| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÖKEN ø4ken (ö´ck’n Dalin (1855)), förr äv. ÖKN, r. l. f.; best. -nen; pl. -nar (Peringskiöld Hkr. 1: 42 (1697) osv.) ((†) -ner Ebr. 11: 38 (Bib. 1541), Tegnér TegnS 1: 93 (1803)).
1) (större) landområde som på grund av torrt klimat (nästan) helt saknar vegetation (särsk. (o. i sht) om sådant landområde vars markskikt (huvudsakligen) består av sand l. sten o. d.); äv. (o. urspr., numera nästan bl. ss. efterled i ssgr): ödemark l. vildmark l. obygd; särsk. i vissa uttr., t. ex. var (skall man) taga bröd i öknen? (se BRÖD 1 f), en ropande(s) röst i öknen (se ROPA 1 b), öknens skepp (se SKEPP, sbst.1 1 e ζ δ’), förr äv. (i) vilda öknen (se VILD, adj.1 1 a β), i villande öknen (se VILLANDE 1); jfr SAHARA. Joannes döpte j öknen. Mark. 1: 4 (NT 1526). Ifrån förbemälte Aleppo continuerade han sin reesa i genom then stora öcknen till .. staden Ana widh floden Euphrate. Bolinus Dagb. 95 (c. 1650). Texten talar ther om eld- och molnstoden, at then öfwerteckte tabernaklet, så lenge Israels barn wandrade i öknen(n)e. Swedberg Gr. 121 (1722). Vidsträckta öknar, som intaga medlet af Asien. Stiernstolpe Cuv. 50 (1821). En ofruktbar landsträcka kallas en öcken eller ödemark, om den är obebodd. Palmblad LbGeogr. 19 (1851). I sådana trakter, som sakna all nederbörd, uppstå öknar; dessa äro torra, sandiga landsträckor utan växtlighet, såsom Sahara i Afrika, Gobi i Asien m. fl. Carlson 1Skolgeogr. 143 (1887). Det välsignade källvattnet, som sedan 300-talet fått öknen att blomma och ge frukt. Israelsson Klosterträdg. 17 (2008). — jfr BERG-, GRÄS-, HALV-, KLIPP-, KÖLD-, MOSS-, POLAR-, SALT-, SAND-, SKOGS-, STEN-, VILD-ÖKEN m. fl. — särsk. i jämförelser l. mer l. mindre bildl. anv., särsk. med tanke på öknen ss. ödslig l. steril l. vidsträckt o. d. (Herren) skal göra Nineue ödhe, tortt, såsom een ökn. Sef. 2: 13 (Bib. 1541). Johannes (Döparen) såg rundt omkring sig hos sitt folk en andelig öken, en andelig ödeläggelse. Bring Högm. 16 (1862). Gråa väggar, långa korridorer. Och skolgården, den var som öknen Sahara. Söderberg MBirck 79 (1901). Verklighetens gråa öken. Martinson MötDikt. 321 (1950). jfr IS-, RUIN-, SNÖ-ÖKEN. särsk.
α) (numera bl. tillf.) i fråga om dels havet, dels rymden l. himlen. När ditt skepp med spända vingar / Öfver böljans öknar far. JGOxenstierna Dagb. 44 (1769). Förr’n ännu jordens dunkla klot / Sig rullade i rymdens öken. Ridderstad SDikt. 1: 317 (1855). Jag vore nöjd och skulle gärna dö / Skeppsbruten, obegrafd, i hafvets öken. Risberg Vallmo 13 (1906). jfr VATTEN-ÖKEN.
β) om stad l. stadsmiljö (med tanke på dess sterila o. ogästvänliga karaktär). Jag är i grunden så öfvertygad om Guds godhet att jag är viss att finna Honom hvar hälst jag söker Honom – äfven i den Stora Öknen Stockholm. Solnedg. 2: 346 (1846). Det är något själlöst, något förkrossande materialistiskt uti intrycket af denna enformiga, merendels vidrigt fula öken af hus. Steffen ModEngl. 7 (1893). Hur vilse gick min själ i gatans öcken / af sten och rök. Lidman Käll. 122 (1906). jfr STEN-ÖKEN.
γ) i fråga om tid. I sådan klagan brast min swaga tanka ut, / Som trött och ledsen wid den mörka tidens öken, / .. Ej önskad’ något mer, än lifwets snälla slut. Nordenflycht (SVS) 1: 167 (1745). Jag hade aldrig haft en sådan ogripbar, obestämd utsträckthet framför mig. En öken av obegränsad tid. Anderson Brev. 481 (2004).
δ) (vard.) ss. beteckning för ngt tomt l. dött l. outhärdligt l. tråkigt o. d.; särsk. i uttr. det är öken att (osv.). Många tycker att det är ”öken” att turnera. DN 5/12 1984, Runt stan (Botkyrka) s. 4. Längre norrut köper man mycket mer vinyl(skivor). Bara man kommer till Lund är det bättre, men i Trelleborg och Ystad är det rena öknen. SDS 13/11 1995, s. C7. För den som .. tycker att samhällskunskap är öken .. tornar problemen upp sig i gymnasiet. SvD 10/12 1997, s. 18.
2) [eg. specialanv. av 1] (†) obebyggd l. öde allmänning (vanl. upplåten åt gruva l. gruvfält); särsk. i uttr. kronans öken. Johansson Noraskog 1: 236 (i handl. fr. 1658). Att .. kyrkoherden vid Järnboås .. begärade att honom måtte blifva efterlåtet upptaga ett torp på kronones öken. NoraskogArk. 5: 197 (1663). Nors allmänning eller öken innehafves numera .. af Nors byamän. Johansson Noraskog 1: 234 (1875). Pershytte ”öken” i Nora socken (är) den för Pershytte grufvor upplåtna skogen. 2NF 10: 398 (1908).
-ARTAD, p. adj. ökenaktig; jfr arta, v. V 3, o. torr, adj. 3 b. Här är likasom en smula torrt och öckenartadt. AnderssonBrevväxl. 1: 158 (1852). —
-AUTOMOBIL. (†) ökenbil. En ökenautomobil, bestämd att .. genomfara Sudanöknen. SDS 20/6 1904, s. 3. DN(A) 9/3 1939, s. 34. —
-BEDUIN. jfr beduin I o. -arab. EskilstAlleh. 6/4 1864, s. 3. Sheikens äldste son tycktes särskildt lägga an på att i allt visa sig som en äkta ökenbeduin. Janson Lögn. 128 (1912). —
-BIL. bil avsedd l. använd för körning i öken; jfr -automobil. DN(A) 24/12 1924, s. 11. Bilen visade sig vara en sexhjulig ökenbil. Hultenberg Holmboe Ökn. 83 (1932). —
-BILDNING. abstrakt o. konkret; jfr bildning 4. I mossarne, som bilda en egen art af ökenbildning, finnas .. i alla landsorter lemningar af nu försvunna löfskogar. Fries BotUtfl. 1: 313 (1843). Brist på regn, beroende på torra vindar, är .. hufvudorsak till ökenbildningen. Hagman FysGeogr. 202 (1903). —
-BRAND. (förhärjande) eld l. brand i öken (som snabbt sprider sig); i sht i bildl. anv. ÖgCorr. 26/7 1881, s. 2. I protest satte han (dvs. en tunisisk student som förbjöds sälja grönsaker) eld på sig själv i december förra året. En protest mot bristande näringsfrihet tände en ökenbrand. FaluKurir. 20/5 2011, s. 2. —
-BRYN. (numera bl. ngn gg) jfr bryn 2 a o. -rand. Atterbom Lyr. 2: 90 (1813). Den i ökenbrynet kvarlämnade kamelen. Hedin GmAs. 1: 543 (1898). —
-BÄLTE. bälte (se d. o. 2) som utgörs l. har karaktär av öken; jfr -gördel, -zon. Afrika visar sig .. genomskuret af sitt ökenbälte. Flammarion FantVerld. 21 (1867). —
-DJUR. djur som (företrädesvis) lever i (l. kommer från) öken. AB 5/2 1868, s. 3. Utmärkande för ökendjuren är den skyddande färg de erhållit, mest stötande i gult. 2NF 34: 87 (1922). —
-ENSLIGHET~102, äv. ~200. (numera bl. tillf.) enslighet (se d. o. 2) (ss.) i en öken. Det är ett af våra dagars ökenresenärer bekräftadt .. förhållande, att den resande under inflytande af den tryckande ökenensligheten .. är särdeles mottaglig för syn- och hörselvillor. GHT 1886, nr 258 B, s. 2. —
-FACIES. (i fackspr.) facies som utmärker öken(landskap). Beroende på vad man vid jämförelse med andra avlagringar vill framhäva talas .. t. ex. om .. öken- eller glacialfacies. Ramsay GeolGr. 1: 314 (1912). —
-FADER. om tidig kristen (i öken levande) eremit (som medverkade till uppkomsten av eremit- o. klosterrörelsen); i sht i pl.; jfr fader 7 c α α′. AB 4/5 1880, s. 3. Ökenfädernas lärjungar förde traditionen vidare till Palestina och Syrien, där eremitlivet blomstrade under 400-talet. NE (1996). —
-FOLK. folkslag som lever i öken(område). Från Paris skrifwes, att Abd-el-Kader, den märkwärdige beduinhöfdingen, öckenfolkets mot den framträngande civilisationen uppträdande representant, nu är i Fransmännens wåld. NorrkpgT 19/1 1848, s. 2. —
-FÅGEL. fågel som (företrädesvis) lever i (l. kommer från) öken. Arnell Moore LR 1: 97 (1829). (Vid ett tillslag hittades) ett exemplar av den sällsynta kragtrappen – en ökenfågel vars kött säljs på svarta marknaden. GbgP 18/10 2020, s. 21. —
-FÄRD. (öken- 1821 osv. ökne- 1846) färd i l. till öken; äv. bildl., särsk. i fråga om levnadslopp; jfr -resa, -vandring. Stagnelius (SVS) 2: 144 (1821). Att han sjelf, den dittills .. med hälsans färg blomstrande mannen, skulle blifwa en af de första, att sluta lifwets ökenfärd och inträda i hemlandet. ChristianstWBl. 2/2 1828, s. 1. Att jag befinner mig väl här i Egypten, tillbakakommen helbrägda från min öknefärd. Wallin Bref 61 (1846). —
-GRÄSHOPPA~020. entomol. om (individ av) den till vandringsgräshopporna hörande arten Schistocerca gregaria Forssk., som bl. a. förekommer (i stora vandrande svärmar) i ökenområden. Arbetaren 30/7 1931, s. 5. Ökengräshoppan äter det mesta som kommer i dess väg och rör sig i klungor om miljontals individer. SvD 29/6 2020, s. 7. —
-GÖRDEL. (†) ökenbälte; jfr gördel 2 e. Skarstedt HandbBiblFornk. 16 (1857). Dr Focke uppger gränsen för björnbären vara den breda öken- och steppgördeln genom Sahara, Arabien, Persien, Turkestan och Gobi till Sibirien. BotN 1933, s. 253. —
-HATT. om typ av hatt använd l. avsedd att användas i öken l. ökenliknande trakter (ss. skydd mot (stark) solstrålning), tropikhatt. MorgP 1903, nr 292 B, s. 1. Ökenhatten kombinerar kepsens skuggande skärm med bandanans skydd för nacken. Staffansson Berger Hiking 55 (2006). —
-HET. het ss. i en öken. IllHvadNytt 27/7 1901, s. 2. Dagen hade varit ökenhet och midnattssvalkan var ljuvlig. Martinson BakSvenskv. 220 (1944). —
-HETTA. mycket stark l. brännande hetta (se hetta, sbst. 1 a) (av det slag) som kännetecknar en öken. Den våldsamma, torra ökenhetta, som rufvat öfver landet under de sista dagarna, flydde för den starka vind som uppstod, då den kalla månen framträdde på himlahvalfvet. SD 21/7 1876, s. 1. —
-HUND. om hund(djur) som företrädesvis lever l. är anpassad (anpassat) till att leva i öken. Der ökenhundar bo. Psalt. 1888, 44: 20 (Bib. 1917: i schakalers land). Då och då reser sig en ökenhund, lång, grå och mager, på sina raggiga bakben och vädrar. SvD(A) 17/8 1902, s. 7. —
-KARAVAN. karavan som färdas genom ökenområde. Tafilelt, s. om Stora Atlas, samlingsort för öcken-karavanerna. Palmblad LbGeogr. 213 (1851). —
-KLIMAT. klimat (se d. o. 4) som råder i ökenområden o. kännetecknas av torka o. mycket ogynnsamma förutsättningar för vegetation o. djurliv; äv. om klimatförhållande som påminner om sådant klimat. GHT 18/8 1856, s. 2. De växter, som skola kunna uthärda ökenklimatet, måste .. vara skyddade mot luftens torrhet och ha därför antingen tjocka, saftiga blad eller i deras ställe taggar. 2NF 34: 87 (1922). Värmeledningshusens hemska hals-, hy- och blomsterfientliga ökenklimat. DN(A) 9/9 1963, s. 18. —
-KLOSTER. AB 28/2 1879, s. 4. Vester om Döda Hafvet fick jag herberge i ett ökenkloster. Heidenstam Vallf. 65 (1888). —
-KÄNGA. [jfr eng. desert boot] om känga använd l. avsedd att användas i öken l. ökenliknande trakter; äv. i utvidgad anv. ss. benämning på typ av mjuk o. lätt känga. DN(A) 27/10 1964, s. 6. Han struntade helt i sitt utseende, gick omkring i ett par gamla ökenkängor utan skosnören sommar som vinter, de blev mer och mer slitna. Stensdotter ArnesKiosk 152 (2004). —
-LAND. (öken- 1802 osv. ökne- 1807) ökenlandskap (jfr land 1 c); äv.: land (se d. o. 3) l. rike som präglas l. domineras av öken (jfr -stat); äv. bildl. ÅboT 20/1 1802, s. 3. Ett ökenland af oerhörd utbredning sträcker sig midt igenom Gamla Verldens landmassa utefter hela dess längd i rigtning från sydvest till nordost. Svensén Jord. 47 (1884). (Sagan) strör med liljors blom / en liten bit av vägen / i lifvets ökenland. Arbman Ton. 118 (1917). (Egypten) är ett utpräglat ökenland med Nilen som livgivande pulsåder. Hufvudstadsbl. 20/2 2020, s. 14. —
-LANDSKAP~02 l. ~20. (öken- 1839 osv. ökne- 1847) landskap (se d. o. 5) som präglas l. domineras av öken (jfr -land); äv. om konstnärlig framställning av sådant landskap (jfr landskap 6). (Verken) bestå .. af orientaliska bilder, såsom t. ex. .. ”Josef såld af sina bröder,” ett ökenlandskap af utomordentlig sanning och storartad enkelhet. AB 13/4 1839, s. 3. Ökenlandskap med sanddyner och renblåst stenig mark. Hadding Geol. 64 (1954). —
-LIK. (öken- 1826 osv. ökne- 1855) ökenliknande. CarlstT 27/5 1826, s. 2. Den öfriga delen af Persien kan anses som en .. fortsättning af Arabien, ett torrt, skoglöst, öcken- eller stepplikt högland. Palmblad LbGeogr. 187 (1851). —
-LIKNANDE, p. adj. som liknar l. påminner om en öken; jfr -lik o. ökenaktig. Det sydliga Kaliforniens ökenliknande trakter. DN 6/5 1881, s. 2. —
-LO. zool. karakal. Ökenlon eller Karakaln .. är ett äkta öken- eller steppdjur. 2Brehm 1: 131 (1881). —
-LÅT. om tråkig l. outhärdlig låt (se låt, sbst.3 II 5) (jfr öken 1 slutet δ); äv. (tillf.) om låt som handlar om (liv i) öken. Medan gästerna (i det övergivna sultanpalatset) läskar sig med ett glas mynta eller coca-cola spelar några skäggiga beduiner vemodiga ökenlåtar på tresträngad luta. GHT 1954, nr 281 B, s. 2. Det är ju ingen idé att stå där ensam och hojta och tycka det är en höjdarlåt och alla andra tycker det är en ökenlåt. DN 30/4 1989, Söndag s. 2. —
-LÖPARE. särsk. (zool.) om art l. individ av det till familjen vadarsvalor hörande släktet Cursorius (som företrädesvis lever i öken l. halvöken); särsk. om arten C. cursor (Latham); i pl. äv. om släktet; jfr löpare 1 b α. Den norra Afrika tillhörande Ökenlöparen .. förekommer stundom i södra Europa, och han har till och med flera gånger visat sig i Tyskland. 1Brehm 2: 430 (1875). Ökenlöparna .. omfattar ett 10-tal arter. DjurVärld 9: 457 (1961). —
-MUS. (numera bl. i icke fackmässigt spr.) ökenråtta. Såväl springråttorna, ökenmössen och ökenräfvarna som .. de större ökenödlorna gräfva sig långa och krokiga .. gångar, i hvilka de taga sin tillflykt när fara hotar. ÖgCorr. 2/4 1902, s. 1. —
-MÅNE. jfr måne, sbst.2 1 (b). Så klar är ökenmånen och så stor, / att allt har dagens färg. Heidenstam Vallf. 32 (1888). —
-NATT. natt i öken(område); äv. bildl. Lifvets ökennatt. PT 26/7 1839, s. 3. Robert satt vid den sovande kamratens sida och stirrade in i ökennatten. Moberg Nybygg. 362 (1956). —
-NOMAD. nomad som huvudsakligen lever i öken; särsk. om tuareg. GHT 4/12 1884, s. 16. (Bandet) Tinariwens musik kommer från tuaregerna, ökennomaderna i Sahara. VästerbK 10/5 2014, s. 56. —
-OMRÅDE~020. område (av land l. världsdel o. d.) som utgörs av öken; jfr -gebit, -redd, -region, -sträcka, -trakt. SDS 28/9 1877, s. 2. Arabia deserta, ökenområdet mellan Syriens högland och Eufrat och Stora Nefûd. SvGeogrÅb. 1929, s. 242. —
-RALLY. Expressen 5/12 1965, Bil. s. 10. Dan före julafton startar ökenrallyt Paris–Kapstaden. GbgP 12/12 1991, s. 44. —
-RAND. om rand (se d. o. 1 (c)) av öken(område); jfr -bryn. PT 24/4 1852, s. 4. I själfva ökenranden .. se vi längst i söder en stor upphöjning, på afstånd påminnande om en bränd ruin. Piehl Egypt. 56 (1896). —
-REDD. (†) (mindre) ökenområde; jfr redd, sbst.3 4. I ökenreddarne häromkring finnes sommartiden en mycket liten Caprimulgus, som jag tills vidare anser som nytt species. Fries ÅrsbVetA 1836, s. 19. —
-REGION. jfr -område. Här, vid inträdet till denna öken-region, försvann hastigt gossen, som hittills gått bredvid min häst. Bremer GVerld. 3: 79 (1861). —
-RESA. (öken- 1820 osv. ökne- 1789–1794) resa (se resa, sbst. I 2) i l. till öken; jfr -färd, -vandring. Ödmann StrSaml. 4: 80 (1789). (Jag gör) som Camelerna i Afrika; de dricka sig på en gång otörstiga för hela den långa örkenresan. Tegnér Brev 2: 141 (1820). —
-RESANDE. (numera bl. tillf.) ökenresenär. En ökenresande, som, försmäktande af törst, blott eger qwar några droppar watten, på hwilka han läppjar med .. rädsla att förlora något deraf. SD 27/2 1854, s. 1. —
-RESENÄR. person som reser i l. till öken; jfr resenär 3 o. -resande. Voightel var en lärd, en upptäckare och ökenresenär, men han var också .. en erfaren verldsborgare. SDS 18/3 1880, s. 2. —
-RÅTTA. zool. art l. individ av den till råttdjuren hörande underfamiljen Gerbillinae (som lever i ökenområden i Afrika o. Asien), gerbill; i pl. äv. om underfamiljen; särsk. om den ss. sällskapsdjur l. försöksdjur hållna arten Meriones unguiculatus Milne-Edwards; förr äv. om art av skogsråtta (se d. o. 2) som lever i öken; jfr -mus o. sand-löpar-råtta, sand-råtta. Familjen har både katter, hundar och ökenråttor. Oaktadt ökenråttan är ett äkta nattdjur, leker hon likväl stundom midt på ljusa dagen utanför sin håla. 1Brehm 1: 353 (1874). Beträffande nordamerikanska skogsråttorna skall blott tilläggas, att ökenråttan (Neotoma lepida Thomas) och vitstrupiga råttan .. båda lever på stäpper .. varför de just inte gör skäl för namnet skogsråttor. DjurVärld 12: 196 (1960). Möss och råttor står för 98 procent av bolagets försöksdjur. I övrigt kan det användas ett mindre antal fiskar, hamstrar, gerbiler (ökenråttor), grodor, hundar och grisar. GbgP 9/12 2018, s. 6. särsk. i bildl. anv., särsk. [jfr eng. desert rat] ss. benämning på brittisk soldat som stred i Nordafrikas ökenområden under andra världskriget; jfr -soldat. Bland de första trupper, som tågade in i Tripolis, var sjunde pansardivisionen, som går under namnet ”ökenråttorna”. AB(A) 25/1 1943, s. 9. —
-RÄV. zool. om (individ av) rävdjuret Vulpes zerda Zimm. (som lever i ökenområden i Nordafrika o. på Arabiska halvön), fennek. THemmet 1866, s. 113. I det sydligaste Algeriet var den lilla nätta ökenräfven eller fenneken .. rätt vanlig. FoFl. 1910, s. 234. —
-SAND. (öken- 1819 osv. ökne- 1811–1897) sand i l. från öken; äv. bildl., om viss sorts spröd småkaka (vars konsistens kan påminna om sand). Ödmann StrFörs. III. 2: 146 (1811). Med fynden i de centralasiatiska platserna, gömda av ökensanden i århundraden, har ett nytt ljus fallit över dessa skeden av textil konstutveckling. Rig 1923, s. 77. Ökensand, benämning på småkakor av typen drömmar där man först bryner fettet och sedan rör det tillsammans med sockret. ModStKokb. 635 (1983). —
-SEDIMENT. geol. jfr sediment a. Ramsay GeolGr. 248 (1909). Ett nytt lager av ökensediment täcker i grottan kulturlagret. Ymer 1929, s. 47. —
-SJÖ. i öken belägen sjö; i sht om konstgjord l. numera uttorkad sådan sjö. Den nya ”ökensjön” i Kalifornien. Den s. k. Salton-sjön i södra Kalifornien, hvars tomma bäcken i fjor somras fylldes med vatten, som man hoppades skulle qvarstanna där, har nu fullständigt afdunstat. SödermLT 12/10 1892, s. 3. Att ökensjöar ändra läge torde vara vanligare .. än man tidigare haft anledning antaga. Ymer 1935, s. 314. —
-SKEPP. i bildl. anv., om kamel; jfr skepp, sbst.1 1 e ζ δ′. De så högt älskade och i sjelfva verket äfven älskliga kamelerna, de vidtbesjungna ökenskeppen. Wallin Reseant. 2: 136 (1844). —
-SKOG.
1) (numera bl. ngn gg) till 1: skog(sområde) i öken. Topelius 1: 122 (1844). Den västligaste Mohave-öknens glesa ökenskogar av fantastiskt grenade yuccaträd .. bilda en värdig övergång till de kaliforniska kustbergens rikare vegetation. DN(A) 12/12 1926, Söndag s. 3.
2) (†) till 2: om obebyggd l. öde skogsallmänning (vanl. upplåten åt gruva l. gruvfält). Ty resolverades vederbörligen .. dem .. af Kongl. Maij:ts och Cronans öcknskog at åtniuta. Johansson Noraskog 1: 236 (i handl. fr. 1658). Johansson Dagb. 4: 102 (1897). —
-SLÄTT. jfr slätt, sbst.3 Wallin Bref 145 (1847). Den omätliga ökenslätt, som ända från Carpentariska viken till den stora australiska hafsbugten intager centralkontinenten. AB 8/9 1852, s. 2. —
-SOL. jfr sol, sbst.1 1 j, o. -solsken. ÖgCorr. 4/7 1876, s. 1. Det kapade .. Jumbojet-planet stod hela lördagen i stekande ökensol på den lilla oljestaden Dubais moderna flygfält. SvD 22/7 1973, s. 1. —
-SOLDAT. soldat som strider l. är tränad för att strida i öken(område); jfr -råtta slutet. DN 1895, nr 9129 A, s. 3. Brunbrända och vältrimmade sprang på tisdagskvällen de 70 första svenska ökensoldaterna nedför landgången från SAS-planet, som fört dem från Abu Suweir till Bromma. SDS 8/5 1957, s. 3. —
-SOLSKEN~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) jfr -sol. Bländande ökensolsken, där varje detalj står klart belyst. AB(A) 14/10 1942, s. 10. —
-SPRIDNING. om befintliga öknars ökade utbredning l. om uppkomst av nya öknar; jfr sprida V 3 a. GbgP 27/12 1974, s. 20. Felaktigt jordbruk, skövling av skogen, dammbyggen, fel bevattning är några av orsakerna till ökenspridningen, torkan, översvämningarna. ICAKurir. 1984, nr 35, s. 4. —
-SPRINGRÅTTA~020. zool. art l. individ av springråttsläktet Jaculus Erxl. (som lever i ökenområden), särsk. om arten J. jaculus Lin., jerboa; i pl. äv. om släktet. 1Brehm 1: 352 (1874). Jerboan, eller ökenspringråtta som den också kallas, ser ut som en pytteliten mus med enorma öron och nålsmala, långa ben. GbgP 26/8 2009, s. 104. —
-STAD. stad (se stad, sbst.2) belägen i öken(område). PT 4/2 1840, s. 2. För fyratio år sedan var Baku en ökenstad, såsom förhållandet .. är även i våra dagar. Johnsson Essad Härligh. 7 (1930). —
-STAT. jfr stat, sbst.3 V 1, o. -land. VL 13/1 1890, s. 3. Roar sig gör man knappast i Libyen, den oljerika men underutvecklade ökenstaten på Nordafrikas kust. SvD 12/12 1971, s. 3. —
-STIG. (öken- 1800 osv. ökne- 1816–1839) stig (se stig, sbst.5 1) som går genom öken; äv. bildl. l. till 1 slutet, i fråga om en tillvaro präglad av tomhet l. meningslöshet l. (långvariga) svårigheter o. d. (särsk. i fråga om levnadslopp) (jfr stig, sbst.5 1 c γ); jfr -väg. SP 31/3 1800, s. 2. Ur nattomhöljda tider / emot ett mål, fördoldt för dig, / o mensklighet, du skrider / i sekler fram din ökenstig! Rydberg Dikt. 1: 5 (1877, 1882). En dromedartur längs uråldriga ökenstigar bjuder på fantastiskt vackra naturupplevelser. AB 27/2 2013, s. 63. —
-STORM. storm som förekommer i l. blåser från öken(område); jfr -vind. SkånCorr. 8/6 1833, s. 2. Män, som måhända hafva varit forntidens Livingstoner och dukat under för ökenstormarne midt under sina upptäcktsresor. DN 1874, nr 3044 B, s. 2. —
-STRÄCKA. jfr sträcka, sbst.1 3, o. -område. Han utgår .. från en noggrann undersökning af terrängen, på hela den ökensträcka, som här kan komma i fråga, och sammanställer de på denna väg vunne resultater med bibelns berättelse om Israëliternas tåg. SkaraT 6/3 1847, s. 1. —
-STÄPP. om ökenliknande stäpp. Frambringandet af kulturoaser i ökenstepperna genom återöppning af gamla eller anläggning af nya bewattningskanaler. BoråsTidn. 14/7 1875, s. 1. —
-TID. särsk. bildl. (jfr 1 slutet) om tid(speriod) präglad av tomhet l. isolering l. svårigheter o. d.; jfr -vandring. Ökentider inträffa stundom i lifvet utan att man kan säga huru och hvarifrån. Bremer GVerld. 4: 120 (1861). —
-TORKA. torka (av det slag) som kännetecknar en öken; äv. bildl. (jfr torka, sbst. 1 d). En britisk styrka, som blefve sänd till dessa heta trakter vid denna årstid .. kunde blifva nästan tillintetgjord af ökentorkan och den tropiska hettan. AB 7/6 1884, s. 2. I den andliga ökentorka, där vi vistades, var för mig hans vänliga person en kär syn. Laurin Minn. 1: 139 (1929). —
-TORR. torr ss. i en öken. Fru Orre förde näsduken till de öckentorra ögonen. SthmFig. 1845, s. 50. Att det var så ökentorrt omkring Athén hade ingen sagt mig. Gernandt-Claine Vag. 118 (1929). —
-TRAKT. jfr trakt, sbst.1 2, o. -område. MalmöTidn. 16/11 1833, s. 2. Hägringar äro vanliga i varma sandiga ökentrakter. Bergholm Fys. 4: 69 (1925). —
-VANDRARE. (öken- 1838 osv. ökne- 1849–1884) person som vandrar i en öken; äv. bildl. GbgD 11/8 1838, s. 1. Det bebådelsens land, till hvilket ökenvandraren med skäl längtar, och hvilket han så gerna tänker sig såsom ett land, der han icke behöfver vandra mer. Wikner Tidsex. 221 (1888). Som en ökenvandrare följer en hägring, så har du fört oss hit. Bergman Patr. 29 (1928). —
-VANDRING. vandring i öken; särsk. i fråga om Bibelns skildring av israeliternas vandring genom öknen efter uttåget ur Egypten; äv. bildl. l. till 1 slutet, i fråga om en tillvaro präglad av tomhet l. meningslöshet l. (långvariga) svårigheter o. d. (jfr -tid); jfr -färd, -resa. CFDahlgren Freja 2: 161 (1831). När judarna gjorde sin 40-åriga ökenvandring klagade de bittert. Bolin VFöda 318 (1934). Det vill åtskillig bokstavsträldom till för att återvända till den politiska ökenvandringens sterila tillvaro. SvD(A) 15/1 1967, s. 22. —
-VIDD. (vidd (se d. o. 2) som utgörs av) öken; i sht i pl., motsv. vidd 2 b; äv. bildl. Men hur nära, och ständigt närmre den omätliga ökenvidd, som låg emellan dem och all mensklig gemenskap, nu med nödvändighet tryckte dem intill hvarandra! AB 4/7 1882, s. 3. Trots den magra vegetationen och vattenbristen kunde hjordar av antiloper, gaseller och strutsar ses på ökenvidderna. FaluKurir. 15/6 2014, s. 26. —
-VIND. (het) vind som blåser i l. från öken(område); äv. bildl.; jfr -storm. Kött, torrkadt af öckenvinden. Palmblad LbGeogr. 253 (1835). De heta ökenvindarne från Sahara. Svensén Jord. 65 (1884). Inför .. (puritanismens) torra ökenvindar vissnade hela renässansens värld ned. Selander Pegas. 17 (1934, 1950). —
-VÄG. (öken- 1844 osv. ökne- 1822) väg som går genom öken; jfr -stig. Ödmann StrFörs. 4: 29 (1822). Den klassiska sträckan mellan Paris och Senegals huvudstad Dakar blev för farlig när terrororganisationer hotade med våld längs de ensliga ökenvägarna. Sydsv. 18/12 2013, s. C22. —
-VÄXT. växt som förekommer l. trivs i öken(område). NDA 31/7 1861, s. 3. Typiska fleråriga ökenväxter är i Amerika kaktusväxter, agaver och Fouquieria-arter. NE 20: 437 (1996). —
-ZON. zon som utgörs l. har karaktär av öken (jfr -bälte); särsk. i fråga om militära förh. (jfr zon c). Att om ryssarne blefvo inskränkta till ökenzonen, skulle de icke kunna finna någon giltig förevändning att utbreda sig eller begå ytterligare öfvergrepp. SvD 6/6 1885, s. 3. Den torra, varma ökenzonen saknar utvecklingsmöjligheter på grund av vattenbristen, som förhindrar åkerbruket och gör denna zon till nomadernas hemvist. Flodström Naturförh. 28 (1918).
B: ÖKNE-BO, -FÄRD, -LAND, -LANDSKAP, -LIK, -RESA, -SAND, -STIG, -VANDRARE, -VÄG, se A.
ÖKNIG, adj. (numera bl. mera tillf.) ökenaktig. ChristianstWBl. 21/9 1811, s. 3. Hvarken i Beludschistans ökniga dälder eller på Atlas vilda höjder skall du fritt få sträcka ut dina seniga, smidiga lemmar. GHT 1901, nr 22 B, s. 2. Militärposten ligger på en kulle med mäktig utsikt över ett öknigt landskap. Världshorisont 1953, nr 9, s. 6.
Spalt Ö 110 band 39, 2023