stafylokock

Publicerad 1986

STAFYLOKOCK staf1ylokok4 l. 0104 l. -lω-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.

Ordformer

(förr äv. staph-, -cocc, -kokk)

Etymologi

[jfr t. staphylokokkus, eng. staphylococcus, fr. staphylocoque; av nylat. staphylococcus, av en ssgsform till gr. σταφυλή, druvklase, o. κόκκος, korn, frö (se KOCK, sbst.3). — Jfr STAFYLOM]

bakter. kulbakterie som uppträder i druvklasformiga hopar (o. vilkens pyogena art ofta förekommer i varbildningar); vanl. i pl. Hygiea 1885, s. 585. De stafylokocker som alltid finns på sjukhus utgör .. i allmänhet inte någon fara för mor och barn. DN(A) 1964, nr 335, s. 18.

Ssgr (bakter.): STAFYLOKOCK-FRI. jfr fri 27. SvLäkT 1935, s. 243 (om vaccin). —

-INFEKTION. jfr infektion 2. SvLäkT 1935, s. 243. —

-VACCIN. (förr) vaccin mot stafylokocker. 2NF 27: 1350 (1918).

Spalt S 10805 band 30, 1986

Webbansvarig