Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STRYTA stry3ta2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. stryta, stryta, skorsten(spipa) o. d.; motsv. nor. dial. stryta, kägelformad figur, nos m. m., nyisl. strýta, kägel, spets, topp; avledn. av STRUT]
(i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) strutformat fiskeredskap i form av en tina l. mjärde l. ryssja som vid fiske i fors placeras med öppningen mot forsen i vattnet o. med änden i luften på forsens nedsida. AktsamlKungsådreinst. 41 (1552). En så kallad stryta, som är gjord af sprötar, sammanbundne med vidjor, likasom Tenorna. VetAH 1752, s. 18. Stryta var en omvänd tina, som med sin öfra ända stod i vattnet under det den nedre ändan var torr. Som man förstår stod hon således vid ett fall. Molin SSkr. 216 (1894). Själfva fångstapparaten (i ett vrakfiske) bestod af en s. k. stryta, en af sprötar sammansatt, något tinliknande behållare med mynningen vänd mot strömmen. Ekman NorrlJakt 382 (1910). Rig 1947, s. 87.
2) laggkärl stående på några förlängda laggstavar; äv. om laggkärl (för fisk) med ett öra, avsett att (i en (krokig) käpp) bäras på ryggen. Högberg Fåg. 110 (1912). Strytorna användes speciellt av fiskarna för hemforsling av fisk i större partier. ÖgCorr. 8/9 1967, s. 17.
Ssgr (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): A (till 1, 2): STRYT-AND. [namnet givet på grund av att fågeln häckar i uppsatta holkar] knipa (se knipa, sbst.1). NorrlS 1—6: 109 (1802; från Jämtl.).
B (till 1): STRYTE-FISKE. fiske bedrivet med stryta l. strytor. Molin SSkr. 216 (1894).

 

Spalt S 12871 band 31, 1993

Webbansvarig