| Publicerad 1991 | Lämna synpunkter |
STRONTIUM stron4tsium, stundom 302, n. (Almroth Kem. 424 (1834) osv.) ((†) r. l. m. Hubendick FlickLek. 176 (1879)); best. -iumet l. -iet; i best. anv. dock vanl. utan slutartikel.
kem. visst tvåvärt, silvervitt, relativt mjukt metalliskt grundämne som tillhör de alkaliska jordartsmetallerna o. som ingår i mineralen strontianit (strontiumkarbonat) o. celestin (strontiumsulfat). Lyceum 2: 146 (1811). Davy framställde strontium 1808, på samma sätt som barium, hvilket det mycket liknar. Almroth Kem. 424 (1834). Strontium, ett af Klaproth 1793 upptäckt, till de alkaliska jordmetallerna hörande grundämne, som i naturen förekommer tämligen sparsamt som karbonat och sulfat eller åtföljande kalcium och barium. Cleve KemHlex. (1883). De vackra gröna och röda färgerna i bengaliska eldar härröra från metallerna barium och strontium. Bolin KemPraktL 30 (1921). Radioaktivt strontium mot kräftsvulster. Upsala 13/10 1941, s. 3. Strontium är en silvervit metall, som till sina egenskaper liknar kalcium men är dyrare; den har därför ingen teknisk användning. BonnierLex. 747 (1966).
-AMALGAM. legering av strontium o. kvicksilver. Berzelius ÅrsbVetA 1835, s. 139 (: Strontium-amalgama). —
-BROMID. bromvätesyrans strontiumsalt (förr använt bl. a. ss. nervstillande medel). VaruförtTulltaxa 2: 129 (1912). Kjellin (1927). Krook Handköpsben. (1951). —
-GULT. (i fackspr.) om gult färgämne framställt av strontiumkromat o. använt ss. färgpigment i målarfärg; äv. om sådan gul färg som kännetecknar strontiumgult (i ovan anförd bet.), strontiumkromat; jfr strontian-gult. Kallstenius HbOljem. 16 (1915). —
-HYDRAT. (numera föga br.) strontiumhydroxid; jfr strontian-hydrat. Rosenberg OorgKemi 429 (1888). 3UB 8: 349 (1939). —
-HYDROXID. förening av strontiumoxid o. vatten, använd i sockerfabrikationen för avsockring av melass; jfr -hydrat. KommentSvFarm. 970 (1905). —
-KARBONAT. kolsyrans strontiumsalt, i naturen förekommande i form av mineralet strontianit, bl. a. använt inom pyrotekniken o. ss. katalysator; jfr strontian-karbonat. Rebau NatH 3: 66 (1879). Törner Fyrv. 15 (1885). Kjellin (1927). —
-KLORAT. klorsyrans strontiumsalt, (bl. a. använt inom pyrotekniken). VaruförtTulltaxa 2: 129 (1912). —
-KLORID. klorvätesyrans strontiumsalt, (bl. a. använt i pyrotekniken o. för renframställning av strontium). (Ekenberg o.) Landin (1894). —
-LAKTAT. mjölksyrans strontiumsalt (förr använt i pulverform ss. medel mot njurinflammation). VaruförtTulltaxa 2: 129 (1912). —
-METOD. (förr) metod för melassursockring medelst strontiumsalter; i sht i sg. best.; jfr strontian-metod. 2NF 26: 224 (1917). —
-MINERAL. mineral innehållande strontium. De viktigaste strontiummineralen äro coelestin, strontiumsulfat, och strontianit, strontiumkarbonat. Kjellin 1023 (1927). —
-NITRAT. salpetersyrans strontiumsalt, (bl. a. använt inom pyrotekniken). Törner Fyrv. 16 (1885). (Ekenberg o.) Landin (1894). —
-OXID. förening av strontium o. syre; jfr strontianjord. Strontian-jord eller Strontium-oxid .. fås ur ett Skotskt mineral, kalladt Strontianit. Hartman Naturk. 93 (1836). —
-PREPARAT. Strontiumkarbonat användes vid fabrikation af irriserande glas äfvensom för framställning af andra strontiumpreparat. (Ekenberg o.) Landin 835 (1894). —
-SALT. salt av strontium; jfr strontian-salt. Almström KemTekn. 1: 582 (1844). Strontiumsalter tjena i fyrverkeriet till framställning af rödt ljus. Törner Fyrv. 15 (1885). —
-SULFAT. svavelsyrans strontiumsalt, (som förekommer i naturen i form av mineralet celestin o. används bl. a. till fyrverkeripjäser o. färgpigment). Rosenberg OorgKemi 429 (1888). —
-SULFID. svavelstrontium (bl. a. använt ss. hårborttagningsmedel). (Ekenberg o.) Landin 836 (1894). Strontiumsulfid .. är ett vitgrått pulver, som erhålles genom glödgning av coelestin med kol. Det användes som hårborttagningsmedel och för framställning av andra strontiumföreningar. Kjellin (1927).
Spalt S 12737 band 31, 1991