngningen vilja vi kalla den förra positiv och den senare negativ. De särskiljas genom sin olika trådriktning. TextBildv. 94 (1925).
Anm. till 2. På i nedan anförd källa anfört ställe förekommer ordet i den fornsvenska formen spraangning, använd om en (på latin beskriven) textil teknik som av nutida textilforskare uppfattas ss. språngning (i bet. 2 ovan). Ædes .. diurno vsui deputatas, candidissimo illo opere retiario, quod Spraangning vocant, totaliter, etiam sub tectis, perpetua communique consuetudine exornant. OMagnus Hist. 470 (1555). Med avs. på grundvalen för denna uppfattning jfr: I Norden finns .. tidiga skriftliga uppgifter om språngning .. (Olaus Magnus) nämner .. särskilt bonader utförda av ”det bländvita nätverk som kallas för språngning” .. Det har visserligen hävdats att den från sitt hemland 1523 fördrivna biskopen med opere retiario åsyftat den genombrutna vitsöm, ’reticella’, som vid denna tid var modern i Italien .. Eftersom det i de nordiska länderna ännu finns så många ’levande’ belägg på denna teknik (dvs. den i 2 ovan beskrivna), kan det dock knappast vara någon anledning att betvivla, att Olaus Magnus verkligen avsåg denna konstart. Geijer TextKonstH 84 (1972).
-DUK. (språng- 1650 osv. språnge- 1922—1928) (textil., numera bl. i skildring av ä. förh.) om vägg- l. tak- l. bordsduk o. d. utförd med språngning(ar) l. försedd med språngad(e) isättning(ar); jfr -sparlakan samt språnge-drätt, språngninge-drätt.
1) till 1. BoupptSthm 3/11 1650 (troligen om bordsduk). De till bondehemmen hörande språngdukarna voro alltid af hvitt linne med isättningar, än knutna och trädda, än flätade, än knypplade och prydda med djurbilder och växtmotiv m. m., som erinra om renässansens mönstergifning under 1500-talets senare årtionden. Wistrand NordMAllmog. 39 (1909). Medeltidens språngdukar .. synas ofta nog varit af olikartadt material, kanske äfven i olika färger. Så omtalas .. 1506 ett sparlakan med fyra språngade stycken och fyra stycken arniskt sammet och köjel (linneväfnad). Därs.
2) till 2. Nordiska Museet äger .. en präktig språngeduk el. takhimmel från Östergötland. Fatab. 1922, s. 53. —
-HUVA. (språng- 1672. språnge- 1697—1698) (†) språngad bård på örngottsvar; jfr huva, sbst.1 2 h. BoupptSthm 1672, s. 878 a. VRP 1698, s. 362. Anm. till språng-huva. Jfr anm. sp. 10290. —
-HÄTTA. (textil., numera bl. i skildring av ä. förh.) hätta (se hätta, sbst. 1) som l. hos vilken viss(a) del(ar) förfärdigats med språngning. TextBildv. 95 (1925; knypplad). —
-KNYTNING. (språng- 1668—1672. språnge- 1681) (†) om knytning (se knyta, v. 5 f) varigm språngning- (ar) förfärdigas; anträffat bl. konkret, om resultat av sådan knytning; jfr språngel-knytning. 5 al(na)r sprongh Knyttningh. BoupptSthm 1668, s. 1457. (En duk) med språngeknytning. VadaKInvent. (1681). —
-LIST l. -LISTA. (språng- 1582—1668. språnga- 1546. språnge- 1607—1660) (†) list (se list, sbst.2 2, 4 a) som l. vari viss(a) del(ar) förfärdigats med språngning, språngad list; jfr lista, sbst.1 2, 4, samt -stycke, -tyg o. spräng-list. GripshInvent. 1546, s. 3 (på lakan). Een bordduk med språnglister. 3SthmTb. 11: 28 (1619). Til Hufwudet skal .. (biskötaren) hafwa ett reent Lijnkläde eller Mössa .. och skal på samma Lijnkläde wara ett stycke Språnglista insatt uthi en Båga framför Ögonen, at man kan see ther igenom. IErici Colerus 2: 96 (c. 1645). BoupptSthm 1668, s. 1457. —
-RUTA. (språng- 1659—1716. språnga- 1716) (†) = -söms-ruta; jfr -stycke, -tyg. En duuk medh Språngh ruuthor. BoupptSthm 27/7 1659. ProtArfsdFWredeBKruse 1716, s. 99. —
-SPARLAKAN~020. (språng- 1909 osv. språnge- 1551) [sv. dial. språngsparlakan] (textil., numera bl. i skildring av ä. förh.) sparlakan som l. vari viss(a) del(ar) förfärdigats med språngning l. försetts l. prytts med ett språngat parti l. språngade partier (särsk. utgörande isättning resp. isättningar), språngat sparlakan; jfr -duk samt språnge-drätt, -lakan o. språngninge-drätt. GripshR 1551. Språngsparlakanen, med hvilka man vid festliga tillfällen klädde de gamla ryggåsstugornas tak och väggar. Wistrand NordMAllmog. 39 (1909). TextBildv. 95 (1925; knutet o. trätt, från Västergötl.). SvKulturb. 7—8: 224 (1931; om ä. förh. i norra Västergötl.). —
-STYCKE. (språng- 1556—1632. språnga- 1551—1553. språnge- 1551—1601. språnges- 1563) (†) = -tyg; jfr språngnings-stycke, spränge-stycke. GripshR 1551. Ett gamelt sparlaken medt rött köijell och medt 3 sprongestycke. VgFmT I. 8—9: 87 (i handl. fr. 1554). En vtkastedt bordduk sijdh medt silke och medt små fyrekante sprongestycke. Därs. 88. 3 smale språngstyken. BtÅboH I. 4: 182 (1632). —
-SÖM. (†) sömnad(steknik) varigm språngning(ar) förfärdigas, hålsöm; anträffat bl. konkret, om resultat av sådan sömnad(steknik); jfr spring-söm, språngel-söm, spräng-söm, sbst.2 (En) Lerfftz duuk medh Språngh sömm. BoupptSthm 1667, s. 935. Taakbonaden af blaggarn och språngsöm af ålder äre förmultna (i ett rum i Grangärde prästgård). Fatab. 1924, s. 59 (1696). (Ett) Lärftt med språngsöm, är till beklädning utj badstugun. Karlson StåtVard. 627 (i handl. fr. 1716; rättat efter hskr.).
Ssg (†): språngsöms-ruta. i textilt föremål insprängd ruta (se ruta, sbst.2 1 c) förfärdigad i ”språngsöm”, hålsömsruta; jfr språng-ruta. (En) Lerefts duuk medh Språngsöms Ruutor. BoupptSthm 1671, s. 123 (1670). ProtArfsdFWredeBKruse 1716, s. 98. —
(2) -TEKNIK. [jfr nor. sprangteknikk] textil. språngningsteknik (se d. o. 2). Ljungblom PinnbSpets 41 (1972). —
-TYG. (språng- 1756. språnge- 1664) (†) språngat textilt föremål; i textilt föremål insprängt språngat parti; jfr -stycke samt -list, -ruta. En förlååt medh gröne lister och språngetygh och sängekappa. UUKonsP 7: 73 (1664). Språngtyg på wägen. ÅgerupArk. Bouppt. 1756. —
-VERK, sbst.1 (sbst.2 se sp. 10297). (†) gm språngning åstadkommet genombrutet mönster (hos textilt föremål); textilt föremål l. del därav med sådant mönster. Tackdrägt af Språngh wärck 8 alna longt. BtÅboH I. 8: 216 (1636). 1 Lakan medh Språngwerk. BoupptSthm 4/2 1663. 4 st .. Språngwerk till Örnegåtz wahr. Därs. 1672, s. 144 b.
B (†): SPRÅNGA-LIST, -RUTA, se A. —
-STYCKE, se A. —
-UDD. om uddig genombruten spets i kanten av en duk, uddspets; anträffat bl. i pl. VadaKInvent. 1658.
C (†): SPRÅNGE-BÅGE. vid språngning använd (sy- l. broder)båge; jfr båge, sbst.1 5 (c). (Att vara husmor) ähr edt swårt och widlyfftigt wärk som intet lärer sig i frustun och wid språngebogen, Mycket mindre wid danser och baletter. Rosenhane Oec. 15 (1662). —
-DRÄTT. om drätt (se d. o. 5 a) utförd med språngning(ar) l. försedd med språngad(e) isättning(ar); jfr -lakan samt språng-duk o. språngninge-drätt. GripshInvent. 1549. Därs. 1553. —
-DUK, -HUVA, -KNYTNING, se A. —
-LAKAN. [sv. dial. språngelakan] för utsmyckning av tak o. lister l. ss. päll (se d. o. 2) nyttjat textilt föremål utfört med språngning(ar) l. försett med språngat (språngade) parti(er); jfr språng-duk, -sparlakan o. språngnings-lakan. Dybeck Runa 1844, s. 41 (för utsmyckning av tak). —
-LIST, -SPARLAKAN, -STYCKE, se A. —
-TYG, se A.
D (†): SPRÅNGES-STYCKE, se A.
E (†): SPRÅNGNINGE-DRÄTT. (†) = språnge-drätt. (E. XIV) vill .. icke ath man schall bruke vdi the rum ther hans Kongl. M:tt, eller anseenlige personer schole wistes, vdi språngninge drätter, och anneth sådant effter thet gamble sätt. HSH 27: 2 (1561). —
-STYCKE, se F.
F: (2) SPRÅNGNINGS-ARBETE~020. textil. abstr. l. konkret: arbete i form av språngning; konkret, liktydigt med: språngat arbete. TextBildv. 95 (1925). Ljungblom PinnbSpets 25 (1972; konkret). —
(2) -BÅRD. textil. bård (se bård, sbst.1 3) i språngning, språngad bård. Den yttre språngningsbården (på en takhimmel från Östergötl.) är 27—30 cm. bred och består av 6 stycken. TextBildv. 96 (1925). —
(2) -RAM. textil. vid språngning använd ram vari trådarna som skall användas vid flätningen spänns upp; jfr -ställning. Nylén Hemslöjd 273 (1969). —
-STYCKE. (språngninge- 1561. språngnings- 1563) (†) = språng-stycke. ArkliR 1562, avd. 17 (1561). BtFinlH 4: 200 (1563). Anm. I Ahrenberg StRätt 8 (1899) förekommer pl.-formen språnglingsstycken, sannol. felaktigt för språngningsstycken, med en i materialet annars icke anträffad bet.: brokader insydda mellan veckade stycken av skiftande siden. —
-TEKNIK. teknik vid språngning.
Spalt S 10290 band 29, 1985