Publicerad 1986   Lämna synpunkter
SPÄRRIG, adj.2 -are. adv. -T.
Etymologi
[sannol. till (stammen i) sv. dial. (Finl.) spärra, åstadkomma skärande ljud, av ljudhärmande urspr.]
(i Finl., numera föga br.) om röst: skärande l. raspig o. d. En röst, som ljöd surrande och spärrig lik som då en gammal moraklocka bereder sig att slå. Allardt Byber. 1: 148 (1885).

 

Spalt S 10608 band 30, 1986

Webbansvarig