| Publicerad 1991 | Lämna synpunkter |
STORLIGEN stω3rligen2, äv. -lig2en, äv. (numera bl. arkaiserande) STORLIGA stω3rliga2 l. stω3r-lig2a, förr äv. STORLIG l. STORLIGAN l. STORLIGT, adv.
(numera i sht i vitter stil l. vard., ofta med ålderdomlig prägel) motsv. STOR, adj., särsk. I 4 o. 11 b.
a) motsv. STOR, adj. I 4 o. 11 b α, ss. predikatsbestämning, för att uttrycka en hög grad l. intensitet o. d.: i hög grad l. väldigt l. mycket, stundom äv.: högeligen. Thet oss dogh storlegha förundra ath tu tettha paa thin egen hals Göre wil. G1R 1: 79 (1523). Vij glädies alle storligan .. at landzens fader ähr med helsan igen hemkommin. OxBr. 12: 178 (1616). Olof Rudbeck prisade mannen storligen för hans lärdom. Annerstedt Rudbeck Bref LXXIII (1899). Han ångrade sig storligen. Dahllöf SagÄv. 1: 15 (1919). Jag förvånades storligen över hans enastående tur. Walfridsson Luff. 17 (1933). Intendenten gick ut, röd som en solnedgång i augusti och betydligt hetare, om jag inte storligen tog fel. Malm Roberts Arund. 363 (1939).
b) motsv. STOR, adj. I 4 o. 11 b β, ss. bestämning till adj. l. particip (l. annat adjektiviskt ord l. uttr.) l. adv.: i hög grad l. mycket l. högst l. i stor utsträckning l. omfattning o. d.; stundom liktydigt med: svårt. Ær iak thet stoorlige begærendis .. atj ville (osv.). G1R 1: 54 (1523). Then gamble Tobias, är stoorligha pröffuat. TobCom. G 1 a (1550). Konung Harald blef .. storliga wred. Peringskiöld Hkr. 1: 117 (1697). Hans lärdom är storliga liten. HA 9: 66 (1759). Man kunde se på honom, att han var storligen förnöjd. Lagerlöf Herrg. 152 (1899). När .. (Linné) på sin västgötaresa 1746 kom till Lindholmen, blev han storligen imponerad och intresserad. Rig. 1953, s. 47.
Spalt S 12382 band 31, 1991