| Publicerad 1900 | Lämna synpunkter |
ANSTRÄNGA an3~sträŋ2a, v.1 -er, -de, -t, -d; se för öfr. STRÄNGA, v.1 vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
Anm. Om man bortser från den föråldrade bet. 1, är ordet ej anträffadt före början af 1800-talet. Ss. uppslagsord i ordbok visar det sig tidigast hos Möller (1807), men återkommer icke i de närmast följande årens ordböcker, hvilka dock upptaga vbalsbst. ANSTRÄNGNING. Almqvist (1842) inskränker ordets anv. till uttr. anstränga sina krafter.
1) [jfr ä. t. anstrengen und bitten samt ä. sv. STRÄNGA, tvinga, truga] (†) ansätta, truga, tvinga. Man .. blifwer af Creditorerne .. tryckt och beswärat, af KrigzOfficerere .. medh klagan och grååt ansträngd. RARP V. 1: 104 (1652). Går någon i Borgen för den, som omyndig är, den anstränges til betalning, fast än den omyndige ey der til kan ansträngias. Abrahamsson 564 (1726).
2) [med afs. på bet.-utvecklingen jfr ANSPÄNNA samt lat. contendere, spänna, sträcka, anstränga sig, o. intendere] eg.: försätta (ngn l. ngt) i stark spänning l. verksamhet. — jfr ÖFVER-ANSTRÄNGA.
a) [jfr t. seine kräfte, seinen leib, seinen verstand anstrengen] med personsubj. samt ngn subjektets (kroppsliga l. andliga) förmögenhet ss. obj.: hårdt anlita, taga starkt i anspråk, energiskt göra bruk af, uppbjuda, till trötthet använda. Det är oförnuftigt att öfver höfvan anstränga sina krafter. Hans troppar / Strax med ansträngd kraft i årorna fatta. Adlerbeth Æn. 261 (1804, 1811); jfr d. Han ansträngde icke sin skarpsinnighet. De Geer Hjertkl. 103 (1841). Hattarne .. ansträngde sina yttersta krafter. Topelius Fält. 4: 327 (1864). Få något att tänka på och anstränga mitt hufvud med, blir, hoppas jag, en god motvikt till min lust för narrupptåg. Rydberg Vap. 166 (1891). — (nästan †) i uttr. anstränga sina bemödanden. Thomander Skr. 2: 289 (1838). Cronholm Lig. 1 (1839).
b) [jfr d. anstrenge sig, t. sich anstrengen] refl.: energiskt o. så att det kostar på använda sina krafter, kraftigt gripa sig an, hårdt anlita l. taga i anspråk sin förmåga; bemöda sig, ”taga i”. Han anstränger sig med arbete från morgon till kväll l. med att lösa de svåraste uppgifter. Han måste anstränga sig för att kunna tala. Där det gäller det högsta, måste man anstränga sig till det yttersta. SC 2: 320 (1822). I nödens stund anstränger (han) sig att hjelpa. Franzén Pred. 3: 100 (1843). Nikolaus .. (synes hafva) ansträngt sig för den herrliga kyrkans uppförande. Brunius Gotl. k. 2: 317 (1865). Kyrkoherden .. ville icke anstränga sig onödigtvis med saker, som icke roade honom. Rydberg Vap. 92 (1891).
c) [jfr t. der schulmeister soll die kinder nicht zu sehr anstrengen] med annat obj.: drifva l. tvinga (ngn l. ngt) till intensivt o. påkostande arbete, starkt taga i anspråk l. anlita (ngn l. ngt); (gm träget l. långvarigt bruk) angripa l. taga på, trötta l. försvaga (ngn l. ngt). Ett arbete, som anstränger både kropps- och själskrafter. Det anstränger honom för mycket att tala länge. Nattvak anstränger ögonen. Man får ej anstränga dragarna öfver förmågan. Lektor X. anstränger sina lärjungar för mycket. Pojken ser ansträngd ut. SAOB (1870). Saltmonopolet ansträngdes till det yttersta. H. Hjärne i Nord. tidskr. 1892, s. 423. Ett militäruppror störtade Mauritius, som upprätthållit sträng disciplin och ansträngt de militära krafterna till det yttersta. L. Stavenow i NF 18: 782 (1894). — särsk. tekn. med afs. på tekniskt material, ss. maskin l. maskindel o. d.: starkt anlita l. taga i anspråk prestationsförmågan hos (ngt); fresta. Ekenmark Lärob. 83 (1847). (Maskinen) kan hållas i oafbruten gång hela dagen utan någon vidare skötsel, förutsatt att den icke anstränges öfver den kraftutveckling, för hvilken den är konstruerad. Tekn. tidn. 1871, s. 148. Beroende på .. till hvad grad linan anstränges. Därs. s. 163. Bibehåller denne (dvs. den af tullbåten prejade farkosten) .. sin kosa, .. skall tullbåten ansträngas medelst segling eller rodd, för att kunna nalkas farkosten på anropningshåll. Tullstadga 1877, § 49. (Ångpannan) kan vara .. ansträngd, så nära gränsen för sin hållbarhet, att den kan vara farlig att begagna. Frykholm Ångm. 102 (1881, 1890). (Elektro-) tekniska apparater, vid hvilka motstånden understundom starkt ansträngas. K. Wallin i Tekn. tidskr. 1898, A. M. s. 113.
d) [jfr t. eine anstrengende arbeit] abs.: taga på krafterna, kosta på, fresta på; särsk. i p. pr.: som tar krafterna starkt i anspråk, mödosam, påkostande. Ett arbete som anstränger mycket. Ha en (i hög grad) ansträngande tjänstgöring. Ansträngande studier l. gymnastiska rörelser. När man en längre tid varit upptagen af mer ansträngande arbeten, är det vanligen ett behof att göra korta utflygter i den fria naturen. Fries Utfl. Förord (1853). Den tredje dagsresan var ansträngande. Rydberg Vap. 266 (1891). — jfr KRAFT-, SJÄLS-ANSTRÄNGANDE.
e) [jfr t. angestrengte arbeit] oeg., i p. pf. ss. adj. (-are, gradf. dock mindre br.; adv. -T): som åstadkommes med möda, som kräfver särskild ansträngning; påkostande; forcerad, intensiv; (ytterligt) spänd l. stegrad. Min opålitliga helsa, som alldeles icke tål vid ansträngda och uthållande intellektuela bemödanden. Runeberg E. skr. 2: 248 (1847). (Schönbergs) af naturen svaga hälsa undergräfdes .. af ansträngd läsning i de yngre åren. A. I. Arwidsson hos Schönberg Bref 1: V (1849). En ansträngd rossling ur min hals, / Som knappast kunde höras alls. Strandberg 3: 331 (1854). Det större arbete och ansträngdare aktgifvande, hvilka ett i formellt afseende mera utbildadt språk fordrar. Fahlcrantz 5: 144 (1856, 1865). Med ansträngd march hann Wrangel fram till Willmanstrand kort före aftonskymningen. Malmström Hist. 2: 316 (1863). Under ett tillfrisknande, då allt ansträngdt arbete var förbjudet. Ljunggren Resa 9 (1871). Om godset aflemnas sentida eller med afbrott, må ansträngda åtgärder för dess emottagande ej fordras. Sjöl. f. Finl. 1873, § 92. En mera ansträngd eldning. E. A. Wiman i Tekn. tidskr. 1878, s. 32. — som vittnar om ansträngning l. att vara med möda åstadkommen; ”gjord”, krystad, tvungen. Ett mera enformigt och ansträngdt intryck gör .. Moore’s andra orientaliska diktverk, The loves of the angels. E. Fahlstedt i NF 11: 324 (1887). Stilen (i Grafven i Perrho) föreföll icke nog upphöjd, och det kan ju icke nekas, att den har något kärft och ansträngdt. C. G. Estlander Därs. 14: 42 (1890). Han skrattade till; det lät ansträngdt. Lundegård Tannh. 1: 18 (1895). De högre tonerna .. läto ansträngda och en och annan gång sväfvade (de) något i ansatsen. PT 1896, nr 27 A, s. 3. Hans ärriga och ansträngdt barska ansikte var i grunden godmodigt och välvilligt. Heidenstam Karol. 1: 140 (1897).
Spalt A 1784 band 2, 1900