Publicerad 1986   Lämna synpunkter
STADTHAUPT, n. l. m.
Etymologi
[av ä. t. (Livl.) stadthaupt, av stadt, stad (se STAD, sbst.2) o. haupt, huvud (se d. o.)]
(†) i fråga om ä. förh. i sydöstra Finl., om stads främste ämbetsman. Mag:r Walleen, som nu reser på Condition hos Herr Stadt-Haupt Bruun i Fredrichshamn, är en beskedlig yngling. Porthan BrSamt. 1: 195 (1793).

 

Spalt S 10795 band 30, 1986

Webbansvarig