| Publicerad 1991 | Lämna synpunkter |
STROPP strop4, i bet. 1 o. 2 r. l. m. l. f. (Rosenfeldt Tourville 103 (1698) osv.) ((†) n. Nordforss (1805)), i bet. 4 m.//(ig.); best. -en; pl. -ar (BoupptSthm 1677, s. 838 b (: Stöfwell Stroppar) osv.) ((†) -er, äv. att hänföra till sg. stroppa, SkeppsgR 1544 (: årastråpp(er)), BoupptSthm 1672, s. 302 a (: Stöfleströpper), THästv. 1869, s. 85 (: Sadelströpper)); förr äv. (i bet. 2) STROPPA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Serenius 218 (1741: Stöfwelstroppor), Hagberg Shaksp. 7: 244 (1849)) l. -er (se ovan).
1) (i fackspr., i sht sjöt.) om ring- l. ögleformat, hopfogat stycke tågvirke l. vajer l. kätting o. d.; särsk. dels om sådant tågvirke anbringat l. avsett att anbringas omkring ett föremål o. användas ss. bärare av last i mekanisk lyftanordning (äv. (numera bl. tillf.) med inbegrepp av det som lyftes l. skall lyftas i sådant stycke tågvirke osv.), dels (sjöt.) om ett (kort) tåg osv. med ändarna hopsplitsade l. sammanknopade till en ring o. anbringat ss. beslag runt ett block, blockstropp; jfr SLING, SLINGA, sbst. 6, LÄNGA, sbst. 4, STRÖPPEL. Slå l. lägga l. smyga (en) stropp om ngt som skall vinschas i land l. ombord. Grundell AnlArtill. 1: 3 (c. 1695). Block, mekaniskt verktyg af trä eller metall till lyftande af tyngder (på ett fartyg), består af .. skifvan eller trissan, på hvilken tåget, löparen, löper, .. och stroppen, med hvilken blocket fastgöres. UB 7: 355 (1874). Att en ”stropp” (20 à 30) järnstänger under uppfarten från kajen fastnar och ställer sig på ända och klämmer in till relingen den som står i vägen eller .. att en sådan ”stropp” fastnar i luckkarmen och att stängerna falla ur rätt öfver de i rummet varande — sådant är hvardagshändelser. SLorS 13: 98 (1897). Skrovet måste (vid lyftningen) vara väl surrat till stropparna, så att det icke kan kantra runt. Gartz Segelsport. 157 (1919). Till skillnad från tillvägagångsättet på segelfartygen ”hivades” virket ombord på steambåten med vinsch och ”stropp”, om det var fint virke, eller med kätting, om det var ohyvlat eller s. k. långvirke. Erixon SthmHamnarb. 82 (1949). Stropp .. (dvs.) en i ring hopslitsad tross eller wire som användes bl. a. för att lägga omkring olika varor vid lossning och lastning. Även mindre ring av tågvirke, wire eller järn, anbringad som beslag runt om ett block. SohlmanSjölex. (1955). Stropp .. (dvs.) kort lina eller kätting för slingning av last. TNCPubl. 43: 225 (1969). — jfr ANKAR-, BARDUNS-, BLINDE-RÅ-, BLOCK-, BOGSPRÖTS-, BOJ-, BORG-, FALL-, FOCK-BORGSTAGS-, GARN-, GRIP-, JÄRN-, KARDEL-, KARDELS-BLOCK-, KRÄNG-, NEDHALAR-, PUTTING-, RACK-, RACKBÄLTS-, REV-, RODER-, SERVEGIN-, SMYG-, SPIR-, STAG-, STAGTACKEL-, TÅG-, WIRE-STROPP m. fl.
2) om litet band l. snöre l. resårband l. rep l. liten rem o. d. (med ögla l. fästanordning) l., vanl., om ögla l. ring o. d. bildad av litet band osv. vari l. varmed ngt upphänges l. fastgöres l. fasthakas l. uppbäres l. hålles l. vari ngn håller sig fast; stundom liktydigt med: (band)ögla l. hängare (se d. o. 1 b) l. hank (se HANK, sbst.1 1 d) l. slejf (se d. o. 2), stundom äv.: tamp; jfr STROFF, STRÖPPEL. Serenius (1741). (Sv.) Stropp .. (T.) kurzer Band. (Fr.) petit cordon. tirant. Dähnert (1784). Man bör .. efterse att sladdarne på fartygets alla Kablar, Pert- och Jaglinor, pyntas och förses med stroppar. Platen Glascock 1: 98 (1836). Försen .. (ridkjolen) inuti med en elastisk stropp, i hvilken den högra fotspetsen trädes för att förhindra kjolen att flyga under ridningen. Idun 1888, s. 140. Hvarje nål (i jacquardmaskinen) styr .. endast en krok, hvilken genom en kord eller stropp uppbär ett knippe harnesksnören. 2UB 8: 305 (1900). Pelle gick opp / i Rånö kyrktorn och slog en stropp / rundt kring tuppen, så inte han svängde. Melin Dikt. 2: 156 (1904). (Till detta nummer i varuförteckningen) hänföras bl. a. patronbälten, även i förening med väv, skinntampar (stroppar) med hål. VaruhbTulltaxa 1: 210 (1931). De bodar, som ha utskjutande svalar, använda dessa som förvaringsplats för de hoptagna garnen .. De hängas .. i stroppar, som krokas på naglar i huven eller åsarna. Fatab. 1939, s. 87. SörmlH 13: 52 (1947). — jfr BACKENSTYCKS-, HÄNGSEL-, RESÅR-, RYGGSTYCKS-, RÄNSEL-, SEL-, SKID-STROPP m. fl. — särsk.
a) om handtag av ögleformat tågverk o. d. på l. till föremål.
α) (i fackspr.) om handtag på pyts, pytsstropp. Övre ändan (av däckspytsen) är försedd med ett handtag eller en stropp med prydnadsknoppar på utsidan av pytsen. Stenfelt 413 (1920).
β) (förr) om handtag l. bäranordning på äldre typ av (sjömans)kista o. d. HovförtärSthm 1759, s. 3282. Tågwärcke till Stråppar uti kiöllarkistorne. Därs. 1763, s. 2587. En grönmålad sjömanskista af den gamla goda sorten, med konstfärdigt knopade stroppar. AB 18/12 1910, s. 11.
b) om ögleformad rem o. d. som är fastsydd på bakkappan på stövel l. känga l. dyl. o. avsedd att dras i vid (o. därmed underlätta) påtagningen av stöveln osv. Lind (1749). Vid påtagandet (av halvstövel) nyttjades formliga stroppor. Palmblad Fornk. 1: 192 (1843). Då .. (männen i Skytts härad) skulle wara klädde hade de .. kaflestöflor, på hwilka kragarne, då de gingo i kyrkan, alltid slogos upp öfwer knäna; men annars wanligtwis woro nedwikna med på ömse sidor högt uppstående stroppar. Lovén Folkl. 22 (1847). Stropparna å pjäxorna råkade ibland komma utanför byxkanten. Henning HbgMinn. 1: 143 (1950). — jfr KÄNG-, SKAFT-, SKO-, STÖVEL-STROPP.
c) (numera nästan bl. om ä. l. utländska förh.) om ögleformad rem o. d. att hålla sig fast i; särsk. om en i taket på buss l. spårvagn l. tåg anbringad sådan rem osv. som stående passagerare håller sig i under fordonets körning. De som stod och hängde i stropparna (i bussen) orkade inte ens le åt dem (som grälade). Zetterholm Duv. 18 (1958). Spårvagn med stroppar i taket att hålla sig i. SvHandordb. (1966). (Tågen i Kina) accelererar mjukt tack vare ett system med pneumatiska fjädringar. Därigenom behövs inga stroppar, hävdar Pekings SL. DN 28/6 1971, s. 12. jfr: Hållande sig i [häng]stroppen till stöd vid spårvagnens slingringar. Östergren (1947). — jfr LIV-, TAK-STROPP. — särsk. om liknande anordning i baksätet i bil. För att möjliggöra för bakvagnspassagerarna (i bilen) att bekvämt hålla sig fast då vagnen framföres med hög fart genom kurvor finnes på väggen upp vid taket .. ett handtag eller en stropp. AutB 725 (1947).
d) tågring l. hank till en åra. Dalin (1854). Årorna, vilka förblevo hängande längs båtsidan i sina stroppar. Munsterhjelm 3PojkSpetsb. 22 (1931). IllSvOrdb. (1955). — jfr ÅR-STROPP.
e) (i fackspr.) om läderrem som fastgörs l. är avsedd att fastgöras under buken på riddjur o. därmed fasthåller sadel, sadelstropp, sadelgjordsstropp; äv. om hintertygsstropp. Påpacknings-Methode wid 1 Compagnie af 150 Man. .. Betäckas desza packor (på packhästen) med fodersäckar, som fästas med sina stroppar. PH 10: 644 (1776). De remmar, hvari söljorna (på seldon o. sadlar) äro fästade, kallas söljstycken och de remmar, som trädas genom söljorna, stroppar. Spak HbFältartill. 101 (1873).
3) [efter fr. cordon, stropp, rand runt ngt o. d. (se KORDONG)] (†) kring (litet) hål i vitbroderi: sydd rand; anträffat bl. i ssgn STROPP-HÅL.
4) [eg. bildl. anv., sannol. av 2 o. urspr. l. eg. om liten person som är löjeväckande stram l. spänner sig på ett löjeväckande sätt, l. möjl. utgående från bet.: stövelstropp] (vard.) i bildl. anv. av 1 o. 2, ss. nedsättande benämning på (l. tilltalsord till) person som uppträder skrytsamt o. överlägset o. d., ”viktigpetter”; i sht förr äv. allmännare, ungefär liktydigt med: kanalje, lymmel. Han är en riktig stropp. Landsm. XVIII. 8: 39 (1900; skolpojksuttryck fr. Uppsala). ”Vi ä’ allt ett par riktiga stroppar bägge två (som har supit hela förmiddagen),” förklarade Eriksson. Janson Gast. 14 (1902). Den där Ström har alltid varit en högfärdig stropp, anmärkte Persson i vredesmod. Ahlberg o. Lundquister Fåg. 186 (1936). Det finns ingenting (i Lund) som föreskriver långt hår, så att en nyklippt utmanar löjet eller räknas för en stropp. UNT 1/11 1938, s. 8. SDS 16/11 1986, s. 40. — jfr SKIT-STROPP.
(1) -BLOCK. (numera bl. tillf.) jfr block 4. Stroppblåck, äro blåck inbände i en stropp eller hopspliszad tågstump. Fischerström 2: 203 (1780). Frick o. Trolle 45 (1872). —
(2 b) -FUMMEL. (numera föga br.) fummel (se fummel, sbst.2) för tillpressande av stroppsöm o. d. Rig 1934, s. 103 (c. 1847). Därs. —
(1, 2) -FÄSTE. fäste (se d. o. 5) för stropp. KatalÅhlénHolm 37: 81 (1916). I ett ryck var spristången ur stroppfästet, med fart gick det att beslå seglet. Selin GUtskärssläkt. 42 (1937). —
(1) -GODS. sjöt. om tågvirke, vajer l. kätting avsett (avsedd) att användas för tillverkning av lyftstropp; äv. om själva stroppen; jfr gods 3. Rajalin Skiepzb. 245 (1730). WoJ (1891). —
(1) -JUNGFRU~02 l. ~20. (förr) jungfru (se d. o. 8 e) försedd med stropp. Frick o. Trolle 142 (1872). —
(2) -TELNAD, p. adj. fisk. om drivgarn: vars ena teln, vanl. den övre, är fästad med korta stroppar vid en grov kabel som i sin tur är fastgjord vid fiskebåten, när garnen är utsatta. Så kallade stropptelnade garn av norsk eller engelsk typ .. upptogs bland bohusläningarna först mot slutet av 1920-talet. Hasslöf SvVästkustf. 139 (1949). SvFiskelex. (1955). —
B (†): STROPPE-BAND, se A.
C (†): STROPPEN-BAND, se A.
Spalt S 12739 band 31, 1991