| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STRÄCKA sträk3a2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Serenius Gg 1 a (1734) osv.) ((†) -er SockenbeskrHäls. 267 (1790: bergsträcker)).
1) mellan två punkter liggande del av ngt som i sin oavbrutna utsträckning bildar l. tänkes ss. en linje (med tanken mer l. mindre fäst vid det avstånd l. den längd som bildas av denna del); längd; stycke; avstånd; företrädesvis i a o. b. Berch Hush. 109 (1747). En ljungeld molnet öpnat har / Och ristar med en vågig sträcka / Det svarta hvalf han öfverfar. GFGyllenborg Vitt. 1: 207 (1786, 1795). Med knall, / Som skulle jorden brista, for en sträcka / Af muren öfverända. Mimer 1839, s. 252. Den begränsade räta linie, som förbinder tvänne punkter, benämnes äfven sträcka. Mellberg Bergroth 2 (1885). Led gasen genom ett hårdsmält glasrör och upphetta röret starkt på en liten sträcka. Bolin OrgKem. 22 (1925). (O. Römer) fann, att ljuset behövde ca 1 000 sekunder för att gå en sträcka lika med jordbanans diameter. Bergholm Fys. 4: 10 (1957). — jfr DAL-, GNIST-, SKY-, VATTEN-STRÄCKA. — särsk.
a) (avstånd som utgörs av en) mellan två punkter liggande del av kommunikationsled (väg l. järnväg l. kanal o. d.); vägstycke l. vägsträcka o. d. På sträckan Stockholm-Malmö går tågen tätt. (Eng.) To go long journeys, (sv.) resa långa sträckor. Serenius Gg 1 a (1734). De wilda kalkonerna .. äro .. långt lifligare (än de tama) och flyga ofta långa sträckor. Holmström Ström NatLb. 2: 11 (1852). De gingo, fem personer högt .. sträckan till kaptensbostället. Höglund Strimm. 145 (1909). (Floderna) äro .. segelbara endast korta sträckor och vattenfattiga. 2NF 26: 483 (1917). Jag har rest sträckan förut några gånger. Martinson ArméHor. 324 (1942). Krockarna skedde på en sträcka av cirka 300 meter. DN(A) 13/6 1964, s. 16. — jfr BAN-, BEVAKNINGS-, BLOCK-, JÄRNVÄGS-, NATT-, PATRULLERINGS-, RAK-, RES-, RULL-, SIKT-, VÄG-STRÄCKA m. fl.
b) sport. om sträcka som tillryggaläggs vid tävling i löpning o. d.; äv. om var o. en av sträckorna vid stafettävling. Han vann sin sträcka. ”P.R.C:s” manskap rodde i affarten med 35, under sträckan med 32 och i infarten med 37 slag. TIdr. 1883, s. 34. Hans styrka ligger hufvudsakligen på de långa sträckorna (5- och 10,000 meter). Start 1901, s. 165. Sträcktiderna vid onsdagens strömsimning äro nu klara och av dessa framgår att Örebro vann tre sträckor, medan (osv.). UNT 16/7 1938, s. 8. A leder efter första sträckan i cykelloppet. SvHandordb. (1966). — jfr NATT-, RAK-, SLUT-, SPECIAL-, SPRINTER-, SPURT-, START-STRÄCKA.
2) [specialanv. av 1] i fråga om bergskedja (l. annan upphöjd naturformation), om den enhet som den utsträckta formationen bildar; äv. övergående i 4, (delvis) med tanke på att bergskedjan består av en rad av bergstoppar o. d. med nedsänkningar emellan; äv. om sammanhängande mur l. rad av murar o. d. En lång sträcka af berg. Serenius Aaa 3 a (1734). Högre upp svänger gatan i en rät vinkel, dock endast för att visa mig en fortsatt sträcka af hvitmenade murar. Rydberg RomD 145 (1877). Harlock (1944; om bergsträcka). — jfr ALP-, BERG-, HÖJD-, MUR-STRÄCKA.
3) i utvidgad anv. av 1, om sträcka (i bet. 1) med inbegrepp av tanke på utbredning i planet (se PLAN, sbst.1 I 3), närmande sig l. övergående i bet.: område (se d. o. 2) l. yta o. d. (men vanl. med tanken särskilt riktad på utbredningen i längd). Serenius S 1 a (1734). Mine 5. Magistrar borde äfven hafva rest till Sjöss för att få någon upplysning om de Villda, så i varma som i kalla sträckor. CAEhrensvärd Brev 2: 344 (1799). Det till Vester- och Norrbotten hörande Lappland upptager en sträcka af vid pass 1,040 qvadrat mil. HAWidmark hos Düben Lappl. 456 (1873). Vildgässen foro .. över en bred sträcka öppet vatten. Lagerlöf Holg. 2: 428 (1907). Stora sträckor gammal sumpmark är nu torrlagda. IllSvOrdb. (1955). — jfr KUST-, LAND-, SJÖ-, SKOGS-, ÅKER-, ÖKEN-STRÄCKA m. fl.
4) [jfr 1] (numera föga br.) om en i rummet ordnad följd av föremål (l. djur l. personer) som bildar en obruten rad l. räcka l. en rad l. räcka med mellanrum emellan, rad (se RAD, sbst.1 1), räcka (se RÄCKA, sbst.1 II), serie; jfr 2. Ihre (1769). Vi .. hade i släptåg en sträcka af gapare. AvHauswolff (1808) hos Bååth-Holmberg FlickDagb. 102. Interpunctionen var i den äldsta tiden ännu sväfvande och obestämd; vanligast sammanskrefs allt i en enda sträcka. Palmblad Fornk. 1: 97 (1843). Du ser åt hyllan — böckers långa sträckor! Tigerschiöld Dikt. 1: 61 (1888). Å fastigheten finnas följande åbyggnader: .. (bl. a.) Ladugård ”skåle”, loge och 2 lador i en sträcka, uppförda af timmer under spåntak. PT 1911, nr 84 A, s. 4. — särsk. om rad l. räcka av efter varandra liggande rum; fil (se FIL, sbst.1 1). (Hon) försvann .. i den långa sträckan af sidenklädda rum. Lenngren (SVS) 2: 434 (1800). Alla rummen ligga i en sträcka. Cannelin (1939).
5) i bildl. anv. av 1, 4; i sht om (obruten) följd av år. Den seger som oss fölgt i oafbruten sträcka, / Skal tekna våra spår och intil Sverge räcka. Gyllenborg Bält 184 (1785). Under en oafbruten sträcka af 27 år och deröfwer. VDAkt. 1789, nr 521. De orena begären .. slingra sig med försåt genom tidernas hela sträcka. Wallin 2Pred. 3: 80 (1826). När vi fullgjort vår tillmätta sträcka / av släktets enorma stafett / — o Död, skall du överräcka / medalj och minnesplakett? Edfelt Högm. 67 (1934); jfr 1 b. — jfr TIDS-STRÄCKA.
6) [utgående från 1 a] (numera föga br.) i uttr. i en sträcka (vanl. med huvudtonen på en), närmande sig adverbiell anv., övergående i bet.: i en följd, utan avbrott l. uppehåll, oavbrutet, i (ett) sträck (se STRÄCK, sbst.5 2). Hästen lopp i en sträcka fyra mil. Sahlstedt (1773). Nu kommer (författandet av novellen) Återfall att gå i en sträcka! Strindberg Brev 4: 405 (1884). Det går nog allt i en sträcka. Cannelin (1939).
7) (†) om verktyg (sträckjärn o. d.) för sträckning av läder; jfr RÄCKA, sbst.1 I. Schultze Ordb. 5098 (c. 1755). Weste (1807; hos garvare). 1 Såg Klinga 1. Sträcka 2:ne Skaf Knifwar. BoupptVäxjö 1810. ÖoL (1852). — jfr LÄDER-STRÄCKA.
(1 a) -BELASTNING, sbst.1 (sbst.2 se sp. 12983). [jfr t. streckenbelastung] (mera tillf.) belastning på viss sträcka. SvGeogrÅb. 1934, s. 178. —
(1) -DYKNING. (numera bl. mera tillf.) särsk. pregnant: dykning som omfattar en längre sträcka (o. sker i ett sträck), längddykning. Rosenius Naturst. 61 (1897; i fråga om ejderungar). Rosen Kap 83 (1912; i fråga om person). —
(1 a) -HANDEL. (†) handel (se handel, sbst.2 11) varvid varorna blott lagras för kortare tid på mellanstation, transitohandel. 2BorgP 3: 324 (1727). —
(1 a, b) -INDELNING~020. järnv. o. sport. indelning i sträckor. IdrBl. 1935, nr 10, s. 11 (i fråga om skridskotävlingar). Käll KlKrylbo 21 (1939; i fråga om järnväg). —
(1, 1 a) -LÄNGD, sbst.1 (sbst.2 se sp. 12987). (i sht i fackspr.) om längden av en (väg)sträcka. Resplanen uppgjordes och sträcklängden blev 500 mil. Motorför. 1928, nr 5, s. 14. SvGeogrÅb. 1934, s. 27. —
(1 b) -LÖPNING. (numera föga br.) löpning på längre sträcka, längdlöpning, långdistanslöpning; särsk. i fråga om skidlöpning. Idrottsbok. 256 (1914). —
(1 c) -ORT. (numera mindre br.) fältort; jfr sträcka, sbst.1 1 c. VetAH 1776, s. 166. KemT 1910, s. 37. —
(1 b) -PRIS. sport. pris (se pris, sbst.3 III 1) utdelat till segraren på viss sträcka i stafettävling. IdrBl. 1924, nr 149, s. 8. —
(1 b) -SEGRARE. sport. person som vinner l. vunnit sträckseger, sträckvinnare. IdrBl. 1924, nr 56, s. 3. —
(1) -TALS, adv. i fråga om vissa sträckor, på vissa sträckor. Tholander Ordl. (1872). Torpson Norden 167 (1887). —
(1 b) -TID, sbst.1 (sbst.2 se sp. 12991). sport. tid (som deltagare i stafettävling har) på viss sträcka. SvD(A) 29/5 1933, s. 13 (i fråga om stafettlöpning). UNT 16/7 1938, s. 8. —
(1—5) -VIS. på vissa sträckor, i fråga om en del sträckor. Nedra Guinea .. Tillhör sträckvis Portugiserne. Palmblad LbGeogr. 235 (1835). Sträckvis afbrytes denna bergart (dvs. gnejs) af andra. Dens. Norige 27 (1846). Alvastra, där murarna kring den gamla gården sträckvis äro dolda eller följda av jättealmar. SvNaturskyddSmåskr. 3: 3 (1929). Sträckvis är vägen mycket bra. SvHandordb. (1966).
Spalt S 12955 band 31, 1993