Publicerad 1989 | Lämna synpunkter |
STICKARE stik3are2, sbst.2, om person m.//(ig.), om sak r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =; pl. best. -arna (Weste FörslSAOB (c. 1817) osv.), äv. (i Finl., numera föga br.) -arena (BtÅboH I. 7: Diar. 59 (c. 1650: perlestijkarena)); förr äv. STICKER, sbst.2, m.; best. -en; pl. = (KlädkamRSthm 1560 E, s. 9 a (: perlesticker)).
I. om person.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) motsv. STICKA, v.2 3: person som broderar (l. väver mönstrat l. med figurer prytt tyg); brodör. (Lat.) Phrygio (sv.) stickare. VarRerV 14 (1538). Stickaren (hade) till uppgift att med fin sömnad pryda af andre handverkare förfärdigade föremål, remtyg, skor eller kläder. Hildebrand Medelt. 1: 586 (1884). IllSvOrdb. (1955). — jfr BLOMSTER-, GULD-, PÄRL-, SIDEN-, SILKES-STICKARE.
2) motsv. STICKA, v.2 5: person som (yrkesmässigt) stickar; i fråga om moderna förh. numera i sht (textil.-tekn.) om person som yrkesmässigt sköter stickmaskin(er). Lind (1749; äv. om strumpstickare). SvYrkeslex. nr 413, s. 1 (1952; om trikåstickare). NordYrkesklassif. 113 (1962). — jfr STRUMP-, TRIKÅ-STICKARE.
II. om ngt sakligt; motsv. STICKA, v.2 5: apparat med vilken stickning utföres, stickmaskin (se STICK-MASKIN, sbst.3 2). ICAKurir. 1987, nr 12, s. 30.
(I 1, 2) -KONST, sbst.2 (sbst.1 se sp. 11635). om stickares konst (se d. o. 3 e); särsk. till I 1. Möller 1: 246 (1755). —
-LÖN, sbst.2 (sbst.1 se sp. 11635). lön åt stickare.
Spalt S 11635 band 30, 1989