Publicerad 1986 | Lämna synpunkter |
SPÄTTA spät3a2, i bet. 1 r. l. f., i bet. 2 f.; best. -an; pl. -or.
1) benämning på olika slag av flundror; särsk. (i vissa trakter) om rödspätta. Nilsson Fauna 4: 612 (1855; om rödspätta). Rödspåtta är artens namn i Bohuslän. I södra Sverige kallas den med ett mera danskt namn för Rödspätta eller endast Spätta. Smitt SkandFisk. 398 (1892). Spätta, populär benämning på rödspättor, små sjötungor o. a. flundror. BonnierLex. (1966).
2) [anledningen till benämningen är möjl. likheten med den särskilt på 1950-talet förekommande plattfiskliknande förlängningen av avgasröret på vissa motorcyklar o. bilar (i slangspråk kallad ”spätta”)] (vard.) kvinnlig (följeslagare till) skinnknutte; äv. allmännare, om ung kvinna. Hylands knutte-reportage fick goda ”recensioner” av Stockholms skinnknuttar och deras ”spättor”. AB 1951, nr 224, s. 1. Det heter, som var och en vet, inte längre brallis. En ung kvinna är sedan minst flera veckor tillbaka en spätta, företrädesvis om hon sitter uppflugen bak på en skinnknuttes knarr. Idun 1951, nr 52, s. 3. Femtiotalistskinnknuttarna och deras spättor har med tiden gått och blivit ”Svenssons” med bil. DN 1968, nr 174, s. 4.
-FÅNGST. (spätt- 1928 osv. spätte- 1945) särsk. konkret. Riklig spättfångst utanför Esbjerg. Östergren (cit. fr. 1928). —
-ROCKA. [fisken är liksom rödspättan försedd med orgelbundet spridda fläckar] (†) om fisken Raja circularis J. Couch., sandrocka. Lilljeborg Fisk. 3: 565 (1890). 2NF 23: 564 (1916). —
B (mindre br.): SPÄTTA-FILÉ, se A.
C (numera bl. i vissa trakter): SPÄTTE-FISKE, -FÅNGST, -GARN, se A.
Spalt S 10609 band 30, 1986