| Publicerad 1986 | Lämna synpunkter |
STAFFAN staf3an2, m.
manligt personnamn. — särsk. (numera bl. folklor.) syftande på den i Apg. 6—7 omnämnde martyren Stefan (som enl. senare tradition dödades annandag jul o. vilkens firande på denna dag senare sammanblandats med den traditionella nordiska kappritten på annandagens morgon, varför martyren blev hästarnas skyddshelgon) l. (sannol. sekundärt) på den Stefan vilken ss. Hälsinglands apostel i slutet av 1000-talet uppges ha dödats där.
a) i vissa uttr.
α) staffans skede, staffansskede; särsk. i uttr. rida l. åka staffans skede; jfr SKEDE, sbst.2 1 b α. På det den wederstyggelige oseden må i tid förekommas att rijda 2 dag Jul Staffans skede .. bleff slutat, att (osv.). KulturbVg. 2: 110 (1691). Han tog då ut sin häst och spände för sin slede, / Han genast spände på at åka Staphas skede. Livin Kyrk. 115 (1781).
β) staffans bulle, staffansbulle; jfr STAFFANS-BULLE anm. Han geck till hwarje dör. Han ropar: Staphas bulle. / Och hwart han då tog wäg man honom fägna skulle, / Med brännwin, bröd och ost. Livin Kyrk. 115 (1781); möjl. ssg. Med hes och bruten röst wår Eric gaf till swar: / Up, Staphas bulle! up, god morgon Mor och Far. Därs.; möjl. ssg.
δ) elliptiskt för ssgr.
α’) köra l. åka staffan, köra staffansskede; äv. allmännare, i fråga om att åka överhuvudtaget på annandagen l. på det sätt l. med den utrustning som användes i staffansskede. Annandagjul ”kördes Staffan”. Modin GTåsjö 254 (1916). FolklEtnSt. 1: 235 (1916: åka; allmännare).
γ’) rida staffan (i by), rida staffansritt. Wetterbergh Genrem. 239 (1842). Hästarne gåfvo vi lutfisk och gröt, för det de skulle springa raskt annandag jul, då vi redo Staffan i by. Wigström Folkd. 2: 129 (1881).
b) ss. förled i ssgr.
-MÄSSOPILT. (†) i uttr. gå staffanmässopilt, gå staffansfärd; jfr staffans-gosse. Murenius AV 150 (1647). —
-SJUNGARE, -SJUNGNING, -SKEDE, se B.
B: STAFFANS-BETA. beta (se beta, sbst.2 b) given åt kreaturen annandag jul (på morgonen). Celander NordJul 1: 259 (1928; från Västergötl.). —
-BULLE. bulle bakad till gille på annandag jul l. till staffansridning o. d.; äv. om gille annandag jul; jfr staffan a β. Aldén Getapul. 130 (1883). Celander NordJul 1: 281 (1928; om gille, från Norrl.). Anm. Sannol. har ordet urspr. betecknat en skål (jfr bolle, sbst.1) brännvin, given ss. traktering l. bidrag till staffansgille. —
-DAG. [fsv. stefansdaghen; jfr t. stefanstag] i sg., om dagen den 26 december (annandag jul); i sht i best.; äv. i uttr. sankt staffansdagen; jfr -mässo-dag, stefanus-dag. Simon Peersz(on) i Södhersunda klagar, att een hoop aff hans Grandrengar, kommo om S(ankt) Staffans dagen om Natten och Vpstötte hans Farstuffuu döör. Murenius AV 65 (1640; rättat efter hskr.). På landsbygden säger man ännu, att ”dagen längt sig ett tuppfjät Staffansdag”. Nilsson FolklFest. 159 (1915).
Ssg: staffansdags-morgon. om morgonen annandag jul. Staffansdagsmorgonen fingo alla i huset ost ock bröd (i Finström). Landsm. 1911, s. 394. —
-FRÖ. [jfr t. stefanskörner] bot. frö från växten Delphinium staphisagria Lin.; jfr -ört, stefans-frö. Aken Reseap. 266 (1746; använt mot löss hos boskap). Veratrin beredes på samma sätt af sabadillfrö, som Delphinin af staffansfrö. TLäk. 1834, s. 207. SFS 1922, s. 472. —
-FÄRD. om färd varvid en grupp av (unga) män gick l. red från gård till gård på morgonen annandag jul för att sjunga l. samla in bidrag till staffansgille l. utföra vissa traditionella handlingar (t. ex. mocka i ladugårdarna); jfr -gång, -ridning, -ritt, -sjungning, -skede. Landsm. 1: 253 (1879). Celander NordJul 1: 276 (1928). —
-GOSSE. om var o. en av deltagarna i staffansfärd; jfr -gubbe, -gångare, -karl, -man, -pojke o. staffan-mässo-pilt. UpplFmT 4: 29 (1898). Norlind SvFolkl. 263 (1911). —
-GUBBE. staffansgosse; äv. om en sådan deltagare med speciell klädsel l. uppgift. Hembygden- (Hfors) 1912, s. 17. En af sällskapet, klädd i trasiga kläder och ko- och hästskällor skramlande omkring sig, var ”Staffansgubbe”. Modin GTåsjö 254 (1916). —
-KANNA. om kanna (se kanna, sbst.2 1 a) drucken till minne av Staffan; jfr staffan a γ. AJourn. 1820, nr 6, s. 2. FolklEtnSt. 1: 312 (1916). —
-KORN. [växten P. palustris har använts ss. medel mot löss hos boskap o. har sannol. därför blandats samman med ”staffansörten”] (†) om växten Pedicularis palustris Lin., kärrspira l. om staffansört; jfr stefans-korn. Dahlman Reddej. 129 (1743; i register över läkeörter). —
-MAN. staffansgosse; äv. om skaffare vid gille hållet annandagjul. SvFolkv. 2: 355 (i handl. fr. 1816; om skaffare). Sundblad GBruk 145 (1881). —
-MÄSSO-DAG. (staffan- 1676. staffans- 1659. -mese- 1676. -messo- 1659) (†) om annandag jul; jfr -dag. Om staffansmesso dagen. ConsAcAboP 2: 175 (1659). Nästförledne Staffanmesedagh. VDAkt. 1676, nr 108. —
-NATT. om (efter)natten före annandag jul; jfr -dags-morgon, -mässo-natt, -otta. Staffansnatten var Staffan ute och red på en grå häst. Celander NordJul 1: 107 (1928). —
-OTTA. om ottan (se otta, sbst. 1) på annandag jul (jfr -dags-morgon); äv. i uttr. sankt staffansotta; äv. närmande sig bet.: staffansvaka; jfr -natt. Murenius AV 479 (1661: S. Staffans ottan). En gång skulle han rida till Staffansottan. EWigström i Landsm. VIII. 3: 55 (1898). —
-RIDDARE. (†) = -ryttare. Hafwa Staffansriddarne länge sjungit, utan att få någon förplägning, så sjunga de till slut: Sitta wi längre utför Er wägg; / .. Wexer det is uti wårt skägg. Afzelius Sag. 2: 42 (1840). —
-RIDNING. på morgonen annandag jul utförd ridning utgörande staffansfärd l. kappritt; jfr -ritt, -skede. Sundblad GBruk. 140 (1881). Celander NordJul 1: 277 (1928). —
-RITT. staffansridning. Staffansridt på gammalt manér företogs i måndags morse genom Lekaryds och Hjertanäs byar af en del Lekarydsbor. Den uråldriga Staffansvisan hade inöfvats och afsjöngs vid gårdarne. VL 1892, nr 302, s. 2. Det .. folkliga bruket att annandag jul rida kapp till någon källa eller dyl. (Staffansritt, Staffansskede) är urgammalt. NordKult. 24: 38 (1933). —
-SJUNGNING. (staffan- 1963 osv. staffans- 1906 osv.) om sjungande av staffansvisan l. staffansvisor; äv. om staffansfärd med sådan sång; jfr -sång. Landsm. 1906, s. 5. Spong Kråkn. 176 (1963). —
-SKEDE. (staffan- 1759. staffans- 1734 osv.) på morgonen annandag jul avhållen kappritt l. kappkörning (på utvald sträcka l. till en källa för att först få vattna hästarna o. d.); äv. om staffansfärd varvid deltagarna red, staffansridning; särsk. i uttr. rida l. åka staffansskede; jfr skede, sbst.2 1 b α, staffan a α o. -vatten, -vattning. Frondin Schedv. 3 (1734; om staffansfärd). 1750 på kyrkostämma i Larf beslöt (man) pliktfälla dem som ”rida Staffansskede”. FolklEtnSt. 1: 234 (cit. fr. 1750). Stiernstolpe Arndt 3: 60 (1808: åka; om kappkörning i samband med gästabud på annandagen). Afzelius Sag. 2: 42 (1840; om staffansfärd). NordKult. 24: 38 (1933).
Ssg (numera bl. tillf.): staffansskeds-, förr äv. staffanskeds-ridande, n. ridande av staffansskede. Förböds Staffan Skeds ridande wid 1 Dr. Smt. för hästens ägare. KulturbVg. 1: 119 (1759). —
-SÅNG. sång om l. sjungen (på morgonen annandag jul) till minne av Staffan, staffansvisa; äv.: staffanssjungande. Gellerstedt i 3SAH 16: 22 (1901; om staffanssjungande). —
-SÅNGARE. om var o. en av deltagarna i staffanssjungning; jfr -broder, -sjungare. Norlind SvFolkl. 270 (1911). —
-VAKA. vaka på morgonen annandag jul (för deltagande i staffansfärd o. d.); jfr -otta. Landsm. XI. 10: 27 (c. 1888). —
-VATTEN. om det vatten som de till en brunn o. d. först anlända hästarna vid staffansskede fick dricka (o. som ansågs innehålla särskilt stor kraft o. välsignelse). Uppl. 2: 372 (1908). —
-VISA. visa om l. sjungen (på morgonen annandag jul) till minne av Staffan; jfr -sång. Broman Glys. 2: 84 (c. 1730). På denna dag (dvs. annandag jul) sjunger ungdomen nästan öfver hela landet Staffansvisan. SvFolkv. 2: 355 (i handl. fr. 1816). De staffansvisor, som sjöngos vid staffansritt och staffansgång om julen. Stenberg KyrkSkrud. 335 (1950). —
-ÖRT. [med avs. på orsak till benämningen se stefans-frö] (†) växten Delphinium staphisagria Lin. (vars frön förr hade officinell användning o. bl. a. brukades mot ohyra); jfr -frö, -korn, stefans-ört. Brander NatH 90 (1785). WoJ (1891).
Spalt S 10799 band 30, 1986