| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STRÄNGA sträŋ3a2, v.1 -ade, förr äv. -de, -t, -d (pr. sg. akt. -ar 2PrästP 2: 167 (1723), Dalin (1854). -er G1R 11: 279 (1537: forstrengier), Weste FörslSAOB (c. 1817). — pr. sg. pass. -as Dalin (1854). -es HH XXVI. 1: 138 (1622), VetAH 1811, s. 90. — ipf. -ade Dalin (1854). -de Schroderus JMCr. 306 (1620: eenstrengde), AOxenstierna 8: 164 (1633), Johansson HomOd. 9: 538 (1844: strängde an). — sup. -at Dalin (1854). -t 3SthmTb. 6: 71 (1605: ensträngt), Stiernman Riksd. 762 (1624), Weste FörslSAOB (c. 1817). — p. pf. -ad Dalin (1854), Kåhre Väd. 20 (1932). -d OPetri Tb. 115 (1526: enstrengde, pl.), Forsius Fosz 208 (1621), Weste FörslSAOB (c. 1817)). vbalsbst. -ANDE (RARP 6: 201 (1657: påsträngiande))
A. spänna, strama; pressa samman o. d.
1) (numera föga br.) motsv. STRÄNG, adj. 1: spänna l. sträcka l. strama åt (ngt) l. göra (ngt) styv; äv. mer l. mindre bildl., särsk. i sådana uttr. som stränga bågen högt l. högre (jfr 6 a), driva l. pressa ngt hårt l. hårdare; jfr STRÄNGERA 1. (Av tsar Vasilij IV Ivanovitj gavs till Jacob de la Gardie) nytt confirmations Breff på Keksholm, men aff Knäsen (dvs. furst Mikael Sjujski) försäkring på nöyachtig wedergälning i meera land och Fäste .. Högre tordes intet Herr Iacob strängia bogen. Widekindi KrijgH 135 (1671). Månge människor tilskynda sig åtskilliga sjukdomar .. genom enständigt arbete, i thet the antingen af girighet eller äregirighet stränga sina krafter alt för högt. Rönigk Fresenius 342 (1753). Har någon ibland desze Regenter warit fromsint, nögd med den magt han fått .. så hafwa strax några affällingar i Nationen infunnit sig, och sökt at förföra honom ifrån rätta wägen med Lagarnes wrånga uttolkande; upretandes desz fromma sinne at stränga tygelen alt hårdare och hårdare, så at han tagit det ena steget efter det andra emot Lagarne. Oelreich 257 (1755). Då (sluss)porten sålunda upvindad skal nedsläppas, lossas spelet .. och jern-länken .. framfälles under .. haken .. hvar efter kedjan åter stränges, eller uplindas med spelet. VetAH 1811, s. 90. Ren mellan strängade vanter / ser jag mitt gröna skär. Kåhre Väd. 20 (1932). — särsk. i ordspråksliknande talesätt. Strengia icke bogan för högt. HSH 34: 62 (1635).
2) (†) (ytterligt l. överdrivet) hårt draga åt tyglarna o. d. på (häst), (ytterligt osv.) hårt tygla (häst). Rider jag en braf hest, som trafwar wel, tå slepper jag tygelen något effter. Men strenger jag honom för mykit, så slår han bak vt. Swedberg Lefw. 580 (1729; i bild).
3) (†) motsv. STRÄNG, adj. 1: gm att spänna l. sträcka l. strama åt ngt tvinga l. trycka ihop l. samman (ngt); äv. med underförstått obj.; äv. bildl. (Lat.) Strictus .. (Sv.) Strängd, sammanträngd. Linc. Cccc 2 a (1640). Se’n kroppen (dvs. Kristi kropp) är med blod utwärtes öfwerdragen, / Inwärtes strängd och trängd för Adams skuld af Gud; / Har rotan (dvs. soldaterna) i parat en purpurmantel sliten. Brenner Pijn. 89 (1727). (Sv.) Stränga .. (fr.) contraindre. Dähnert (1784).
B. i (urspr.) bildl. anv. av 1—3.
5) [möjl. utlöst ur ANSTRÄNGA] (†) i uttr. stränga ngn med ngt, ansätta l. pressa ngn med ngt. ConsAcAboP 1: 477 (1651). De siuke och förlammade (bland fångarna) blefvo strängde med allt för starckt arbete. HH XXI. 1: 70 (1710). Du torde wara så eftertänksam, at du ej strängde mig förmycket med Hyran. Weise 1: 68 (1769).
a) motsv. STRÄNG, adj. 12, 13: (söka) göra (ngt) strängare l. ytterligt (l. överdrivet) sträng, skärpa; (söka) tvinga l. pressa (pris o. d.) upp l. ned; driva (ngt) hårt l. orubbligt; äv. med underförstått obj.; äv. motsv. STRÄNG, adj. 13 b, med avs. på rätt(sregel) l. rättighet l. avtalsvillkor o. d.: tillämpa l. påyrka tillämpning av l. kräva med stor l. ytterlig (l. överdriven) stränghet; särsk. i det bildl. uttr. stränga ngt högt l. högre (jfr 1), driva l. pressa ngt hårt l. hårdare. LPetri 2Post. 175 a (1555). 2SthmTb. 7: 241 (1586: strengia lagenn). Är för nöden, att Rijkzens Rådh .. så lempe .. att dhe holla hand öfver ded som slutit och förordnat ähr; och .. icke strängja något i otijdh, så att det brister. RP 1: XIX (1626); jfr 1. Vij hadhe gärna strengtt condicionerne högre, och heller seett till att ruinera (fienderna). AOxenstierna 7: 445 (1632). Hvarföre jagh och sielff derföre holler, att koppartullen och fuller motte något förringas, och icke strengia prijsedt alttför högt. Dens. 10: 439 (1633). Synes icke rådh att låta falla denne tractaten, för dhe owisse vthgånger aff krijget, vthan heller gående, på dhet man på all händelse må kunna strängia eller effterlåta. HSH 33: 119 (1636). Vpsichten (över tullväsendet) förbättra och strängia. Därs. 21: 94 (1638). 2PrästP 2: 167 (1723). — jfr FÖR-STRÄNGA, PÅ-STRÄNGA, v.2 — särsk.
α) i uttr. stränga ngt emot l. med l. på ngn (l. ngt), med avs. på lag(regel) osv.: tillämpa osv. gentemot l. på ngn (l. ngt). H. K. M:t .. hafwer af synnerligh gunst och nåde .. ickie welath strengie emoth migh (dvs. N. Chesnecopherus) högste rätten. RA II. 2: 288 (1617). Haffver Kong. M:tt .. förklarett, att Hans K. M:tt icke begärer att strängia rätten med honom (dvs. en person som förtalat överheten). AOxenstierna 2: 300 (1617). På arma warder Rätten strängd, / The Rijkas skuld ey warder trängd. Forsius Fosz 208 (1621). RARP 3: 256 (1642: emot).
β) med obj. betecknande ärende l. rättssak o. d.: lägga stor l. största vikt vid l. ägna stor osv. uppmärksamhet l. driva (ytterligt) energiskt l. hårt. Medan försummelssen hoos wåre officerer och andre Landz Embetzmän stor ähr, achte wij nödigt det bättre att specificere och wijsa hwad ährenden wij fram för andre wele att strängias och på achtas skall. CivInstr. 315 (1626). Hwadh conditionerne (dvs. fredsvillkoren) wedkommer, och någre puncter som uthwijsas där till tienlighe .. tyckes oss att wij wäl cedera mågom .. Andhre saker kunna wij ock icke så högt strängia, såsom thet Genevische Compagniet, Adelens godz i Skåne. RARP 7: 89 (1660).
γ) i p. pf., i mer l. mindre adjektivisk anv. Laghen .. är vthi dråpmål fast strengd. LPetri Mandr. B 6 a (1562).
b) [jfr 5] med bestämning styrd av prep. med l. om, betecknande rätt l. rättighet l. villkor l. anspråk o. d.: tillämpa l. påfordra tillämpning av l. kräva o. d. med större l. största (o. överdriven) stränghet; jfr STRÄNGERA 2. Hvadh I videre skrifve omm lindring och förskoningh för alle ståndzpersoner .. medh uthschrifningen .. på dedh icke en alteration måtte skee, där man alt för hastigt vidh dette sorgefall därmedh strengdhe; så kan jag (osv.). AOxenstierna 8: 164 (1633). Wiltu så strenga medh betalningen, så tagh titt godz igen. BtÅboH I. 9: 129 (1637). Georg Stiernhielm .. sadhe: Om vij skulle ännu högre strenga om religionen, än som uti stadgan och placatet står, så blefve der inthet annat utaf, än een inquisitio Hispanica. RARP 10: 66 (1668). Ytrade sig h. doct. Benzelius, thet han fruchtar, om man stränger här med alt för högt, at man får thet omdömet, at man mera söker sitt egit än wårdar sig om Gudz ähra och thet, som kan lända til bibehållande af religionens renhet. 2PrästP 2: 167 (1723).
c) med bestämning styrd av prep. (up)på l. efter, betecknande föremål för anspråk l. krav o. d.: (envist o. intensivt) yrka l. kräva l. påfordra, insistera l. pocka. G1R 28: 448 (1558: effter). The Danske strengie vppå swaar. Gustaf II Adolf 471 (1612). Den correspondent Jag (L. Nilsson Tungel) hafuer i Wien engagerad, strenger hårdt på sitt salarium. HSH 25: 236 (1633). Ändoch at wij aff Ridderskapet wäl hade orsaak at strängia på wåre wälfångne Privilegier, och endskylla osz ifrån vthskriffning aff wåre Landboer .. Men (osv.). Stiernman Riksd. 952 (1638). Widekindi KrijgH 63 (1671: vppå). — jfr PÅ-STRÄNGA, v.2
d) [jfr 3] (ytterligt l. överdrivet hårt) tvinga l. pressa l. ansätta l. driva på l. ställa krav på (ngn); äv. med underförstått obj.; äv. i det bildl. uttr. stränga ngn högre, tvinga osv. ngn hårdare; särsk.: (ytterligt osv. hårt) driva ekonomiska krav mot (ngn); jfr ANSTRÄNGA, v.1 1, STRÄNGERA 2 c. Sammalunda skola fader och moder giffua barnom och hwsfolke godh Exempel, Medh köpande och säliande ingom wara förnär, ingen förhårdt strengia, på thet man skal läta skina sin kärleek til hwar man. LPetri 2Post. 266 b (1555). Taubenfeldt .. androgh .. huru såsom hans creditorer strängia honom mycket hårdt, så att han för någon tijdh sedan af Underståthållaren ähr medh en personal arrest belagdh. RP 16: 323 (1655). Många af dem, som för bittida resa til Universiteterna, pläga redan i de föregående åren blifwa alt för mycket strängde. FörtidStud. 40 (1777). (I edsformulär för präster:) Särdeles will och skall jag de fattige öfwer deras wilkor och förmåga icke stränga och beswära. SPF 1817, s. 165. (Sv.) Stränga .. (t.) anstrengen, hart zusetzen. SvTyHlex. (1872). — jfr FÖR-STRÄNGA. — särsk. i vissa uttr.
α) stränga ngn om l. för l. efter ngt, ansätta l. pressa ngn med anspråk l. krav på ngt. Ridderskapet och Adelen hafwa bewilliat att widh denna nödigheeten fördubbla dheras Rostiänst; doch medh dee conditioner, att dhem ock icke högre måtte strängias om harnisket och annan monteringh, ähn som Landzrytterna äro försedde medh. RARP 6: 275 (1656). Huruledes Jag altsedan jag kom ifrån Wäxiö Prästemööte blif(ve)r Strängder och beswärader af Sahl. Assessoren Sparmans Enkia .. för dhe 70 Exemplar af dhen Jubellåhrsskrifften som (osv.). VDR 1702, s. 308. Stränga gäldenärer efter betalning. Lind (1749).
β) stränga ngn till ngt, gm att ansätta l. pressa förmå ngn till ngt. Then oss strenger til at endeliga (dvs. uteslutande) tilbidia Gudh wår Herra Christum j Nattwarden, han förplichtar och binder oss til rum och städher. LPetri DialNattw. H 1 b (1562). När Sökande .. afhemta Hof- och Öfwer-Rätternes Domar .. må det bero af deras godtycko .. hwad de måga gifwa Waktbetjeningen .. Till de fattiga gifwer den, som behagar, och må ingen dertill strängas. SPF 1840, s. 237.
γ) stränga ngn (att) göra ngt, gm att ansätta l. pressa förmå ngn att göra ngt. Opå H: K: M(aj:)tz Nådige behagh så strängies han icke denne gången bötha — 40 .. (marke)r som dedh 32. Cap. J Konungz B(alken) förmeler, vthen förschones medh halfparten. ÅngermDomb. 1647, s. 117. Stränga någon att betala sin skuld. Heinrich (1814).
e) [jfr 3] med bestämning styrd av prep. med l. på, betecknande person: rikta (ytterligt l. överdrivet) hårt l. strängt krav l. anspråk l. tvång o. d. mot, gå hårt fram mot l. förfara hårt med; jfr STRÄNGERA 2 d. G1R 10: 324 (1535: mett). Medan åhrstijden faller något beswärlig, hafwer H. K. M:tt icke opå osz strängt uthan sigh nådigst låtet åtnöija, det gärden emoot hösten, när säden kommer af Jorden uthgöras motte. Stiernman Riksd. 762 (1624). Inkom M. Fabricius och intercederade för Laurentio Lundio, att med honom icke motte strängjas effter högsta rätten. RP 3: 172 (1633). ConsAcAboP 3: 238 (1667: medh). Herr Jacob De la Gardie .. förde sådane Rådhslagh, dhet Kongl. Mayst. då på thet högsta ey skulle strängia medh the Pohler, vthan them heller vthi någre stycker .. at cedera. Widekindi G2A 154 (c. 1676). — jfr FÖR-STRÄNGA.
f) motsv. STRÄNG, adj. 11, 13, med refl. obj.: uppträda l. gå till väga med (ytterlig l. överdriven) hårdhet l. stränghet l. noggrannhet l. intensitet o. dyl. l. vara (ytterligt l. överdrivet) krävande l. noggrann l. intensiv o. d.; jfr STRÄNGERA 2 e. Eder högmectigheit weth wel atwij the landzendar. ffraa war retta fiende taget haffua. Oc wilie æn tha lickawel. ey swore Strengia oss ther vdinnan Som wij wel kwnne. wtan altiid latha oss finna owerbödich (dvs. beredda) tiil al redeligheit. G1R 1: 137 (1523). Vj .. giffua till kenna At wj hade then sylffskat gerne wth mæn ath man skulle myked strenge siigh mot them till nogon odregeliig swmma .. thet screffue vj ecke skee med vor vilie. Därs. 232 (1524). Vij hade wel formedeth athij (dvs. Åbo domkapitel) schullen oss aathsporth förra en j ginghen tiil prouesthe wall, och hadom för then schuld tiilfelle nooch tiil ath ryggia (dvs. upphäva) samme wall, huar wij hade wilieth strengia oss emoth eder. Därs. 3: 260 (1526).
8) (†) (mer l. mindre strängt) inrikta l. koncentrera sig; (mer l. mindre strängt) begränsa l. inskränka o. d.
a) i uttr. stränga ngt till ngt, mer l. mindre strängt begränsa ngt till ngt. At Laghen icke stränges, til någhra besynnerlighe Fall, Personer och handlingar: Vtan vtsträcker sigh i gemen til alla Saker, oc Ständer, Som höra til en Politia och Regemente. L. Paulinus Gothus MonPac. 632 (1628).
d) refl.: (mer l. mindre strängt) inrikta l. koncentrera sig. Ja, huru man och vill det höga namnet (dvs. Ulrika Eleonora) vränga, / Så måste man sig doch till sielfva grunden (dvs. drottningens person) stränga. ORudbeck d. y. Vitt. 57 (1693).
9) (†) med avs. på vetenskapliga begrepp l. metoder o. d.: förfina l. skärpa (se SKÄRPA, v.1 7 c β, 13 b). Nya rön .. hvaraf .. nya tankar kunnat upväckas .. hafva nu .. yppat sig, och de Naturkunnige hafva ej varit sene, at därvid likasom stränga sin konst, för at vinna nya begrep. Wilcke PVetA 1778, s. 26.
STRÄNGA FRAM. till 7: (med kraft l. eftertryck) dra l. föra fram (ngt). Hwadh fördöllias skal, thet gifwer .. (den försiktige) icke offentlighen före, (publicerar thet icke) han sticker thet vnder stool, och stränger thet icke fram. Schroderus Comenius 810 (1639). —
STRÄNGA IN. till 8: (mer l. mindre strängt) inrikta l. koncentrera sig; (mer l. mindre strängt) begränsa l. inskränka; i vissa uttr.
a) till 8 b: stränga ngt in på ngt, (mer l. mindre strängt) inrikta l. koncentrera sig på l. begränsa sig till ngt. Thenna predicanen få wij icke så hårdt strengia in på Apostlanar, likawist som .. (Jesus) skulle komma them allena widh, och ingom androm. LPetri 2Post. 53 b (1555).
b) till 8 c: stränga sig in till ngt, (mer l. mindre strängt l. envist) inrikta l. koncentrera sig på l. inskränka l. begränsa sig till ngt. Fara Judanar än nu jdagh så ganska mykit wille, at the så hårdt hålla och strengia sigh in til somligh aff Mose Lagh. FörsprGT a 3 b (1541); möjl. icke särsk. förb.
Spalt S 13021 band 31, 1993