Publicerad 1986   Lämna synpunkter
STANS stan4s, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (JournManuf. 2: 90 (1826) osv.), äv. (numera knappast br.) -er (TT 1904, Allm. s. 261, Cannelin (1921)).
Ordformer
(stands 1778 (: stands mejslar)—1789. stans 1778 osv. stanz 1861)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. stanse; av t. stanze, stamp l. puns o. d., stans, av ovisst urspr. (jfr STANSA)]
(i sht i fackspr.) verktyg l. maskin för stansning, stansverktyg l. stansmaskin o. d.; i sht förr äv. om stamp (se STAMP, sbst.1 1) l. stämpel l. puns (se PUNS, sbst.3 2) l. matris l. patris o. d. för prägling l. drivning (se DRIVA, v.2 21 a) l. för åstadkommande av relieftryck l. avgjutningar o. d.; äv. om (hand)verktyg varmed ngt slås fast l. slås till önskad form (särsk. i ssgrna DIKT-, MÄRL-, NIT-, REVOLVER-STANS). BoupptVäxjö 1778. Stands heter en stamp, hvarmed någon metall drifves uti et sänke, at antaga den däruti graverade figuren. Rinman 2: 798 (1789). Till medaljaftryck (begagnas) de s. k. stansarne, eller de stålpjeser hvarmed mynt preglas. Almström KemTekn. 1: 382 (1844). Vid brist på .. formar kan man med tillhjälp af ett glasrör .. såsom stans göra sig .. tuber af stanniol. Ahlberg FarmT 205 (1899). Hålen i blecket slår .. (bleckslagaren) ut med .. stansar. Hector Husg. 104 (1904). För åtsidan till minnespenningen har stansen till Svenska Akademiens Stagnelius-medalj .. med benäget tillstånd använts. ActaOel. 4: 16 (1931). Stans (dvs.) .. En apparat som kan göra hål i en databärare, såsom hålkort eller hålremsa. Karlqvist ADBOrdb. 91 (1973). — jfr ALFABET-, HÅL-, MEDALJ-, MYNT-, PERFORERINGS-, PLÅT-, RUND-, SERIE-, SIFFER-, TABLETT-, TENN-, UNDER-, ÖVER-STANS m. fl. — särsk.
a) odont. i amalgam, gips l. plast utförd modell av preparerad tand. Lindskog o. Zetterberg (1975).
b) med. (i sht vid öron- o. näsoperationer använt) saxliknande instrument vilkets båda mot varandra skärande delar har oval l. rund form. LbKir. 2: 182 (1922). KatalStille 1926, s. 47.
Ssgr (i sht i fackspr.; jfr stansa ssgr): STANS-ARM. jfr arm, sbst. III 4. SvLädSkoind. 1911, s. 128. —
-FABRIK. (förr) fabrik för tillverkning av stansar. Ramsay VägvFinl. 339 (1905). —
-FILARE. stansmakare. VL 1899, nr 79, s. 2. SvYrkeslex. nr 145, s. 1 (1955). —
-FODER. jfr foder, sbst.2 3 d. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 511. —
-FÄSTE. jfr fäste 7. SD 1916, nr 34, s. 11. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 412. —
-GRAVÖR. gravör som graverar stansar. Östergren (1945). YrkesförtArbFörmedl. 9 (1952; i metallindustrin). —
-HUVUD. på stansverktyg: huvud (se d. o. 6) bestående av en platta vid vilken stanshållare fästes. Bergman HbJärn. 3: 36 (1926). —
-HYVEL. tekn. hyvel för framställning av stansverktyg. HbVerkstTekn. 2: 311 (1944). —
-HÅLLARE. på stansmaskin: hållare (se d. o. 3) för stans l. serie l. rad av stansar. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 440. Billman OrdlVerkt. (1941). —
-KISTA. (förr) kistliknande ställning vari stans var anbragt. Eneberg Karmarsch 2: 484 (1861). —
-KOLV. kolv (se d. o. I 5) på vilken stans(verktyg) är anbragt. TT 1901, V. s. 30 (på nitmaskin). —
-MAKARE. verktygsmakare som tillverkar stansar (stansverktyg). SvYrkeslex. nr 145, s. 1 (1955). —
-MEJSEL. eg.: stansliknande mejsel; möjl. = diktmejsel. Några .. stands mejslar 2 par Stansar. BoupptVäxjö 1778. —
-OPERATRIS. operatris (se d. o. 2); jfr -operatör. GHT 1944, nr 78, s. 20. DN 1970, nr 56, s. 17. —
-OPERATÖR. man med uppgift att sköta stans (hålkortsmaskin); jfr -operatris. Stansoperatör(.) Utför stansning av hålkort. Yrkesnomenkl. 31 (1955). —
-SLID. jfr slid, sbst.1 1 b. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 390. —
-STÅL. specialstål (lämpligt) för stansar. Cannelin (1921). SvD(A) 26/4 1922, s. 1. —
-SUPPORT. på stansmaskin: support för stansverktyg; jfr -slid. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 433. —
-TAND. (numera föga br.) på stans(verktyg): tandliknande del varmed stansningen sker. JernkA 1878, s. 200.

 

Spalt S 11007 band 30, 1986

Webbansvarig