Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STIKO- sti1kω- l. -å- l. -o-.
Ordformer
(sticho- 1848 (: stichomanti)—1952 (: stichomytierna, pl. best.). stiko- 1818 (: Stikomantien, best.)—1936 (: Stikomyti))
Etymologi
[jfr t., eng., fr. sticho-; av gr. στιχο– sammansättningsform till στίχος, till στείχω (se STIGA, v.3). — Jfr STIKISK]
ss. förled i ssgr: som har avseende på versrader o. d.
Ssgr: STIKO-MANT ~mant4, m.//ig. [till -manti] (numera föga br.) utövare av stikomanti. Dalin 711 (1871). —
-MANTI ~manti4, r. l. f.; best. -n l. -en. [jfr t. stichomantie, eng. stichomancy, fr. stichomancie; med avs. på senare leden jfr biblio-, kiro-manti] (numera föga br.) konsten att spå med hjälp av på måfå valda versrader. Norrmann Eschenbg 2: 133 (1818). 2NF (1917). —
-METRI ~metri4. (numera föga br.) metoden att bestämma en skrifts omfång genom att räkna däri ingående verser l. rader. Dalin (1871). 2NF (1917). —
-MYTI ~myti4, r. l. f.; best. -n l. -en; pl. -ier. [jfr t. stichomythie, eng. stichomythia, fr. stichomythie; av gr. στιχομυδία, replikskifte där varje replik omfattar en (vers)rad (jfr στιχομυέω, hålla på med sådant replikskifte); senare ssgsled till gr. μυος, tal; (se myt)] litt.-vet. o. teat. (fullt br.) sentensartat replikskifte där varje replik omfattar blott en rad. Risberg Aisch. VII (1890). Fehrman DiktDöd. 325 (1952).

 

Spalt S 11724 band 30, 1989

Webbansvarig