Publicerad 1986   Lämna synpunkter
SPÄRLING, sbst.1, m. l. r.
Ordformer
(sperling c. 1690—1786 (: Sperlingdufwornes). spärlingh c. 1645)
Etymologi
[sv. dial. (Estl.) spärrling; av t. sperling, spärling, sparv, till fht. sparo, sparv (se SPARV)]
(†)
1) sparv. En Trana plägar knapt, en lijten Sperling föda. Achrelius Dan. C 4 a (c. 1690). Schillerier .. 1 med en Prints .. 2:nne med en Sperling. HusgKamRSthm 1761, s. 215.
2) [möjl. anslutet till SPÄRRING] sparvhök. Colerus förtällier mångahanda slagz Hökar. .. Pernix eller Cyrofalco, een Stötfalck, Subbutro, een Hök, Perca eller Nisus, een Spärlingh. IErici Colerus 1: 287 (c. 1645; t. orig.: ein Sperber oder Schmierlein).
Anm. Det är omöjligt att avgöra om det av Arvidi 97 (1651) i rimlista anförda Spärling skall hänföras till SPÄRLING, sbst.1, l. SPÄRLING, sbst.2
Ssg: SPÄRLING-DUVA. [jfr t. sperlingstaube, nylat. columba passerina] (†) till 1, om ett slags turturduva? Sperlingdufvornes eller Stendufvornes skönhet är beundransvärd. Det sednare namnet hänledes af deras vistande i sten- och bergsrefvor. I storlek komma de öfverens med Åkerhöns. Till färgen äro de grå-gul-bleka, med svarta smala ränder på vingarne, och bröstet rödagtigt med svarta fläckar. Oldendorp 1: 87 (1786).

 

Spalt S 10580 band 30, 1986

Webbansvarig