| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPRINTER sprin4ter, m.//ig.; best. -ern; pl. -rar (SAOL (1973) osv.), äv. = (SAOL (1950) osv.), äv. -s (IdrB 3: 129 (1907) osv.).
1) i sht sport. i fri idrott, om fotlöpare specialiserad på springande av korta distanser, dvs. sådana av maximalt 400 meters längd (i sht om 100-, 200- l. 60-meterslöpare), kortdistanslöpare; äv. i utvidgad anv., om skid- l. skridskolöpare l. simmare l. tävlingscyklist o. dyl. l. ridhäst som är specialiserad på korta distanser inom sitt område; äv. allmännare, dels om löpare (l. idrottsman av annat slag) som är (ytterst) snabb (på kort sträcka), dels ss. förled i vissa ssgr, betecknande att det som anges gm senare leden utförs l. försiggår på ett sätt som är l. överensstämmer med l. liknar en sprinters (i ovan angivna bet.). Han spelar back i fotbollslaget, men som den sprinter han är gör han som oftast blixtsnabba rusher upp på motståndarnas planhalva. IdrFinl. 3: 12 (1906; om tävlingscyklist). Många bland vår tids främsta sprinters hafva varit eller kanske, rättare sagdt, äro stora, långa och kraftiga personer. Hjertberg HbIdr. 3: 3 (1912). Träningspromenadernas längd beror på den distans, för vilken löparen skall träna. Sprinters promenera 5—6 km. IdrIMar. 1935, s. 161. Den kände svenske sprintern Lennart Strandberg. Östergren (1944). Sprinter .. (dvs.) en häst, som tävlar på korta distanser. Motsatsen är stayer. NFSportlex. (1946). De amerikanska sprinterna tränar stafett(löpning). Ideliga starter. DN(A) 1964, nr 272, s. 19. — jfr SKID-, SKRIDSKO-SPRINTER.
2) i oeg. l. bildl. anv. av 1, om person l. djur som springer (mycket) snabbt (i förh. till sin förmåga); ss. ssgsförled äv. allmännare, angivande det som betecknas i senare ledet ss. försiggående l. utfört på ett (mycket) snabbt sätt. När tjuren kom rusande, förvandlades vi alla till snabbfotade sprintrar för att hinna fram till det skyddande staketet och säkerheten där bakom. Hunden gav luft åt sin glada krigaranda i några små andfådda gläfsanden och åstadkom underverk som sprinter, trots sina korta, knubbiga små ben. Ahlgren Terhune RuffsBrav. 173 (1935). Ingen har någonsin lyckats hinna upp .. en Roadrunner eller chaparral-fågel, som den också kallas .. Och vilken skämtare han är, den lille befjädrade sprintern. Forss TropTramp 65 (1936). Lyckligtvis är pelikaner inga sprinters. Cederschiöld HandelsresSydamer. 187 (1944). De stora röda hundarna gick hårt på i vanliga fall. Nu blev det sprinters av dem båda (då de rusade i väg efter räven). Edström Mossgrönt 1: 18 (1950).
3) (i vissa kretsar) elliptiskt för: SPRINTER-LOPP l. -LÖPNING l. -SIM l. -SIMNING m. fl. Sprinter inget för Sverige .. De svenska skridskosprintrarna har inte skördat några framgångar på skridskoovalen i Sarajevo. SvD 15/2 1984, s. 26.
-DISTANS. sport. tävlingsdistans för sprinter, sprintersträcka. IdrBl. 1924, nr 37, s. 8 (i fri idrott). SvD 1972, nr 309, s. 15 (i ridning). —
-FART. i sht sport. i fråga om löpning: fart (av det slag) som sprinter håller; äv. (jfr sprinter 2) oeg. l. bildl., om (ytterst) snabb fart l. stor skyndsamhet varmed ngn förflyttar sig l. (allmännare) ngt utförs l. kommer till stånd o. d.; jfr -takt 1. Med sprinterfart kastade sig (800-meterslöparen) Lundgren vid startskottet fram i teten för det tiomannastarka fältet. IdrBl. 1924, nr 76, s. 6. Därs. nr 89, s. 2 (i fråga om terränglöpning). Sprinterfart när modernt hus bygges. SvD(A) 1930, nr 307, s. 3. (Författaren Folke Dahlberg) har inte haft någon brådska till publiken: i stället för att skynda med sprinterfart har han valt att både bildligt och bokstavligt isolera sig från omgivningen. MorgT 1948, nr 334, s. 4. —
-FLICKA. i sht sport. flicka som är sprinter l. specialiserat sig på sprinterlöpning. Tegnér Stadion 114 (1938). —
-KUNG. i sht sport. om den främste bland sprintrar; jfr konung, sbst.1 I 4 c, o. -drottning. IdrBl. 1935, nr 100, s. 5 (i cykelåkning). Simsport 1960, nr 4, s. 12 (i simning). —
-LOPP. i sht sport. om (tävlings)lopp över sprinterdistans. Amerikas män voro hitkomna (till Paris) för att vinna (friidrotts-)spelen, främst sprinterloppen. IdrBl. 1924, nr 83, s. 3. —
-LÖPA. [jfr -löpning] i sht sport. äv. oeg. l. bildl., särsk. om ngns blickar o. d., i fråga om att (mycket) snabbt genomlöpa ngt skrivet. När de slår upp sin tidning och låter vana blickar sprinterlöpa över annonssidorna, tänker de (osv.). Forsslund MänVing. 146 (1932). —
-LÖPNING. i sht sport. jfr löpa, v.1 I 1 (a), 2, o. -lopp samt sprint, sbst.4 IdrBl. 1924, nr 40, s. 8. —
-MÄSTARE. i sht sport. person som vunnit ett sprintermästerskap; jfr -världsmästare. Ericsson Hundl. 142 (1923; i löpning). IdrBl. 1924, nr 50, s. 6 (på 100 meter i fri idrott). Simsport 1960, nr 4, s. 12 (i simning). —
-MÄSTERSKAP~002, äv. ~200. i sht sport. mästerskap (se d. o. 3 slutet) i sprinterlöpning. IdrBl. 1935, nr 23, s. 3 (i skidlöpning 15 km). —
-RUSNING. sport. rusning (av det slag) som sprinter presterar; äv. (jfr sprinter 2) oeg. l. bildl., om (ytterst) snabb rusning (i förh. till sin förmåga). Högerbackens sprinterrusningar efter sidlinjen vållade panik i motståndarförsvaret. Det är nu bara en ”riktig” sträcka kvar (av storstafettloppet) och så sprinterrusningen inne i idrottsborgen (dvs. Sthms Stadion). IdrBl. 1935, nr 64, s. 3. Jokkmokks-Gustafsson .. går huvudsakligen in för 5-milen (på skidor) och gillar inte särskilt sprinterrusningen på 18 km. Därs. nr 148, s. 1. Rikstoto-dagens snabbaste häst var .. Wiretapper som i en sprinterrusning med Opal H som främste utmanare stack undan till (osv.). DN 1977, nr 295, s. 32. —
-SKO. sport. för sprinter- (löpning) speciellt avpassad löpsko; särsk. motsatt: medeldistanssko. IdrBl. 1924, nr 47, s. 2. Sprintersko har en sula med 6 spikar och är utformad så att plats för en sjunde finns. SAOBArkSakkSvar (1980). —
-SPECIALIST. sport. specialist på sprinterlöpning l. på (viss) sprinterdistans specialiserad löpare. IdrBl. 1924, nr 4, s. 5 (i fri idrott). —
-SPURT. sport. om spurt i sprinterfart l. (allmännare) mycket snabb spurt. (Medeldistanslöparen tillrådes) att försöka sätta en mördande fart i fält, där en löpare med sprinterspurt deltager, för att småedelst trötta ut honom. Zander Löpn. 70 (1918). Danderyd går (i stadslöpningen) storartat ifrån Marieberg och Järva .. i en rasande sprinterspurt. IdrBl. 1924, nr 55, s. 4. —
-SPURTA. [delvis till -spurt] sport. göra en sprinterspurt; särsk. i förb. sprinterspurta ifrån, sprinterspurtande (i angiven bet.) ”gå” l. ”dra” ifrån (ngn). På de sista 150 meterna sprinterspurtar han (dvs. stafettlöparen) ifrån och vinner med minst 10 meter. IdrBl. 1935, nr 64, s. 2. —
-STAFETT. (mera tillf.) sport. stafett försiggående på sprintersträckor. IdrBl. 1935, nr 60, s. 3 (om svensk stafett). —
-STAFETTLAG. sport. stafettlag tävlande på sprintersträckor. IdrBl. 1924, nr 146, s. 6 (i fri idrott). —
-START. sport. start (av det slag) som sprinter använder sig av, ”liggande” start. Frostell IdrB 86 (1914). Numera ser man ofta även 800 m-löpare använda sig av den s k sprinterstarten. SAOBArkSakkSvar (1980). —
-STEG. i sht sport. springsteg (av det slag) som sprinter utvecklar vid tävlingslöpning l. träning på sin distans; äv. (jfr sprinter 2) oeg. l. bildl., dels om (ytterst) snabbt springsteg, dels om (fjädrande l. spänstigt) gångsteg som liknar l. erinrar om ett sprintersteg (i ovan angiven bet.). Pojkarna flydde med snabba sprintersteg in i skogen, då polisen kom. Farten (hos häcklöparen) får inte stannas upp vid nedslaget, utan ett ordentligt sprintersteg skall uttagas som om häcken bakom aldrig funnits. Swing 1923, nr 51, s. 4. Lundgren kom (i 800 m semifinal) först upp på spurtsidan men kunde ej byta om takten till sprintersteg. IdrBl. 1924, nr 83, s. 3. Bigge talade fort och slarvigt, där han gick längs Nybrokajen med korta, studsande sprintersteg. Gustaf-Janson ÖvOnd. 5 (1957). —
-TAKT. i sht sport.
1) till 1, = -fart. (200-metersloppen) löpas i skarp fart, d.v.s. sprintertakt. Zander Löpn. 58 (1918). De sista tvåhundra meterna (i stafettlöpningen) absolverades av Byhlén i formlig sprintertakt. IdrBl. 1924, nr 124, s. 3. Jag svingar mig till marken. Sekunden efter sitter jag på cykeln och trampar i sprintertakt nedför Parkgatan. Niska Äv. 116 (1931). Ett par arbetsdagar i sprintertakt. GHT 1944, nr 254, s. 12.
2) till 1, 2, i pl., om ngns takter l. förmåga ss. sprinter l. snabblöpare; företrädesvis i uttr. betecknande att ngn bringar l. (fortfarande) har förmåga att bringa o. d. sådana takter resp. sådan förmåga till framträdande; äv. oeg. l. bildl., särsk. i uttr. plocka fram sprintertakterna (hos sina spelare), om lagledare i fotboll, i fråga om att förmå (sina spelare) att öka snabbheten i löpstegen o. på bollen. Sina sprintertakter har han kvar, det syns. Kan (den nye lagledaren) Stor-Klas plocka fram sprintertakterna (hos fotbollsspelarna) i det stabila djurgårdsgänget? IdrBl. 1935, nr 57, s. 4. —
-TRÄNING. i sht sport. träning (av det slag) som sprinter underkastar sig l. som lämpar sig för sprintrar. Frostell IdrB 86 (1914; för 400-meterslöpare). —
Spalt S 10133 band 29, 1985