| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STRÄCK sträk4, sbst.5, n. (Celsius G1 2: 16 (1753) osv.) ((†) r. l. m. Mimer 1839, s. 227, OoB 1895, s. 134).
1) i uttr. i (fullt, förr äv. full, äv. flygande, förr äv. oavbruten) sträck, i fråga om ritt o. d.: i full karriär (se d. o. 3), i fyrsprång, i sporrsträck; i sht förr äv. i uttr. i sporrande sträck, i sporrsträck, förr äv. i uttr. i lika sträck, i samma fyrsprång l. sporrsträck. (Se) den Hingsten i fullt sträck, / Hur han löper (för släden) ung och käck. Bellman (BellmS) 1: 139 (c. 1775, 1790). Atterbom LÖ 2: 208 (1827: lika). Mimer 1839, s. 227 (: oafbruten). Tatarerne hafva spännt i rede för vår tarantas fyra otamda hästar, hvilka i flygande streck skena fram uppå fältet. Castrén Res. 2: 309 (1847). Är det den vilde jägarn, / Som sätter af i sträck? Snoilsky 2: 57 (1881). Karlfeldt FlPom. 35 (1906: sporrande). Tre personer kommo plötsligt i (sporr)sträck ridande förbi. Östergren (1948). — särsk. oeg., i fråga om djurs springande i full fart l. persons springande l. marscherande i högsta fart l. av alla krafter o. d.; förr äv. allmännare, i fråga om att göra ngt annat i full fart. Eric med desz hela sällskap, hwilken i fullt strek togade emot hans härbärge. Celsius G1 2: 16 (1753). Så långt .. skref jag uti fullt sträck. Bellman (BellmS) 4: 202 (1777). Han sprang i fullt sträck. Meurman (1847). En glad kalf, galopperande i full sträck med svansen i vädret. OoB 1895, s. 134. (Greven) sprang med lättnads suck öfver planket i sträck. Jensen Mickiewicz Tad. 78 (1898). Det bar av i sträck till kontoret (vid avlöningsdags). ByggnArbMinn. 136 (1950).
2) (ngt vard.) i utvidgad anv. av 1, i uttr. i (ett) sträck, förr äv. på sträck, betecknande att ngt sker l. pågår l. att ngn gör ngt i (en) följd, utan uppehåll, oavbrutet; äv. i fråga om att göra ngt upprepade gånger efter varandra. Han hade sovit tio timmar i (ett) sträck. Tholander Ordl. (1872). Bondeson Anna 53 (1883: på). I stället för att .. göra resan i ett sträck, fann jag lämpligt att indela den i flera exkursioner. Ymer 1898, s. 97. Han sprang med näsduken för högra ögat, som blödde i ett sträck. Siwertz JoDr. 173 (1928). Arbetet började kl. 7 på morgonen och pågick i ett sträck med små vilopauser till kl. 7 på kvällen. EtnolKällskr. 3: 207 (1946). Tre dar i sträck har jag suttit och sett på henne medan hon har ätit lunch. Beckman DamRödHatt 12 (1966).
-FLYGA. zool. flyga en (längre) sträcka i ett sträck (o. i rak riktning). VäxtLiv 4: 346 (1938). FoFl. 1945, s. 22. —
-FLYGARE. duv. särsk. om brevduva som kan flyga l. flyger mellan uppsläppsplats o. hemslag i ett sträck. MedlemsblSvDufafvF 1915, nr 1, s. 13. —
(1) -FLYKT, sbst.2 (sbst.1 se sp. 12951). (numera mindre br.) flykt (se flykt, sbst.1) varvid man springer för fullt l. av alla krafter. Hemberg Kola 126 (1902). —
-FLYKT, sbst.3 i sht zool. flykt (se flykt, sbst.2 1) som sker i ett sträck; flykt över en längre sträcka l. flykt varvid fågeln l. fåglarna sträcker l. flyger i ett fågelsträck. LfF 1885, s. 234. (Skalbaggen) for iväg i en lång, surrande, mycket snabb sträckflykt tvärs över viken. Rosen GrönK 45 (1940). —
(1) -GALOPP. (numera mindre br.) galopp som sker i fullt sträck, sträckt galopp. Topelius Fält. 2: 152 (1856). Östergren (1948). —
-JAKT, sbst.2 (sbst.1 se sp. 12951). jakt som sker i ett sträck; jfr -ränning. Schulze KanadPrär. 40 (1931). —
-LEK. (numera föga br.) lek (se lek, sbst. 1 e) som pågår i ett sträck en längre tid. SvMerc. 1764, s. 833. —
-LÄSA, -ning. läsa (ngt) i (ett) sträck; äv. utan obj. Törneros (SVS) 1: 376 (1826: sträckläsning). Denna bok (dvs. H. Bangs Tine), som jag hade sträckläst tre gånger å rad. Söderberg 10: 119 (1903, 1921). Han sträckläste flera dygn. IllSvOrdb. (1955). Man sätter sig inte lämpligen att sträckläsa den gamle Plinius. Henrikson AntikHist. 2: 265 (1958).
Avledn.: sträckläsare, m.//ig. (mera tillf.) person som sträckläser l. brukar sträckläsa. TSvLärov. 1950, s. 50. —
-MARSCH. mil. marsch (se marsch, sbst.1 1 a, äv. 1 b) varvid en (längre) vägsträcka tillryggaläggs i ett sträck (o. i snabb takt), ilmarsch, oavbruten l. forcerad marsch; jfr -tåg, sbst.1 I sträckmarscher drefs hären åstad. BL 19: 123 (1852). Schröder Skid. 77 (1900; i fråga om skidlöpning). HT 1960, s. 78. —
-RÄNNING. [till uttr. ränna sträck på (villebråd); se ränna, v. 8 a δ] (förr) jakt på skidor varvid man löpte tills villebrådet var upphunnet (o. nedlagt); äv. i uttr. sträckränning på l. efter ngt. Sträckränning med hundar på något af de färska järfspår, som (osv.). Hemberg ObanStig. 165 (1896). Sträckränning på varg. Därs. 170. Hundarnas tjut (överröstades) af de i sträckränning tillskyndande infödingarnas jagtrop. Hemberg Kola 125 (1902). Sträckränning på goda skidor efter vildrenshjorden. Därs. 160. Frisendahl Skogsdjup. 98 (1925). —
-SEGLATS. seglats (över en längre sträcka) som sker i ett sträck; jfr -segling. Melander Långtur 62 (1896). —
-SIM. (numera bl. mera tillf.) sträcksimning. Halfmilslånga sträcksim. Norman GossLek. 79 (1878). Sträcksim kallas bröstsim i långsam takt så som en van simmare utför sina rörelser, då han har lång väg för sig. Balck Idr. 2: 392 (1887). Programmet (för simtävlingarna) upptog sträcksim å såväl 100 som 1,000 meter. NordIdrL 1902, s. 243. I sträcksim försvunno .. (uttrarna) snart ur vår åsyn öster ut. SvKryssKlÅ 1935, s. 173.
-SIMMA. (mera tillf.) simma ”sträcksim”. (Vildgåsen till tamgåsen:) Det kan ju hända, att du är stark i att sträcksimma. Lagerlöf Holg. 1: 33 (1906).
Avledn. (numera bl. mera tillf.): sträcksimmare, m.//(ig.). person som simmar l. är framstående i sträcksim. TIdr. 1885, s. 119. -simmerska, f. [jfr sträck-simmare] kvinnlig sträcksimmare. Rydberg Vap. 328 (1891). —
-SIMNING. (numera bl. mera tillf.) simning en (längre) sträcka i ett sträck, långdistanssimning; jfr längdsimning; förr särsk. om sådan tävlingssimning med användande av bröstsim; jfr -sim. Topelius Fält. 3: 261 (1858). När Gustaf tagit af skjortan låg han nästa ögonblick i vattnet och tog genast en sträcksimning ut till moringen. Strindberg TjqvS 1: 90 (1886). Hoppning från trampolin och tornet jemte sträcksimning, vattentrampning, ryggsimning och flytning. SD(L) 1892, nr 239, s. 4. TIdr. 1897, s. 420 (om bröstsim). IdrIMar. 1935, s. 272. —
(1) -TRAV. (numera föga br.) trav som äger rum i full fart, sträckt trav. Tigerhielm 41 (1867). Östergren (1948). —
-TÅG, sbst.1 (sbst.2 se sp. 12991). om tåg varvid ngn tillryggalägger en (längre) sträcka i ett sträck; sträckmarsch. En hoop ryssar till någre tusend stark (hade) begifwit sigh på ett sträcktogh vth omkringh i landet. Brahe Kr. 62 (c. 1585). Högberg Fåg. 74 (1912). —
-ÅKARE. särsk. (sport.; numera föga br.): person som ägnar sig åt längdåkning, längdåkare. PT 1910, nr 3 A, s. 3 (om skridskoåkare). —
-ÅKNING. särsk. (sport.; numera föga br.): längdåkning. Hubendick FlickLek. 47 (1879; i fråga om skridskoåkning). Den 19 februari anstälde norrländingarne en täflan i skidlöpning, sträck- som backåkning. TIdr. 1886, s. 53. SAOL (1973).
Spalt S 12952 band 31, 1993