Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) blånor (se BLÅNOR, sbst.1). Nemnich Waarenlex. 728 (1801). Håret ringlade som ormar af stry. Molin SSkr. 119 (1894). Affallet i den grofva (lin-)häckeln kallas ”stry”, i den fina ”finhäckling”. SvSlöjdFT 1905, s. 22. Östergren (1948).
2) [möjl. bestod föremålen helt l. delvis av blånor] (†) (persedel ingående i) hästmundering l. sadeltyg (för stridshäst); i sht: prydnad (på panna l. bröst) för ridhäst (stridshäst); äv. om prydnad för person. (Lat.) Phalere .. (sv.) stry. VarRerV 36 (1538). (Kvinnor pryda sig i sin fåfänga med) widha hattar, krokärmer, stry i håret, snöresatte muffer. L. Paulinus Gothus PræstigKumbl. E 1 a (1630). Förtygh, Hindertygh, ryggestycket och the andre stryy, äre honom (dvs. hästen) til en prydnat, (ornat). Schroderus Comenius 452 (1639). Lind (1749; om sadeltyg).
Spalt S 12809 band 31, 1993