| Publicerad 1986 | Lämna synpunkter |
STANDERT stan4dert, sbst.2, förr äv. STANDART, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Weste FörslSAOB (c. 1817) osv.), äv. (numera föga br.) -er (Rajalin Skiepzb. 203 (1730), AB 8/7 1897, s. 2) l. -s (UNT 3/6 1931, s. 5).
sjöt. trekantig flagg (kort vimpel) l. tvåtungad flagg använd ss. befäls- l. igenkännings- l. signaltecken; i sht dels om tvåtungad svensk flagg (vars övre hälft är blå, undre hälft gul) ss. befälstecken för kommendör (vanl. tillika förbandschef), örlogsstandert, dels om trekantig flagg ss. igenkänningstecken för vissa statsfartyg (tillhörande sjöfarts- l. tullverket) l. handelsfartyg (: namnstandert) l. fritidsbåtar, dels (se slutet) om trekantig l. tvåtungad flagg ss. särskilt signaltecken. Standarter brukas gemenligen 2. och 1. half gång så långa som den är bred. Rajalin Skiepzb. 203 (1730). Eskaderchef (av lägst kommendörs rang), som ej är flaggman, förer på stortoppen en klufwen standert. ReglFl. 1875, 1: 14. (Sv.) standert .. (fr.) cornette; guidon; ibl. banderole; flamme. Schulthess (1885). (Segel-)Sällskapets standert kallas .. äfven ”befälstecken” då det tillkännagifver att befälet om bord föres af någon i sällskapet inskrifven ledamot. TIdr. 1895, s. 134. Flaggor, vimplar och standertar hissades den tiden (dvs. under senare hälften av 1600-talet i Sv.) på masttopparna, och i hamn vid högtidliga tillfällen även under rånockarna. VFl. 1925, s. 75. Hägg Flagga 80 (1937; på fartyg tillhörande tullverket). Kungl. Maj:t har funnit gott att för lotsverket fastställa .. standert, att föras å lotsverkets tjänstefartyg .. vid dessas användning .. i annan tjänst än lotsningstjänst. SFS 1941, s. 326. — jfr BEFÄLS-, JOUR-, JÄRNVÄGS-, NAMN-, POST-, RESERVOFFICERS-, TULL-STANDERT m. fl. — särsk. ss. signalflagg. (Sv.) Standert (vanlig) använd i signalsystemet (fr.) triangle. Konow (1887). (Sv.) Klufven standert till signalsystemet (fr.) guidon de signaux. Dens. Örlogsbok. 277 (1981).
-KÄPP. om en (med sejnfall hissad o. firad, i toppen med en kula försedd) käpp (l. kort stång) av metall till standert; jfr -stång. Rydholm 142 (1967). —
-MAN. (numera föga br.) sjöofficer som har rätt att föra tvåtungad standert, kommendör. SFS 1836, nr 28, s. 8. Klint (1906). —
-STÅNG. om stång av metall till standert, som är fastsatt i masten; jfr -käpp. ÖoL (1852). Rydholm 142 (1967).
Spalt S 10984 band 30, 1986