Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STIGHALTGRÄS l. STIGHALTSGRÄS l. STIGHÄLTGRÄS, n.; best. -et.
Ordformer
(-hålt- 1847—1917. -håltz- (-holtz-) 1908—1936. -hält- 1824)
Etymologi
[sv. dial. stigholtgräs (Västerb.); ssg med GRÄS; förra leden är ssg av STIG, sbst.5, l. STIGA, v.3, o. HALT, adj., l. HALTA, sbst., resp. HÄLTA, sbst.; växten användes förr ss. botemedel bl. a. mot hälta; stavningen med -å- o. -o- avser sannol. att återge det bakre a som förekommer i Västerb. bl. a. i ställning före -lt (jfr ROHALTGRÄS)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) linnea. Pontén Fl. 43 (1847; i uppräkning av ”gamla namn”). (Linnéan) brukas både utvärtes och såsom dekokt. Med hänsyn härtill har man .. i Vesterbotten benämningarna Rohaltgräs (ɔ: mot halthet i ron) och Stighåltgräs (ɔ: mot haltande gång, stig). Nyman VäxtNatH 1: 93 (1867). Ekbohrn (1936).

 

Spalt S 11719 band 30, 1989

Webbansvarig