| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPRÅKSAM språ3ksam2, förr äv. SPRÅKANSAM, adj. -samme, -samma; -sammare; adv. -T.
som gärna språkar (se SPRÅKA, v.1 I), benägen l. fallen för att språka, pratsam, talför; meddelsam; motsatt: tystlåten; äv. om ngns sätt l. natur o. d. (jfr b); äv. bildl. (jfr b β). Verelius 169 (1681). Vän, som språksamer är, gör dubbelt kortare vägen. Nicander GSann. 21 (1766). Som icke heller .. (karlarna) voro af synnerligt språksam natur, var det (ombord) på jakten ett fullkomligt stilleben (dvs. alldeles tyst). Carlén Skuggsp. 2: 158 (1865). Så i vinterdygnen språksam vid vår sida / barndomsdikten satt vid björkvedsflammans sken. Rydberg Dikt. 2: 14 (1888, 1891). Hagström Herdam. 2: 493 (1898; om sätt). Dahl När 75 (1966). — särsk.
a) om djur: som gärna l. ofta frambringar läten (som påminner om språk l. kan uppfattas ss. meddelanden; jfr SPRÅK 7 a). SvMerc. 1765, s. 438 (om trast). Ekorrarna äro ena språksamma och skojfriska småttingar. Forsslund Djur 45 (1900).
b) om ngt sakligt (jfr huvudmom.): som kännetecknas (av benägenhet l. fallenhet för att språka l.) av (livligt) samspråk o. d. Maten giör een tÿster mund / Drÿcken giör een språksam stund. Celsius Ordspr. 3: 461 (1711). Crusenstolpe Tess. 4: 18 (1849; om måltid). Om inte folk kunde läsa skulle dä vara mycke bättre, har Larsson sagt under sin språksamma tid. Johnson Här 135 (1935). — särsk.
α) om skriftlig framställning l. prat o. d.; jfr PRATSAM slutet. Det inbördes språksamma snack, som många så mycket likwäl förlustar och roar. Lundberg Paulson Erasmus 22 (1728). Jonas Hallenberg (sänder) en sommardag 1777 ett långt språksamt vänbrev till Erik Mikael Fant i Uppsala. Ahnlund i 3SAH LXV. 2: 37 (1955).
β) [möjl. delvis med ordlekande anspelning på SPRÅKA, v.2] oeg. l. bildl., om ngt som frambringar ett knastrande l. sprakande l. sorlande ljud, t. ex. en brasa l. en källa. De späda barnens röst om Svea stillhet talar, / Lik som en språksam asp, uti de tysta dalar, / Med sakta sorl ger an det lugn, som allmänt rår. Kellgren (SVS) 5: 496 (1791); möjl. bildl.; jfr huvudmom. JournLTh. 1810, s. 942 (om spis). Adlerbeth HorOd. 112 (1817; om källa). Slädmedarne knistrade språksamt i den halft krama snön. Törneros Bref 1: 74 (1825). När kölden knäppte i knutarna och brasan knastrade språksamt på härden. Lundgren BrSolkl. 76 (1932).
Spalt S 10250 band 29, 1985