Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPRITLÄRKA spri3t~lær2ka l. SPRIDLÄRKA spri3d~, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(sprid- 1833—1961. sprit- 1833)
Etymologi
[ssg med LÄRKA, sbst.; förra leden är sannol. SPRIDA, med syftning på att fåglarna kommer spridda; formen sprit- är sannol. ombildning med anslutning till SPRITA, v.3 (i bet. I 3)]
i sht i ä. tid av jägare använd benämning på var o. en av de första under våren i enstaka exemplar till Sv. anländande lärkorna. TJäg. 1833, s. 427. Brusewitz HemFågels. 56 (1961; uppgivet ss. använt ”i gamla tider”).

 

Spalt S 10155 band 29, 1985

Webbansvarig