Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPÅNE spå3ne2, sbst.3, m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[(mh)t. gespan, (res)kamrat, kompanjon, spåne (ä. t. o. t. dial. äv. dels gespann, dels gespon o. d.; med svag böjning); sannol. till det verb som föreligger i t. spannen, spänna o. d. (se SPANNA, v.3), o. i så fall snarast eg.: ”spannkamrat” (se SPANN-KAMRAT). — Jfr SPÅNA, v.4]
(numera bl. i skildring av ä. förh.) boktr. arbetskamrat l. biträde till sättare l. tryckare o. d.; sättarlärling. Fahlgrén Boktr. 65 (1853). Om arbetet skall gå fort bör tryckaren inlära sin spåne att efterhand som tryckaren vid pressbordet lappar ut, spånen påsätter dessa lappar juste och ordentligt på tryckcylindern. NordBoktrK 1906, s. 179. Tryckarna (var) så fina av sig; att de inte ville göra ren valsar, bära papper eller syssla med andra triviala ting. Det tillkom spånen, dvs. biträdet. Gjuteriet 1959, s. 314. — jfr GAT-SPÅNE.
Avledn.: SPÅNA, v.4, se d. o. —
SPÅNSKAP, n. ((†) m. Lundell (1893)) [jfr t. gespanschaft] boktr. förhållandet att vara spåne l. spånar; kamratskap, samarbete; äv. dels: förekomst av sådant förhållande, dels: förhållande mellan spånar. Uti Hr N:s boktryckeri kommer aldrig spånskap i fråga. Fahlgrén Boktr. 65 (1853). Samarbete .. (dvs.) spånskap. Nordin Boktr. 214 (1881). Dessa enkla råd (dvs. för raders utslutning) .. borttaga många stötestenar för gott spånskap och förtroende. NordBoktrK 1913, s. 153.

 

Spalt S 10414 band 29, 1985

Webbansvarig