| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPRÖT sprø4t, n. (SkeppsgR 1541 (: sprötidh, best.; möjl. att hänföra till obest. spröte), Dahlstierna (SVS) 121 (1698) osv.), äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) r. l. m. l. f. (Broman Glys. 3: 85 (c. 1730: sprötar, pl.; möjl. att hänföra till obest. spröte), Östergren (1944), EtnolKällskr. 3: 117 (1946: sprötar, pl.; möjl. att hänföra till obest. spröte)); best. -et resp. -en; pl. = (KKD 5: 122 (1710) osv.) resp. -ar (äv. att hänföra till sg. spröte, Broman Glys. 3: 85 (c. 1730), EtnolKällskr. 3: 117 (1946)) ((†) -er, möjl. äv. att hänföra till sg. spröte l. spröta, SkeppsgR 1541 (: Spröth(er)), RelCur. 197 (1682), Ström Skogsh. 285 (1846)); äv. (numera mindre br.) SPRÖTE sprø3te2, n. (Hall KultInt. 103 (i handl. fr. 1641), SAOL (1973)), äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) r. l. m. (Lind (1749), MinnVg. 174 (1900)); best. -et resp. -en; pl. -en (Comenius OrbPict. 295 (1683) osv.) resp. -ar (se ovan), förr möjl. äv. -er (se ovan); äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SPRÖTA sprø3ta2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or (RelCur. 197 (1682), Östergren (1944)), förr möjl. äv. -er (se ovan).
1) (†) skott l. telning; äv. bildl.; jfr 2, 5 b. Skulle ock detta friska Sprötet af denne Högädle Stammen (dvs. en ung adelsman), mäd tijden blifwa til ett stort trää. Columbus BiblW P 1 b (1674). Wedh någre Greenar (av ett indiskt träd) hängia små Spröter nedhföre, hwilka sa snart dhe nalka Jorden nogot litet, straxt inroota och så wijdare fortwäxa. RelCur. 197 (1682). (Sv.) Spröte .. (t.) der Sprosz, Sprosse. Lind (1749).
2) (avhuggen) kvist l. gren l. (späd) stam av buske l. träd; vidja l. spö l. käpp l. pinne l. stör l. stång l. (gm klyvning erhållen) spjäla l. långt o. smalt stycke av trä; utom i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter numera företrädesvis i c, d, e slutet, f α, β; jfr 3. Szågedeler 8 1/2 hundrat Masth(e)r 4 st(ycke)r Spröth(e)r 350 st(ycke)r Raffth(e)r 60 st(ycke)r (utskeppades). TullbSthm 7/6 1549; jfr Forssell Hist. II. 1: 52 (c. 1871, 1875). H[ustru] Karen slog .. sin man öfuer halssen mz eet spröte. Hall KultInt. 103 (i handl. fr. 1641). Av .. Spröter eller Stammar (av skogstry) swarfwas pipskaft och annat smått husgeråd. Rothof 567 (1762). (Man förfärdigade) af locket till en kista ett tjugotal små spröt, och kring hvart och ett af dem lindades ett tidningsnummer (för att tjäna till vägmärken). Hedin GmAs. 1: 482 (1898). (Älgarna) fördes .. till en skogshage, där en hög sprötar samlats till deras utfodring. Högberg Baggböl. 1: 222 (1911). — jfr EN-, ROTTING-, RÖNN-, SÄLG-, TRÄ-SPRÖT m. fl. — särsk.
a) om böjlig kvist l. gren använd till flätning l. om mer l. mindre bågformigt böjt trästycke använt för visst tekniskt ändamål (ss. del av en konstruktion); utom i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter numera i sht ss. ssgsförled; jfr e. Smala, samanflättade sprötar. Broman Glys. 3: 85 (c. 1730). I Skåne flätas wäggarna på husen af spröter, hwaruti Ler inslås. Rothof 285 (1762). (Av håvar) måste fiskare hafwa både större och smärre, samt med gröfre och finare maskor bundna af godt twinnadt hamp-garn på sprötar eller bågar med skaft fästade. Schultze Fisk. 111 (1778).
b) om käpp l. stör o. d. använd ss. l. avsedd till stöd för växt. Humlan (dvs. växten), slingrigt höjd kring smala tallens spröte, / Har lyft en hastig skog ur jordens ljumma sköte. JGOxenstierna 2: 26 (c. 1773, 1806). Jag .. uppryckte en smal spröta, som stod bland sockerärterna. CFDahlgren 4: 61 (1830). Spröt till stöd för ärter och bönor. Östergren (1944). — jfr TRÄDGÅRDS-, ÄRT-SPRÖT.
c) (numera bl. med folklig l. fackmässig prägel, i sht om ä. förh.) till halmtak: täckkäpp; äv. om var o. en av de tvärgående ribbor som uppbär beklädnaden på en väderkvarnsvinge; förr äv. dels om var o. en av ett antal smäckra stänger varpå taktäckningsmaterial (näver l. torv) vilar, dels om takrygg (ss. senare led i ssgn TAK-SPRÖT); jfr e o. RAFT 1 b. Triewald Förel. 1: 312 (1735; i väderkvarnsvinge). På halmen lägges spröt, som på 3 ställen med en björke-widja hophäftas om Raften, och sammandrages at hålla halmen fast. Linné Sk. 65 (1751). Torftak med näfver och spröt. VetAH 1765, s. 48. För hela norra Öland är det karakteristiskt, att de inre spröt, som binda halmen (på halmtaken), längs gavlarna äro fästa med upprättstående runda pinnar. SvGeogrÅb. 1932, s. 60.
d) vävn. om var o. en av de käppar l. spjälor av trä som vid bomning läggs in mellan varven av varp; äv. om var o. en av de käppar l. spjälor av trä l. (i utvidgad anv.) liknande anordningar av annat material som införs mellan varptrådarna i en väv för att hålla dessa på plats i skäl som bildats vid varpning, skälkäpp, lässkäpp; i sht förr äv. om var o. en av de spjälor (två upptill o. två nedtill) mellan vilka lamellerna i en vävsked är anbragta. Ekenmark Hb. 16 (1820). Att, då omkring 15 à 20 alnar äro påbommade, lägga tunna sprötor hwarftals emellan garnet under bomningen, är .. fördelaktigt. Dens. 47 (1847). Såsom skälstickor, s. k. ”spröt”, användes (vid gobelängvävstolarna i Paris) glasrör, hvarigenom den fördelen vanns, att skälet tydligare framträdde. MeddSlöjdF 1896, s. 152. Väfskeden .. utgöres af ett fint galler af vertikala, tunna, plattvalsade järnstafvar .. bundna mellan 2 par tvärgående spröten. 2NF 33: 39 (1921). — jfr ANKNYTNINGS-, SKÄL-, VÄV-SPRÖT.
e) om vart o. ett av ett antal långa o. smala stycken av trä l. (i utvidgad anv.) annat material som tillsammans bildar (l. utgör huvudbeståndsdelen i) ett stängsel l. gallerverk l. en stomme till ngt; jfr a, c. Wid landswägen på ett ställe låg en laxhåma, h(vil)k(e)n bestod af sprötar, med widior som en catisa hophäfftade. Linné Skr. 5: 80 (1732). (Det latinska ordet cancelli betecknar) All slags stängsel, vare sig med stänger, sprötor, sparrar, käppar. Pfeiff Fynd 5 (1803). Husen .. bestå af i jorden trädda spröten, mellan hvilka små mellanrum lemnas, och äro nätt täckta med blad. Skogman Eug. 2: 5 (1855). Spröten i en foderhäck. Sundén (1891). Aeroplanen utföras af på spröt af ask uppspända dukar af exempelvis råsilke. SDS 1899, nr 68, s. 4. Spröten, på vilka flätningen är gjord, äro inborrade .. i en träskiva, som bildar korgens botten. Rig 1921, s. 123. Burar med spröt av trä eller stål. Östergren (1944). — jfr KORG-SPRÖT. — särsk. i solfjäder: var o. en av de smala delar av trä l. ben l. metall o. d. som bildar den stomme varvid tyg l. papper l. pergament o. d. är fäst; äv. om var o. en av de (vanl. av metall bestående) motsvarande delarna i parasoll l. paraply. Berlin Lrb. 91 (1876; i paraply). Mot slutet af .. (1500-talet) infördes den veckade solfjädern .. denna .. blef den alltsedan vedertagna formen: ett antal kilformigt skurna spröt af ben eller trä, till större delen öfverdragna med papper, fint pergament, siden m. m. 2NF 26: 325 (1917). (Parasoll-)spröten äro .. (under empirstilens tid) av valfiskben. KarlJohStil. 46 (1924). Wästberg Kung. 335 (1955; i paraply). — jfr PARAGON-, PARAPLY-, PARASOLL-, SOLFJÄDER(S)-SPRÖT.
f) om kvist l. gren l. stycke av trä som står ut från ngt samt i anv. som nära ansluter sig härtill; jfr 5.
α) skogsv. om kvist l. gren; särsk. i sågat virke: kvist (se KVIST, sbst.1 2) l. kvistliknande bildning som är starkt uppåtriktad (o. uppkommit gm att en sidogren övertagit stambildningen). BonnierLex. 13: 370 (1966).
β) [i utvidgad anv. av α] skogsv. om Y-formig del av stam. Spröt .. (dvs.) y-formig del av träd som bildats genom att huvudstammen uppdelats på två eller flera delstammar, av vilka den näst grövsta delstammens diameter ej överstiger omkring 3/4 av den grövstas. TNCPubl. 43: 102 (1969).
γ) om trästycke som står ut från ngt; ss. senare led i ssgn STOLP-SPRÖT. Anm. till 2 f β. I Linné Sk. 427 (1751) är Spret (använt om handtag på plog) möjl. felaktigt för Spröt; jfr med avs. på bet. PLOG-KVIST.
g) i utvidgad anv. (jfr d, e, 5), om ngt som är jämförelsevis långt o. smalt (o. bräckligt). Man hade fått se .. ett par högar brunaktiga ben (i museets gravvalv) .. ingen kunde egentligen fatta att dessa trasiga spröt en gång hållit uppe något som rört sig, som känt, lidit, fröjdats och tänkt. Thorén Herre 58 (1942). Esprier göras av de smala sprötena av t. e. strutsfjädrar. Östergren (1944). — särsk. (numera föga br.) lång o. smal anordning av trä l. metall avsedd att hålla väv spänd under vävning, (väv)spännare; särsk. om sådan anordning bestående av två med vassa spetsar i ändarna försedda trästycken som är förenade med varandra på sådant sätt att de tillsammans kan spänna ut väven. Fönsternischen (är) upptagen af en samling .. föremål såsom spinnrockshufvuden .. väftrissor .. -skyttlar .. -skedar och spröt. Karlin KultM 26 (1888); möjl. till d. M (på en bild av en vävstol) är väfspännaren eller ”sprötet”. 2UB 8: 277 (1900). Väfven hålles spänd genom en väfspännare (spröte ..) af trä eller järn. Norlind AllmogL 237 (1912).
3) [eg. specialanv. av 2; åtminstone delvis efter motsv. anv. av lt. spreet l. nl. spriet] om vissa rundhult som ingår i fartygs rigg.
a) vid mast fäst rundhult tjänande till att spänna ut segel l. till fäste för segel (o. flagga l. vimpel), spri (se SPRI, sbst.1 1 a, b) o. d.; numera bl. (mera tillf.) övergående i 5; jfr SPRET, sbst.2 Til brassor på sprötidh (på galären Draken levererades kabelgarn). SkeppsgR 1541 (möjl. till b). Gamble Boijorte(n)s Takel .. Stora Masten .. Tallijor til sprötth(et). Skeppsinvent. 1544. Til ene tallijelina som sprötth(et) hengh(er) vtthi (levererades kabelgarn). SkeppsgR 1545. (Olav den helige befallde sitt folk) at the skulle småningom låta sina segel falla, och läggia in the långa spröten, hwar med seglen plägade utföras. Peringskiöld Hkr. 1: 717 (1697). Långa rader av dahabijer, de för Nilen egendomliga båtarna med skyhöga master och spröt, lågo förtöjda längs stränderna. Lagergren Minn. 5: 116 (1926). — jfr MESAN-SPRÖT.
b) (numera nästan bl. i formen spröt) om bogspröt; numera uppfattat ss. elliptiskt för d. o.; förr sannol. äv. i uttr. stora sprötet; jfr 5. 9 Junii tå skars 3 bulssaner til draken th(e)n ene til mersen en til stora Sprötidh. SkeppsgR 1541 (möjl. om spri hörande till stormasten). Siöelden .. huilken ofta på haafuet i stormwädher setter sigh fram på spröthet, snadden, eller råån i Skepet. Forsius Phys. 117 (1611). Kring sprötet fräser vågen. Nycander Storm 5 (1907).
4) = ROSTRUM, sbst.2 3 (numera bl. med anslutning till 5). Spröt på ett skepp. Tiderus GrLat. 46 (1626; lat. texten: cum rostris). Ankaret af sprötet släpes ut, Stammen står i Stranden. JRudhelius (1662) i 2Saml. 35: 217. At de gamle använde så stor kraft på roendet, var ej underligt; emedan vid drabbningar största verkan skulle göras med stöten af Sprötet, som var koppar- eller järnskodt och uddhvast. Rabbe PVetA 1770, s. 71 (1771). Cavallin (1876). — jfr SKEPPS-SPRÖT.
5) i utvidgad l. allmännare anv. av 2 f, g, 3 o. 4, om jämförelsevis lång o. smal del som står ut från ngt; särsk. dels om en för visst tekniskt ändamål använd l. avsedd sådan del på föremål av metall o. d., dels om en ss. prydnad tjänande sådan del på huvudbonad o. d. Anordningen för (häst-)räfsans rensning vid afläggningen utgöres .. af jernspröt .. Spröten sammanhållas .. genom en under pinnarne öfver spröten liggande jernten. TLandtm. 1900, s. 799. Damhatt .. av prima svart filt .. Klädsel: två små ringar av vitt ottomansiden samt två spröten. KatalÅhlénHolm 35: 85 (1915). Ett gråsejsnöre från Smögen är uppmätt till 62 famnar (112 m.) .. I var sitt spröt på det tunga blysänket sitta två 1 1/2 meter långa ”tömmar” med var sin rätt stora krok. (Haneson o.) Rencke Bohusfisk. 225 (1923). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. av mlat. o. nylat. antenna, eg.: rå på fartyg] i sht zool. om jämförelsevis lång o. smal del som står ut från djurs kropp; särsk. dels om antenn (t. ex. hos insekt), dels om tentakel (hos snigel l. dyl.), dels om rostrum (se ROSTRUM, sbst.2 2) hos belemnit. Gräshoppa .. med kjölat bröst och kortare spröt än bröstet. Linné MusReg. 83 (1754). NF 2: 154 (1876; hos belemnit). Vid .. (musselskalets) kant visa sig två spröten, som känna sig för i gräset. Topelius Läsn. 6: 50 (1884). Sandkrabban Ocypoda, som har gälarna förvandlade till lungor och ögonen sittande på långa spröt. Hanström SådDjur. 28 (1935). Ända upp i Västerlånggatan började folk treva på varandra med blickarna som myror trevar med sina spröt. Ekelöf Utflykt. 139 (1947). — jfr ANAL-, KÄNSEL-, KÄNSLO-, MUN-, PANN-, ÖGON-SPRÖT m. fl.
b) om jämförelsevis lång o. smal del som står ut från (ett organ hos) växt; särsk. dels om borst, dels (bot.) om spetsig förlängning av frukt l. fruktkapsel l. blomkronas köl (hos ärtväxt); jfr 1. Hartman Fl. XLIV (1820). Hos backsipporna .. är hvarje småfrukt försedd med ett långt, fjunklädt spröt, hvarigenom den lätt kringföres af vinden. Fries Växtr. 166 (1884). (Släktet Ononis Lin. har) Kronkölens spets utdragen till ett spröt. Ursing SvVäxt. Faner. 107 (1944). Hygroskop byggt på .. (principen) att landhavrens spröt vrider sig, ha förekommit som handelsvara omkring sekelskiftet 1900. OBannbers (1953) hos Linné Dal. 243.
c) mil. på projektil till granatkastare: vid tändröret fäst utstående del som vid nedslag i snö tränger genom snön o. stöter mot marken (så att projektilen kan detonera utan att detonationen dämpas av snön). (Spröt-)bomber användas (från flygplan) mot mål omgivna av djup snö och briserar först sedan det långa sprötet genomträngt snön och träffat marken. GHT 1945, nr 53, s. 12. SkjutlArm. 1946, s. 60 (på projektil till granatkastare).
Anm. I Röding SD 87 (1798) upptas formerna spröt o. spröte (jämte spruta) med bet.: bolinspruta. Det är ovisst om spröt o. spröte någonsin använts i denna bet.
(5 c) -BOMB. mil. för fällning från flygplan avsedd bomb med spröt (använd mot mål omgivna av djup snö). GHT 1945, nr 53, s. 12. —
(5 a, b) -BÄRANDE. zool. o. bot. som bär spröt. Nyman VäxtNatH 1: 67 (1867; om frukt). Björkman (1889). —
-GÅRD. (spröt- 1727 osv. spröte- 1701—c. 1755)
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i sht om ä. förh.) till 2 a: flätgärdesgård; jfr gård, sbst.1 1 o. språt-gård. Hagström Herdam. 2: 475 (cit. fr. 1701). SAOL (1923).
2) (numera bl. mera tillf.) till 2 e, om laxgård l. laxkista utförd av i vattendrags botten nedslagna störar; jfr gård, sbst.1 3 b. Nedan för strömen, där Laxfisket är, sedan watnet emällan strömarne (vid Älvkarleby) något sachtat sig, är en 4kantig sprötgård, ofwan watnet en aln högt, där laxen ingår och eij utkomer. Linné Skr. 5: 10 (1732). —
(2 a) -HÅV. (i sht förr) håv vars nätpåse hålls utspänd av en ringformigt böjd vidja. Agnhåfvar finnas af två olika konstruktioner: sänkhåf och spröthåf. Schröder Fiske 55 (1900). —
(2) -KNIPPA. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) knippa av kvistar l. grenar o. d. Göth Bergb. 140 (1929). —
(2 e) -KORG. flätad korg vars stomme utgörs av spröt. 2 stora sprötkorgar. BoupptVäxjö 1882. SAOL (1973). —
(2 e) -KÄRRA. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i sht om ä. förh.) kärra vars sidor o. gavlar utgörs av spjälverk, pinnkärra. DA 1771, nr 86, s. 3. —
(2—5) -LIK, adj. Fröfästet .. kallas .. sprötlikt (rostratum), då det är styft och spetsigt. Hartman Fl. XXXII (1820). —
(3 a) -LÖPARE. (†) löpare (se d. o. 12) till talja använd vid manövrerande av spri. SkeppsgR 1544. —
(2 a, e) -MJÄRDE. (i sht förr) mjärde med stomme av träspjälor (sammanflätade med vidjor o. d.); jfr -tena. KopparbHushSällskH 1896—97, s. 154. —
(5 b) -NATE. (†) benämning på sådana former av växten Ruppia maritima Lin. (hårnate) vilkas frukter har spröt (äv. uppfattade ss. en särskild art kallade Ruppia rostellata Koch); jfr -hårnate, -trådnate. (Sv.) Sprötnate, (lat.) Ruppia rostellata Koch. Lindman NordFl. 3: 372 (1905). —
-SEGEL. (†)
1) till 3 a: sprisegel. xxiij dagen Februarij wendes Dracka(n)s stora Sprötth segel, til Rååsegel, såå ath han fiick th(e)r aff en sköneual, Och eth Bon(n)eth til sam(m)a sköneual. SkeppsgR 1543. Spröth segel. Därs. 57 b. iij dagen Julij skars Lindorme(n)s stora sprötth segel sönder och giordes th(e)r aff en fucka. Därs. 59 a.
(5 b) -SPETSAD, p. adj. bot. om växtdel: försedd med spetsigt spröt. Hartman Fl. XLIV (1820; om fruktkapsels lock). Weimarck SkånFl. 403 (1963; om blomkronas köl). —
(5 b) -STARR. (†) benämning på vissa starrarter vilkas fruktgömmen har spröt?
1) om hybrid av Carex lasiocarpa Ehrh. (trådstarr) o. Carex riparia Curt. (jättestarr). Lilja SkånFl. 664 (1870).
(5 a) -STEKEL. [stekelns honor o. larver har en hornlik tagg] (†) i sg. l. pl., om stekelsläktet Sirex Lin. (vedsteklar, hornsteklar). Retzius Djurr. 94 (1772). Möller (1807). —
(2 a, e) -TENA. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i sht om ä. förh.) tena med stomme av träspjälor (sammanflätade med vidjor o. d.); jfr -mjärde. VetAH 1752, s. 16. Hasslöf SvVästkustf. 269 (1949). —
(2 a) -VERK. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om flätverk av vidjor o. d. Ödmann StrSaml. 3: 82 (1788). Quennerstedt C12 1: 195 (1916). —
(2 a) -VÄGG. (spröt- 1785 osv. spröta- 1915 (från Skåne)—1925 (från Skåne). spröte- 1920 (från Skåne)) (numera i sht etnogr.) vägg som består av käppar l. spjälor vilka flätats samman (inom ett ramverk av trä) o. överdragits med lera; jfr klen-vägg, språt-vägg. Möller 2: 73 (1785). Kulturen 1938, s. 157 (i referat av ä. handl.). —
(2 b) -ÄRTER, pl. (†) trädgårdsärter som slingrar sig kring i marken nedslagna käppar l. störar. Lind 1: 1482 (1749). Möller 2: 1015 (1785).
B (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SPRÖTA-VÄGG, se A.
C (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): (2 a) SPRÖTE-BÄNK. (†) av flätade vidjor o. d. bildad ställning; jfr bänk IV. Desze bollar (formade av mald vejde) lägger man på wisza rösten, eller plat upreste korg- och spröte-bänckar, at torkas i solen. Salander Gårdzf. 329 (1758). —
-GÅRD, -VÄGG, se A.
1) till 2.
a) förse (ngt) med flätverk av trä l. med (stöd bestående av) käpp(ar) l. stör(ar) o. dyl. l. med stomme bestående av spröt; i p. pf. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.; utom i bygdemålsfärgat språk i vissa trakter numera företrädesvis i β. (Det vore fördelaktigt om hus byggdes) af minst kostbare stenar, korsswärke sprötat och lehrslagit, och mera sådant. Berch Hush. 158 (1747). särsk.
α) till 2 b: förse (växt) med stöd bestående av käpp(ar) l. stör(ar) o. d., störa. Weste (1807). Den gamla badstugan, till en del dold under .. vacker humla, omsorgsfullt sprötad, beboddes af den åldriga .. kvinnan. Ahrenberg Stockj. 158 (1892). Spröta ärter, bönor. Östergren (1944).
b) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, om ä. förh.) fräscha upp färgen på (ngt) gm (kritning o.) piskning med vidjor. Brämet skulle på kyrkpälsar alltid vara kritvitt. I Boda sprötade man det när det blev smutsigt: kritade det och piskade det med vidjor. Odstedt FolkdrDal. 515 (1953).
3) (†) till 4, i p. pf. i adjektivisk anv., om fartyg: försett med rostrum. (Xerxes hade) 1700 sprötade skep, och 3000 lastade med spisning och krigzrustning. Peringskiöld Jord. 26 (1719; lat. orig.: rostratas naves).
4) (i fackspr.) till 5 a, b, i p. pf. i adjektivisk anv.: försedd med spröt; särsk. bot. om frukt. Batrachium Presl. .. Frukterna .. helt kort sprötade. Nyman VäxtNatH 1: 266 (1867). jfr vit-sprötad.
Särsk. förb.: spröta ut. (numera föga br.) till 2: spänna ut (segel med stång o. d.). Under länsning i hård bris bör mesan bergas, och i laber bris bör storseglet sprötas ut med båtshake eller åra. TIdr. 1882, s. 43. —
SPRÖTIG, adj. (mera tillf.) till (2,) 5: som kännetecknas av utstående spröt l. smala (vassa) delar l. dyl.; särsk. till 5 b, om foder. Orsaken till (strålsvamp-)sjukdomen är den s. k. strålsvampen, som tycks finnas isynnerhet på sank, fuktig mark och samtidigt med sträft, sprötigt foder upptages i fodersmältningsorganen. Bohm Husdj. 267 (1902).
Spalt S 10364 band 29, 1985