| Publicerad 1979 | Lämna synpunkter |
SLÄTT slät4, sbst.3, r. l. f. (l. m.); best. -en; pl. -er32 (Jer. 17: 3 (Bib. 1541) osv.) ((†) -ar Hiärne 2Anl. 357 (1706), Tuneld Geogr. 2: 35 (1793)); förr äv. SLÄT, sbst.2, f.
(större) markområde med (relativt) slät yta (se SLÄT, adj. 1 a); ofta dels med tanke på skoglöshet, dels med tanke på markområdet ss. utgörande betesmark l. åker o. d.; jfr SLÄTTA, sbst.2 Den skånska (östgötska) slätten. Den platta slätten runt Kristianstad. Bo (nere l. ute) på slätten (på öppna slätten). De gräsbevuxna slätterna i Argentina kallas pampas. Slätterna bortom Ural. 4Mos. 33: 49 (Bib. 1541). Icke långt ifrån Vbsala är en stoor steen på een slätt, then ther aff ålder vthaff Sweriges Inbyggiare, är Morasteen kallat worden. Tempeus Messenius 57 (1612). Landtmon är åtskillig (dvs. olika) på slätten och i skoglanden. Linné Sk. VI (1751). När man på ett berg befinner sig i dimma, är denna ett moln för åskådaren på slätten. Hartman Naturk. 75 (1836). Söner af ett folk, som blödt / På Narvas hed, på Polens sand, på Leipzigs slätter, Lützens kullar! Runeberg 5: 7 (1860). Rosa bergen, men stanna på slätten. SvOrdspråksb. 77 (1865). Där (dvs. på J. F. Millets målning ”Angelus”) står bondparet .. på den vida bördiga slätten med den lilla, lilla kyrkan vid horisonten. Hedberg DockDans. 30 (1955). — jfr BERG-, BLOMSTER-, DAL-, FJÄLL-, GRÄS-, HÖG-, JÖKEL-, KRIT-, KUST-, LER-, LÅG-, PLATÅ-, SALT-, SAND-, SANDSTENS-, SILUR-, SKOGS-, STRAND-, ÖKEN-SLÄTT m. fl. o. SKOGS-SLÄTTA. — särsk.
a) (i vissa trakter) om slätt använd ss. militärt övnings- l. förläggningsområde (för ett regemente); jfr HED 1 slutet, MALM I 2 b. Hultin Minn. 17 (1872). (Det var) kungen och hans generaler som bestämde när drängarna i Lönneberga skulle fara till Hultsfreds slätt och lära sig att bli soldater. Lindgren EmilLönneb. 87 (1963).
b) allmännare, övergående till att beteckna en (slät) yta i allm. (jfr PLAN, sbst.1 I 2); förr särsk. om geometrisk yta l. plan figur o. d. RelCur. 145 (1682). Mång-hörningar .. kallas de slätter, som hafwa flera hörn eller sidor, än som fyra. Mört Weidler 94 (1727). Snart var hela jordens slätt / förvandlad till ett lasarett. Jensen BöhmDiktn. 124 (1894). — särsk. (i vitter stil)
α) i sg. l. pl., om hav l. havsyta; jfr SLÄT, adj. 1 c. Kolmodin QvSp. 1: 389 (1732: wattnens slätter). Då tackar Frithiof sin värd, och sätter / å nyo ut öfver böljans slätter. Tegnér (WB) 5: 89 (1825). På böljans vida slätt. Arnell Scott Sjöfr. 35 (1828). Han (dvs. ”Svarta Rudolf”) drömmer om flickornas kransar / och svävande bruna ben / på stranden av blåa slätter / vid Samoamånens sken. Karlfeldt FlBell. 58 (1918). jfr VATTEN-SLÄTT.
β) i sg. l. pl., om himlavalvet. Stjernehärens marsch öfver himmelens dunkla slätter. Wikner Lifsfr. 1: 56 (1865). Snoilsky 2: 209 (1881: på himlens slätt). Hallström LegDr. 18 (1908). jfr STJÄRNE-SLÄTT.
c) bildl.; i sht förr särsk. i uttr. ngn måste och bör fram på slätten, ngn måste o. bör framträda o. stå till svars. UrkFinlÖ II. 1: 82 (c. 1595). — särsk. [efter fr. la plaine] hist. i sg. best., ss. benämning på ett parti under den stora franska revolutionen, vars medlemmar i nationalkonventet satt på de nedersta bänkarna o. politiskt intog en mellanställning. I den mån det visade sig, att sammanhållning .. saknades hos högern, vann Berget .. större inflytelse å mellanpartiet, slättens män. Hedin Rev. 295 (1880). 2SvUppslB 29: 1097 (1954).
-BEBYGGELSE. bebyggelse (se bebygga 4) av slätt(er) l. slättmark; äv. konkret(are), övergående till att beteckna den gm odlingen skapade bygden. Flodström SvFolk 44 (1918; konkretare). 2NF 33: 317 (1921). —
-BO. inbyggare på slätt. ÅgerupArk. Brev 28/10 1742 (: slätboarne, pl. best.). särsk. [jfr gr. περιακοί, πεδάσιοι, πεδιεῖς, pl.] hist. i pl., om medlemmarna av ett c. 590 f. Kr. i Atén bildat parti, vars kärna utgjordes av godsägare från slätten kring Atén; jfr -parti 2. Wägner Hellas 134 (1864). Anm. I vissa trakter användes (vard.) äv. formen släbo (äv. släbbo) [sv. dial. släbo; assimilerat av slätt-bo]. (Forsell o.) Grafström 110 (1832: Slä-bon, sg. best.; från Skåne). Almqvist AmH 1: 37 (1840: ”släbbo”; från Skåne). Fjelner SkMannLd 21 (1935).
Ssgr: slättbo-dräkt. använd av l. kännetecknande för slättbo. Svensson SkånFolkdr. 306 (i handl. fr. 1769: Slätbo drägt).
-mål. mål (se mål, sbst.1 4 a) talat av slättbor. Cavallin Herdam. 3: 151 (cit. fr. 1729: slätbomål; från Skåne).
-BONDE. bonde bosatt på slätt l. i slättbygd; jfr -bo. SvMerc. 1: 536 (1756: slätbonden, sg. best.; om förh. i Skåne). Fridegård Somm. 6 (1954; om förh. i Uppl.). —
Ssgr: slättby-historia. historia om l. från en slättby (l. slättbyar). Slättbyhistorier. Hansson (1927; boktitel).
-BYGD. (slätt- 1644 osv. slätte- 1612) bygd (se d. o. I (1 o.) 2) bestående av l. belägen på en slätt l. slättmark, slättområde l. slättland l. slätt o. d.; jfr slät-bygd o. anm. 1:o ovan. AOxenstierna 2: 37 (1612: slättebygden; om förh. i Västergötl.). Nyström SvGeogr. 49 (1895). De mellansvenska slättbygderna. Selander LevLandsk. Plansch 11 (1955).
-GRÄNS. gräns utgörande skiljelinje mellan slätt o. angränsande mark. Fennia XIII. 2: 20 (1896). SvGeogrÅb. 1945, s. 139. —
-HARE. (mera tillf.) (den på södra o. mellersta Sv.:s slätter förekommande) haren Lepus europæus Pall., tysk hare, fälthare. Fatab. 1937, s. 210. —
-LAND. land (se d. o. 1 c) som präglas l. domineras av en slätt l. slätter, slättområde l. slättbygd l. slätt o. d. (numera i sht i sg.); äv. bildl.; jfr -landskap o. slät-land samt anm. 1:o sp. 7364. (Sveal.) är merendels bergagtigt … Dock finnas här även Slättländer, som bära Spanmål til tämeligt överflöd. Djurberg GeogrUngd. 194 (1781). Danmarks litteratur, der den uppenbarat sig nationelt, bär hela tycket af ett rikt och bördigt slättland. Rydqvist i 2SAH 12: 517 (1827). Getterna trifwas icke så wäl på slättlandet, utan föredraga bergstrakterna. Berlin Lsb. 50 (1852). Krusenstjerna Pahlen 7: 431 (1935; bildl.). Det halländska slättlandet. Selander LevLandsk. 18 (1955).
-häst. häst(ras) som är vanlig på l. karakteristisk för slättland; jfr -bo-häst. Hallenborg HusdjSköts. 27 (1889).
-ras. djurras som lever på l. föredrar slättland. Sjöstedt Husdj. 1: 263 (1860; i fråga om nötkreatur).
-LANDSKAP~02 l. ~20. landskap (se d. o. 1 c, 5) som präglas l. domineras av en slätt l. slätter; jfr -bygds-landskap, -land. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 273 (1857). Nyblom i 3SAH 8: 279 (1893). —
-LÄNDIG. (numera föga br.) som är beskaffad ss. l. har formen l. karaktären av ett slättland. Södra delen (av Gävleborgs län) är något slättländig, men den Norra är bergagtig. Djurberg GeogrUngd. 202 (1781). VLS 169 (1887). —
-MARK. (slätt- 1541 osv. slätte- 1554) mark (se mark, sbst.1 3 c) som består l. präglas l. domineras av en slätt l. slätter, slät mark, slätt; äv. bildl.; jfr -bygd, -land, -landskap samt slät-mark o. anm. 1:o sp. 7364. 2Sam. 2: 29 (Bib. 1541). Een mächta wijdh, härligh och blomsterbärande Slättmarck. Sylvius EOlai 2 (1678). Så länge .. (herden) är med .. (fåren) på slättmarcken, men besynnerligen när wid Skogarna, bör han (osv.). Alströmer Får. 57 (1727). FinBiogrHb. 682 (1897; bildl.). SagSed 1932—34, s. 39. —
-MOSSE. (numera bl. mera tillf.) (torv)mosse bildad på slätt som tidvis översvämmas av vatten l. bildad på slätt gm att vatten från angränsande mark inträngt. Allvin Mo 24 (1857). —
-NATUR. natur (se d. o. 10) som präglas av slätt(er); äv. om ngts natur (se d. o. 2) av slätt(land); särsk. i uttr. (ngt är) av slättnatur, betecknande att ngt har slättkaraktär (jfr natur 2 c). Tunis och Tripoli synas .. vara af omvexlande berg- och slättnatur. Svedelius Statsk. 3: 186 (1869). Skånsk slättnatur. SvNat. 1914, s. 106. —
-OMRÅDE~020. jfr område 2 o. -mark. LbTopogr. 13 (1907). Pusztorna, några av Europas största, sammanhängande slättområden. Lo-Johansson Zig. 96 (1929). (Hämplingen) Häckar allmänt både i skogs- och slättområdet (i Ryda socken i Västergötl.). FoFl. 1952, s. 13. —
-PARTI.
2) hist. om det politiska parti som bildades av slättborna (se -bo slutet). Almquist VärldH II. 1: 104 (1931). —
-POESI. poesi med slättlandskapet l. livet på slätten o. d. ss. ämne. Lundagård 1921, nr 3, s. 13. —
-SJÖ. (grund) sjö belägen på en slätt. Torpson Norden 183 (1887). Vombsjön är en riktig slättsjö med långgrunda stränder, inga utskjutande uddar, inga holmar. Sandström NatArb. 1: 57 (1908). Selander LevLandsk. 9 (1955).
-SOCKEN. socken belägen på slätt. Erixon Skultuna I. 1: VI (1921). —
-STATION. särsk. (i sht i fackspr.) på slättbygd belägen station för registrering av temperatur o. nederbörd. SkogsvT 1908, Fackupps. s. 178. —
-VALL. (numera bl. ngn gg, arkaiserande) (betes)vall belägen på en slätt l. bestående av slättmark. Verelius 235 (1681). En fager slättwall. Fryxell Ber. 1: 37 (1823; fvn. orig.: völlr slèttr ok fagr). —
-VIND. vind (sådan) som blåser på en slätt l. slätter. Den vanliga lundensiska slättvinden. Bååth-Holmberg Sekl. 1: 3 (1897). —
B (†): SLÄTTE-BYGD, se A. —
-MARK, se A.
Spalt S 7363 band 28, 1979