Publicerad 1986   Lämna synpunkter
STAGG stag4, sbst.1, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(stag 1790 (: Sillstag). stagg 1783 (: Sille-stagg), 1836 osv.)
Etymologi
[sv. dial. stagg; jfr fd. stag (d. -stag, i ssgn hundestag); nära besläktat med nor. dial. stegg, stagg, o. etymologiskt identiskt med STAGG, sbst.2]
(i vissa trakter)
1) om spigg (särsk. storspigg). (Spiggen) kallas för dess taggiga fenstrålar, Pigg, Spigg, Stagg. SkandFisk. 20 (1836). Lilljeborg Fisk. 1: 344 (1884; om storspiggen). SvFiskelex. (1955; om storspigg). jfr HORN-, HUND-STAGG.
2) om sillunge (använd l. avsedd ss. agn); ofta koll.: sillyngel. Holmberg Bohusl. 2: 90 (1843; koll.). Agnet (i ålkupan) är ofta sillyngel (”stagg”), som man fiskar med en mindre landvad. (Haneson o.) Rencke Bohusfisk. 232 (1923). SvFiskelex. (1955). jfr SILL-STAGG.
Ssgr (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): (1) STAGG-SILL. [jfr d. stagsill, staksill, taggmakrill] fisken Trachurus trachurus Lin., som kännetecknas av taggiga fenstrålar o. en rad taggiga fjäll, (egentlig) taggmakrill. Nilsson Fauna 4: 153 (1852; från Kullen). —
(2) -VAD. vad för fångst av stagg. Wieland UttAnd. 76 (1942).
Avledn. (till 1): -STAGGARE, m. l. r. om storspigg; i ssgn horn-staggare.

 

Spalt S 10813 band 30, 1986

Webbansvarig