| Publicerad 1989 | Lämna synpunkter |
STIKISK sti4kisk, adj.; adv. -T.
metr. om (strukturen i) dikt l. drama: som kännetecknas av att versraden, inte strofen, är den högsta rytmiska enheten o. följaktligen inte har strofindelning; motsatt: strofisk. Ett poem kunde (under antiken) bestå af samma slags verser oupphörligt, och till ett blott af tankeinnehållet begränsadt antal, upprepade. En sådan komposition kallades stichisk af stichos ”versrad”. Kræmer Metr. 1: 87 (1874). Orimmad vers av en viss längd, t. ex. blankvers, som användes i sammanhängande perioder (rapsodiskt, stikiskt). Wrangel Dikten 145 (1912). (Från medeltiden) finns bevarade dels kortare, strofiska poem, dels längre, stikiska. Fehrman DiktDöd. 51 (1952).
Spalt S 11724 band 30, 1989