| Publicerad 1989 | Lämna synpunkter |
STOCKA stok3a2, v.2 -ade; l. STOCKAS stok3as2, v. dep. -ades ((†) ipf. dep. -tes UHiärne Vitt. 166 (1665)); vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NING; jfr STOCK, sbst.2
I. (†) intr.
3) i överförd l. bildl. anv. av 1, = III 3. Ut i verlden / Från ensliga härden, / Der sinnen och safter stocka, / Vilja de (dvs. Mefistofeles andar) dig (dvs. Faust) locka. Rydberg Faust 46 (1876).
II. tr.: åstadkomma att ngt stockar sig (se III); hämma l. hejda (ngt) l. komma (ngt) att avstanna o. d.; äv. i opers. konstruktion; äv.: åstadkomma att flödet i ngt hämmas l. hejdas o. d.; äv. oeg. l. bildl. (jfr III 3). Om man ofta öpnar barmen och blåttar brösten, ståckas lätteligen miölken af then tilkommande luften. Hoorn Jordg. 2: 21 (1723). Kriget har stockat handeln. Dalin (1854). Stocka en qvarn. Ahlman (1872). När (jägaren med sitt jakthorn) .. riktigt brassar på, såsom t. ex. vid alls-todt-signalens afgifvande, drager han ut på sista tonen så det stockar en i halsen. Lindholm Sibbo 1: 59 (1890). Bad voro ytterst farliga i denna feber (dvs. malaria), ty de bidraga till förkylning och stocka blodet i njurarna. DagbrKongo 370 (1911). En skål .. som framlockade tårar ur Wennerbergs ögon och stockade hans stämma, då han svarade på skålen. Dahlgren Lyr. 76 (1913). Den (för stöld av en rapport) misstänkte officeren hävdar att pappren som stockat hans (toalettstols-)rör endast är sådana som naturligt hör hemma i WC. SDS 4/5 1976, s. 1. — jfr TILL-STOCKA.
III. refl.
1) om blod l. annan kroppsvätska: hämmas l. hejdas i l. upphöra med sitt flöde. För all Ting skal man wäl wachta at Miölken ey stockar sig (hos den nyblivna modern). Hoorn Jordg. 1: 305 (1697). Den starcka hettan (dvs. febern hos en pestsjuk) är Lungan odrägelig, och blodet stockar sig. Lindestolpe Pest. 18 (1711). Plågorna tillkännagifwa .. att blodet stockar sig i lungorna. Lovén Anv. 22 (1838). Lundkvist Vindingev. 194 (1956; om blod).
2) (urspr.) i allmännare (l. överförd) anv. av 1.
a) om ngt flytande l. om finfördelad massa l. stycken o. d. som flyter l. skall flyta fram ngnstädes l. om snö o. d.: samla sig i sådan mängd l. sådana klumpar o. d. (i sht i en öppning l. trång passage) att det fria flödet l. den fria rörelsen (gm öppningen osv.) hämmas l. avstannar l. upphör; äv. om ngt ångformigt (ånga l. moln): samlas i sådan koncentration att vätskedroppar bildas (o. regn uppstår); äv. i opers. konstruktion. (Vattnet i en flod) kan föra med sig lös botn, som kan stocka sig på wissa ställen. Dalin Hist. 2: Föret. 11 (1750). Dagarna (i Ecuador) äro gemenligen klara ända till kl. 1 eller 2 e. m.; men då ståcka sig ångorna, starka rägn nedfalla och (osv.). Bergman Jordkl. 311 (1766). Innan Sud-ost(vinden) börjar, ser man gärna molnen ståcka sig åfvan på bergen. Thunberg Resa 1: 254 (1788). Snön sig stockar uti mun och öra. Sehlstedt 3: 86 (1857, 1867). Emedan forsen var brant och våldsam, kunde isstyckena ej ofta stocka sig der och bringa vattnet att stiga. Hertzberg Päivärinta 2: 49 (1884). Det har faktiskt stockat sig här för oss med ansökningar (om körtillstånd) .. förklarar landskanslist Mattsson på länsstyrelsen. GHT 1947, nr 83, s. 13; jfr 3. — jfr SAMMAN-STOCKA. — särsk. (numera knappast br.) om kvarn: upphöra att gå l. fungera, stanna. Ahlman (1872). Cannelin (1939).
b) i fråga om personer l. fordon i rörelse, i sht i fråga om trafik l. köbildning o. d., om personer l. fordon: samla sig i så stor mängd att rörelsen hämmas l. avstannar l. upphör; äv. utan tanke på hämmad rörelse, om personer: samla sig i stor mängd, skocka sig, skockas; äv. i opers. konstruktion. Folket stockade sig vid ingången. Dalin (1854). (Vi) Måste stanna här och hvar (på den överfulla vägen till Derbykapplöpningen), då det stockade sig. Engström Brevbok 130 (1895). Vid utgången (från kyrkan) stockade sig folket för att beskåda prinsessorna. Grip Tobbernobb. 78 (1915). Bilarna stockade sig vid olycksplatsen. SvHandordb. (1966).
c) i fråga om ngt som rör sig l. avses skola röra sig genom (ned i, äv. upp från) persons hals l. strupe; dels i fråga om sväljande av föda l. i fråga om andning, dels o. i sht i fråga om tal (äv. gråt o. d.), betecknande att det fria flödet (mat l. luft l. tal osv.) hämmas l. hejdas l. avstannar av fysiska l. (vanl.) psykiska orsaker (t. ex. starka känslor). O! brister ej min barm, då ordet stockar sig? Ling Eylif 37 (1814). Ruth kände, hur gråten började stocka sig uppåt halsen. Idun 1888, s. 365. Andedräkten stockade sig i hans strupe. Fahlcrantz Kyrkoh. 217 (1907). Så långt flöt talet lugnt men stockade sig plötsligt. Bergman LBrenn. 180 (1928). Gud, helga min sal .. började Adèle, men så stockade sig rösten i hennes hals. Krusenstjerna Pahlen 3: 102 (1931). Veronika försökte svälja, men bitarna stockade sig i halsen på henne. Öller o. Bohman LitNov. 159 (1940). Lin Chong var så ursinnig att svaret stockade sig i halsen på honom. Malmqvist BerTräskmark. 1: 243 (1976). — särsk. i opers. uttr. (särsk. i sådana uttr. som det stockar sig i halsen (på ngn) l. i ngns hals l. strupe), betecknande att ngn blir ur stånd att tala l. att orden liksom fastnar i halsen på ngn l. att ngns andning försvåras o. d. Så, tala nu ut .. Ah, det stockar sig i din organ! .. låt bli att tala. Almqvist Törnr. 3: 184 (1850). Han försöker att börja tala, men det stockar sig i halsen. Strindberg TjqvS 1: 70 (1886). Det stockade sig av gråt och uselt elände i Frasses röst. Koch GudVV 2: 205 (1916). Det stockade sig i min strupe. Isberg Locke Vagab. 9 (1917). Iskall luft, som kom det att stocka sig i luftrören. Berg Sjul 156 (1936). Fridegård Offerrök 113 (1949: i hans hals).
3) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 o. 2. De framströmmande sommarminnena, hvilka, gynnade af tystnaden omkring mig, nästan stockade sig till en half verklighet. Törneros (SVS) 1: 270 (1825). Handeln har stockat sig, (dvs.) afstannat. Sundén (1891). Det stockar sig, när man vill ha fram minnen. Allt kommer på en gång, vilket är detsamma som att intet kommer. Larsson Hemmab. 17 (1916). Sådana nyheter .. som inkommo till Skåne (på 1600-talet), stockade sig där av brist på samfärdsleder uppåt Sverige. Rig 1918, s. 16. Hennes osäkerhet ökades när hon medgav den och stockade sig under bröstet som en vånda. Aronson FjärdeVäg. 82 (1950).
IV. dep. l. i pass. övergående i deponentiell anv.
1) = III 1. Sönderstött Mynta .. lagd på Qwinnobröst, när Miölken begynner stockas, och Brösten swulna, hiälper them. IErici Colerus 1: 149 (c. 1645). Då såret (efter blåsstensoperationen) mycket Suppurerar måste den Sjuke sitta då Tarmarna trycka bättre ut alt Vahr, att intet måtte stockas invärtes. Meyerson SerafimInstr. 67 (i handl. fr. c. 1782). Isadt Arkadernas blod kring hjertat stockas af fruktan. Adlerbeth Æn. 267 (1804).
2) = III 2.
a) motsv. III 2 a. (Vatten) uplöses till ångor, desse ståckas till måln, som gifva nederbörd. Bergman Jordkl. V (1766). Vid bron över Härjeån hände det i morse, att isblock och timmerbråtar staplade upp sig och stockades, så (osv.). Aronson Byar 46 (1937). jfr SAMMAN-STOCKA.
b) motsv. III 2 c; äv. med subjektsväxling, om strupe. Jag kände andedrägten stockas i halsen på mig. Sturzen-Becker 2: 125 (1841, 1861). Sinnesrörelsen kom hans röst att stockas. Roos Strejk. 72 (1892). Koch GudVV 1: 91 (1916; om strupar). Herr Jan, mitt ingenium är svagt, är jag rädd. Jag ser nog, men för skäl finner jag blott föga ord, eller de stockas för mig. Hallström K11 71 (1918). Han hade råkat i en så häftig andning, att det stockades i bröstet. Rosendahl Lojäg. 54 (1956).
3) = III 3. Fördjupa er i edra grubblerier .. låt edra safter genom ett sådant lefnadssätt stockas, och .. denna kris skall .. göra er till en olycklig menniska. Rydberg Frib. 217 (1857). Det stockades litet i bröstet på .. (prästgårdsfröken), när Hanna utan att ana det gav ifrån sig en hemlighet, om vilken man förstod, att hon var rädd om den, som om livet. Wägner ÅsaH 338 (1918).
V. ss. vbalsbst. -ning, motsv. I—IV, om förhållandet att ngt stockar sig (se III); avstannande l. stillastående l. stagnation l. ”stopp” o. d.; äv. dels konkretare, om enskilt tillfälle då ngt (l. ngra) stockar sig, dels konkret, om den åstadkomna anhopningen av ngt l. ngra; äv. i uttr. råka (äv. komma) i stockning, (börja) stocka sig.
1) motsv. I 1 (, II), III 1, IV 1. En stockning märkes öfver ögonen, som sedermera snart förvandlas til hufvudvärk fram i pannan. VetAH 1754, s. 308. Svaflet löser Stockningar, särdeles af slemmig art. VetHLäk. V. 4: 37 (1798). Kronisk stockning av galla i levern. Svartz MatsmältnSj. 206 (1932). — jfr BLOD-, MJÖLK-, SLEM-, TRÄCK-STOCKNING.
2) motsv. I 2 (, II), III 2 (, IV 2).
a) motsv. III 2 a, IV 2 a. Öfversvämningar af isens stockning i åar och bäckar. Weste FörslSAOB (c. 1817). Engström 5Bok 181 (1910; konkret, om anhopning av isstycken). Stockningar i grundvattensströmmen. SvGeogrÅb. 1943, s. 2. — jfr IS-, SAFT-, SAV-STOCKNING.
b) motsv. III 2 b; särsk. dels i fråga om anhopning vid marsch i stora förband, dels (o. i sht) i fråga om trafikstockning. KrigVAH 1806, s. 189 (vid marsch med militärt förband). Vid ett bokhandelsfönster var nästan oupphörligt en stockning af människor. Roos Skugg. 135 (1891). Det blev stockning i kön. Siwertz Storm 56 (1918). Stockningar längs järnvägslinjerna. Stiernstedt Ryskt 111 (1935). Maten var uppdukad på ett långbord och det blev genast stockning på den sidan där soppan stod. Lagercrantz SkildVärld. 41 (1944). DN 28/6 1971, s. 1 (om trafikstockning). — jfr TRAFIK-STOCKNING.
c) motsv. I 2, III 2 c, IV 2 b. Noreen VS 1: 34 (1903; i fråga om tal). En man .. med astmatiska stockningar i strupen. Hallström Händ. 103 (1927). Vid långvarigt kramptillstånd (i matstrupens muskulatur) fås ofta genom födans stockning en utvidgning av matstrupen. Svartz MatsmältnSj. 15 (1932). (Sv.) En stockning i halsen (eng.) a lump in one’s throat. Harlock (1944).
3) motsv. I 3 (, II), III 3, IV 3, i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 o. 2. En stockning, ett stillestånd i vår tanke. Tegnér FilosEstetSkr. 284 (1808). Stockningen i conversationen. Bremer FamH 2: 59 (1831). Annerstedt UUH 1: 72 (1877: kommit i stockning). Inträder en stockning i jäsningen, så (osv.). Lindberg Ölbr. 122 (1885). Spänningar och stockningar i föreställningsloppet eller i den fysiska känsloapparaten. Larsson Spinoza 156 (1931). 1767 blev ett våldsamt krisår (i Sv.). Hela näringslivet råkade i stockning. SvFolket 6: 42 (1938). SFS 1945, s. 1052.
VI. i p. pf., motsv. I—IV: som stockat sig (se III), hämmad l. hejdad l. avstannad l. stagnerad l. stoppad o. d.
1) motsv. I 1 (, II), III 1, IV 1, om blod (l. kroppsvätska o. d.); äv. med subj.-växling. Aff Köld hwad ståckat är, om Wåren blifwer löst, / Mång Kranckheet reetes vpp aff een ostadigh Höst. Palmchron SundhSp. 7 (1642); jfr 2. På fruntimmer, som ha ståckade bröst, läggs olja eller färskt osaltadt smör, och det hjelper. Linné Diet. 2: 155 (c. 1750). Stockade excrementer i mage och tarmar. Lund SvarVetA 8 (1774). Haartman SciagrMorb. 365 (1781; om näsblod). Själfva mörkret blef rödt som stockadt blod. Hülphers Timmer 60 (1906). SAOL (1973; om blod). — jfr NY-, UPP-STOCKAD.
2) motsv. (I 2, II,) III 2 (, IV 2).
a) motsv. (II,) III 2 a (, IV 2 a); äv. dels i överförd anv., om ngt vilkets flöde hämmats osv., dels om hål: tilltäppt, igentäppt (av där ansamlade fasta partiklar o. d.). Ståkkad .. (dvs.) Tiåck, sammanlupen, (lat.) Spissus, coagulatus. Schultze Ordb. 5032 (c. 1755); möjl. äv. till 1. En stockad utdunstning. Möller (1790). Därs. (om luft). Stockad issörja. Weste FörslSAOB (c. 1817). Så röken plär sänka sig tungt, / när molnet är stockadt, och icke kan gråta. Ling As. 463 (1833). Orsaken (till cylinderfel på loket hade) varit att alla hål i oljesilen varit stockade. Ekman Springkäll. 146 (1976).
b) motsv. III 2 b, om trafik o. d.; äv. om djur som ansamlats i så stor mängd att deras fria rörelse hämmats. Den stockade sillen dog. Carlén Skuggsp. 1: 205 (1861, 1865). Den nu hopplöst stockade trafiken. SvD 11/12 1957, s. 6.
c) motsv. I 2, III 2 c, IV 2 b. Som stockad suck / Svärdshugg dog. Bååth NDikt. 160 (1881). Vi döda honom, taga hans dotter och hans egendom, — sade han med stockad röst. Ahrenberg StRätt 66 (1899). Tårar / trängde i ögonen fram, och det flytande talet var stockadt. Lagerlöf HomOd. 241 (1908). Döda män, som sågo denna syn (av hemlandet) / med tårskum blick och stockad andedräkt. (Asplund o.) Silfverstolpe Vers 2: 61 (1924). Med strupen full av stockad gråt. Silfverstolpe Heml. 76 (1940).
3) motsv. I 3 (, II), III 3, IV 3; i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 o. 2. När (Tacitus) .. får tala utan fara, blifva hans ord afmätte och få, men digre af ståckade tankar. 2VittAH 3: 488 (1787, 1793). Talgåfwans stockade åder flöt i samma ögonblick klar som watten. Unge Rappe 62 (1835). Stockad handel. Sundén (1891). Skogen står med stockad andhämtning, det hörs inte ett fågelkvitter. Rosendahl Fjäril 69 (1945).
VII. i p. pr.; särsk. motsv. I 1, III 1, IV 1; äv. i överförd anv. (särsk. om blodåder); äv. bildl. (jfr VI 3). Nu tanke vid tanke i hjernan tränges, / nu fattas det föga att hjertat ej spränges / af stockande blod. Ling As. 615 (1833). (Trafikkonstapeln) som bara genom att lyfta sin handskbeklädda hand kunde .. lösa den stockande ådern (av fordon) på nytt. Ruin Drömsk. 43 (1951).
STOCKA OPP, se stocka upp. —
STOCKA SIG SAMMAN10 0 32 l. 40 l. TILLSAMMAN(S)040, äv. 032. (numera bl. tillf.) till III 1: hejdas i sin rörelse o. ansamlas. Hygiea 1839, s. 390. —
-MÄTT, se d. o. —
(I 1, III 1, IV 1) -SNUVA. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (kronisk) snuva varvid (näs)slemmet stockar sig o. täpper till näsan (o. halsen). Dalin (1854). Kronisk näskatarr, den s. k. kroniska snufvan eller stocksnufvan. SD(L) 1895, nr 303, s. 5. Carlsson Hel 273 (1953).
B: (V 1) STOCKNINGS-LEVER. (mindre br.) sjukdomstillstånd i levern, orsakat av blodstockning, staslever. BonnierLex. (1966). —
(V 1) -PAPILL. (numera föga br.) staspapill. Finland 257 (1893). Hygiea Reg. 1899—1908, s. 256 (1912). —
(V 2 c) -PAUS. (mera tillf.) talpaus orsakad av att rösten stockar sig. Svahn LbMuntlFöredr. 176 (1903).
Spalt S 12023 band 30, 1989